BREITHAUPT a. M. 1916 och var slutligen Generalmusik-dir. och operadirigent i Leipzig 1924—33. Verk: Symfonin Aus unserer Zeit och den symfoniska dikten Rosmersholm (1896). — Richard Strauss, en monogr. (1900) m. m. B. P. Brechman-Ste^gels [bräj-] el. Brech-m a n-S jtengels, Milda, lettisk operasångerska, sopran (f. 1893), länge anställd vid Lettlands Nationalopera i Riga och en av dess främsta krafter. B. började som skådespelerska men övergick till operascenen efter att ha utvecklat sin med ett sällsynt omfång begåvade röst. Vid sidan av sina rika vokala resurser ägde hon även en högtstående dramatisk gestaltningsförmåga. Roller: Titelr. i Aida, Desdemona i Otello, Kundry i Parsifal, titelr. i Salome och Mona Lisa (von Schillings), Lisa i Spader dam (Tjaj-kovskij), titelr. i Tosca och i Kalninsj’ lettiska opera Banuta. T. R. Breck, Ragnvald Lexow, ->Lexow-Breck. Bredal, Ivar Frederik, dansk musiker (1800—64). B., som var elev i komposition till Kuhlau, tillhörde Det kgl. Ka-pel som konsertmästare 1835—49, var 1849 —63 konsertmästare vid Det kgl. Teater och blev den 1836 grundade Musikföreningens förste dirigent. Verk: Sångspelen Bruden fra Lammermoor (H. C. Andersen; 1832) och Guerillabanden (T. Overskou; 1834) samt instrumentalmusik av olika slag. Sch. Bredal, Niels Krog, dansk författare och teaterman av norsk börd (1732— 78). B. var först jurist i födelsestaden Trondheim men slog sig 1771 ned i Köpenhamn som dramatisk förf, och blev följande år medlem av Det kgl. Teaters direktion. B. arbetade på att skapa en dansk opera och skrev flera operatexter och intermezzon, till vilka han lånade musiken från italienska verk. Bl. a. författade han libretton till det första danska sångspelet Gram og Signe (1757), som följdes av flera, bl. a. Tronfölgen i Sidon (1771) till musik av G. Sarti. — B. utgav Musiksamlinger for Claveret og Syngestemmen (1776— 77) samt komponerade flera kantater. Sch.; Ö. G. BreTime, Hans, tysk tonsättare (f. 1904 10/3), lärare i piano vid MK i Stuttgart, där han 1928 blev prof. B. var elev till bl. a. W. Kempff. W. Braunfels. Paul Breisach. Verk: Operan Der Uhrmacher von Strass-burg (1941); en symfoni, Orchester-Triptychon, en pianokonsert (1936) o. a. orkesterverk; kammarmusik; körverk och sånger. Å. L-y Breisach [bra^sach], Paul, österrikisk dirigent (f. 1896), från 1930 anställd som förste kapellmästare vid Städtische Oper i Berlin. B., som studerat för bl. a. B. Walter och Schreker, har även varit operarepetitör och kapellmästare i Wien, Mannheim och Berlin samt verkade från 1925 som Generalmusikdir. i Mainz. Efter 1933 hai' han huvudsakligen gästdirigerat, bl. a. i Wien, Prag, Italien, Ryssland samt på Metropolitan 1941—46; Konsertföreningen i Stockholm 1938. G. B. Breitendich, [bre^tondik], Frederik Christian, dansk musiker (1702—75), organist i Nicolaj Kirke i Köpenhamn 1727—74, där han tidigare vikarierat för sin far, organisten H e n r i k B. (d. 1739), sannolikt också hans lärare. Åren 1741— 71 var B. även hovorganist och 1746—70 clavecinist i Det kgl. Kapel samt pianolärare vid hovet. Han utgav 1764 på kunglig befallning en koralbok, den första i sitt slag i Danmark, och skrev dessutom ett par teoretiska verk om notläsning och generalbas (1766). Sch. Breithaupt [braHhaOpt], Rudolf Maria, tysk pianopedagog (1873—1945). B. anställdes 1918 som lärare vid Sternsches Konservatorium i Berlin, där han verkat som musikskriftställare och ansedd pianolärare. B. studerade juridik, filosofi, psykologi, konst- och musikvetenskap vid univ. i Jena, Leipzig och Berlin samt bedrev jämsides därmed musikstudier för Teichmüller, Jadassohn och Paul vid MK i Leipzig. 665 666