CAKE WALK Antonio Caldara. Sethus Calvisius. Cake walk [ke*k °å:k], eng., eg. kak-gång, dvs. tävlingsdans om en kaka, negroid amerikansk sällskapsdans i syn-koperad 2/4-takt, som vann spridning mot slutet av 1800-talet och strax efter sekelskiftet även lanserades i Europa. C. dansades under energiskt rytmiska armrörelser i flera turer och ersattes som sällskapsdans ganska snart av de enklare och mera lättlärda promenaddanserna onestep och twostep. C. Debussy har anlagt en sats i sin pianosvit Children’s corner ss. cake walk och även använt dess rytm i ett par preludier. K. R-n Caland, Elisabeth, tysk pianopedagog av holländsk börd (1862—1929). C. bedrev studier i sin födelsestad Rotterdam, för Deppe i Berlin (piano) och Re-bicek (musikteori). Mellan åren 1898— 1915 undervisade hon i piano i Berlin och därefter i Gehlsdorf i Mecklenburg-Schwerin. Skrifter: Die Deppesche Lehre des Klavier-spiels (1897; 41912: även eng., fr., holl. och ry. uppl.), Technischc Ratschläge für Klavierspie-ler (1897; 41912; även eng. och ry. uppl.), Die Ausnützung der Kraftquellen... (1905; även eng., fr., holl. och ry. uppl.), Das künstler-ische Klavierspiel in seinen physiologisch-physikalischen Vorgängen (1910; 21919), Prak-tischer Lehrgang des künstlerischen Klavier-spiels (2 bd, 1912; 21919) m. m. G. B-n Ca!a'ndo, it., föredragsbet.: avtagande såväl i tonstyrka som tempo. Calascione [kalajå/ne] ->Colascione. Cala'ta, sällskapsdans i fyrtakt under 1500-talet. Den förekom huvudsakligen i Spanien och Italien under namn av c. a la spagnola och c. a la italiana, men närmare uppgifter om hur den dansades saknas. K. R-n Calda'ra, Antonio, italiensk tonsättare och violoncellist (omkr. 1670—1736), 771 cn av de mest betydande företrädarna för den venetianska skolan under dess senare skede. C. var elev av Legrenzi, blev 1710 violoncellist i Markuskyrkan i Venedig och från 1716 v. hovkapellmästare under Fux i Wien. Som tonsättare har han skrivit 87 operor, 36 oratorier, omkr. 30 mässor o. a. kyrkomusik, kantater, madrigaler och kanons samt kammarmusik, varav 24 triosonater, som i sångbarhet jämförts med Tartinis. En berömd aria är Come raggio di sol. Verk i nytr.: Ett urval av C:s kyrkomusik (8 motetter med b. c., Stabat mater, Missa Do-lorosa, Te Deum och Crucifixus) och av vokal kammarmusik (11 kantater, 3 madrigaler och 35 kanons) utg. av E. Mandyczewski i DTÖ 13:1 resp. 39; andra vokalverk i Musique d’ég-lise des 17e et 18e siècles, en madrigal och 18 kanons (3—6-st.) i Chorwerk 25; 28 instrumentalkanons i Spielkanons 1, två triosonater i NMA 5 och 12, m. fl. Litt.: A. Schering, Geschichte des Oratoriums (1911); C. Gray, A. C. (1670—1736) (i MT 1929). Ä. V. Caletti-Bruni ->Cavalli. Calichon [kalijå'n] ->Colascione. CalFnda, kreolsk dans av afrikanskt ursprung, populär i Franska Västindien. Den kallas även caliendo, uppvisar på en del håll spanskt inflytande och liknar då i någon mån fandangon. På Martinique och Haiti har den dansats som ett slags krigsdans med käppar. K- B-n Callfmahos, Lambros D e m e t r i-o s, amerikansk flöjtist av grekisk börd (f. 1910 °/12). Född i Kairo kom C. redan 1914 till USA, där han erhöll sin utbildning. Efter ytterligare studier i Paris debuterade han i München och har sedan företagit konsertturnéer i Europa (Sverige 1936) och Amerika. C. var även en tid lärare vid Mozarteum i Salzburg. G. B. Calloway [kä'lo°ei], Cabell (C a b), amerikansk jazzsångare och -dirigent av negerhärkomst (f. 190 7 25/i2), specialist på s. k. scat-singing, leder numera en av de mest bekanta swingorkestrarna i Harlem, New York. C. studerade först till advokat men gick över till musiken, turnerade på varietéer i USA med sin syster Blanche C:s orkester och uppträdde en säsong ss. sångare och dansör i Chicago, innan han 1929 kom till New York med orkestern The Alabamians. Denna gjorde dock ingen lycka utan upplöstes, och C. över- 772