BRAUNFELS vid Deutsches Opernhaus i Berlin. Tidigare tillhörde B. Staatsoper i Berlin 1905 —07 och sjöng i Wiesbaden 1906—11, varefter han huvudsakligen ägnade sig åt gästspel och konsertturnéer i både gamla och nya världen, bl. a. Metropolitan 1913 —17. Från 1906 har han även medverkat vid talrika Bayreuthspel. B. studerade för bl. a. H. Gausche och E. R. Weiss samt debuterade 1904 i Bad Kreuznach som eremiten i Friskytten. Roller: Thoas i Ifigenia på Tauris, kung Marke i Tristan och Isolde, Fasolt, Hunding och Hagen i Nibelungens ring, titelr. i Riddar Blåskägg (Reznicek) o. a. G. P. Braunfels [brao/nfäls], Walter, tysk tonsättare och pianist (f. 1882). B. utsågs 1925 till dir. för MK i Köln (tills, m. H. Abendroth) och blev 1932 även lektor vid univ. där. Han verkade dessutom 1913 —25 som konsertpianist, varvid han främst gjorde sig känd som Bach- och Beetho-ventolkare. — Bild sp. 666. R. har studerat för Kwast i Frankfurt a.'M. och Leschetitzky i Wien (piano) samt för Thuille i München (komposition). Som tonsättare tillhör han också Münchenskolan och hans kompositioner utmärka sig för esprit och impressionistisk kolorit. Verk: Operorna Prinzessin Brambilla (1909), Ulenspiegel (1913), Die Vögel (1920), Don GU von den grünen Hosen (1924), Galathea (1930), Mariä Verkündigung, Der Traum ein Leben och Die heilige Johanna, orkester- och körverk m. m. — En son till B. är tonsättaren M i-chael B., vilken framträtt med bl. a. Capriccio för tre flöjter och stråkar (1947). B.P. Braunschweig [bra°nj’waik], industri -och bokhandelsstad i Nordtyskland (170000 inv. 1942). B., som sedan 1650-talet varit en av de mera framträdande musikstäderna i n. Tyskland, har särskilt vunnit anseende genom sin opera och sin piano -fabrikation. Musiken omhuldades redan under stadens ekonomiska storhetstid som hansestad under senare medeltiden. En märklig musikalisk pio-niär på 1600-talet var hertiginnan Sophie Elisabeth, som bl. a. 1642 lät framföra ett av henne komponerat Neu erfundenes Freudenspiel genandt Friedens Sieg, om ej det äldsta så dock ett av de allra äldsta bevarade tyska musikdramatiska verken. Operor började ges redan 1687, och 1690 invigdes operahuset, som sedan dess under skiftande benämningar, bl. a. Her-zogliches Braunschweigisches Hoftheater 1826 —1918, Braunschweigisches Landestheater 1918 663 —38 och från 1938 Braunschweigisches Staats-theater, varit av central betydelse för musiklivet i B.; bland ledande personligheter må nämnas J. S. Kusser 1690—94, R. Keiser 1692— 95, G. C. Schürmann 1697—1751, J. A. Hasse 1718—22, C. H. Graun 1725—35, F. Abt 1855—82 och H. Riedel 1882—1911. Det äldsta operahuset revs och det nya invigdes 1861; ombyggnad 1904. Kammarspel gåvos 1920—34 på slottet. Operaorkestern har även givit konserter. Flera kör-sammanslutningar finnas. Bland undervisningsanstalterna må nämnas Braunschweigische Staatsmusikschule. Inemot mitten av 1800-talet anlade H. E. Steinweg (->Steinway & Sons) en pianofabrik i B. Huvuddelen av sin verksamhet flyttade han snart till New York, men firman kvarlever alltjämt i B. under namnet Gebrüder ->Gro-trian Steinweg. Litt.: H. Sievers, A. Trapp och A. Schum, 250 Jahre Braunschweigisches Staatstheater 1690 —1940 (1941; med bibliogr.). G. T. Braus [bra°s], Dorothea, engelsk pianist av tysk börd (f. 1903 u/n), sedan 1933 verksam i England. B., som varit elev av bl. a. Ansorge i Berlin, har sedan 1925 framträtt som konsertpianist i Europa (Sverige ffg. 1933). Hon har även utg. och bearb. orgelverk av Bach för piano. G. M. Bravo, Antonio Gonzålez, ->Gon-zålez Bravo. Bravuraria ->Aria. Brazys, T h e o d o r (Fodor), litauisk kyrkomusiker (1870—1939), präst. B., som fått sin utbildning vid Kirchliche Musik-schule i Regensburg, ledde 1907—17 domkyrkokören i Wilna, där han även verkade som organist och sånglärare. Han ivrade för den gregorianska sångens förnyelse genom en mängd uppslag och impulser i reformerande syfte. Verk: Mässor, Te Deum, hymner m. m. — En sånglära, en harmonilära o. a. G. P. Break [bre^k], eng., eg. avbrott, benämning inom jazzmusiken på en starkt rytmisk, improviserad fras, vanl. men icke nödvändigtvis omfattande två takter, som oftast inskjutas mellan 7. och 8. eller 15. och 16. takten i refrängen. B. utföres som regel solistiskt. G.P. Brecher [brä'Jar], Gustav, tysk tonsättare och dirigent (1879—1940). B. dirigerade vid operorna i Wien, Olmütz och Hamburg och blev därefter förste kapellmästare vid operan i Köln 1911, Frankfurt 664