CAMMARANO Barberina Campanini. Porträtt i olja av Rosalba Carriera. lodrammi biblici all’ Ospizio di S. Michele in Roma (1899), Il »Guglielmo Tell» in Italia (1899), Cristina di Suezia, 1’arte musicale e gli spetta-coli teatrali in Roma (1911), Alcuni documenti inediti sulla vita di Luigi Rossi (1912), Chi era l’»Ippolita» cantatrice del cardinale di Mon-talto? (1913), L’accademia Filarmonica Romana, 1821—।60 (1924), I musici di Campidoglio ... dal 1524 al 1818 (1928), La musica teatrale a Roma cento anni fa (1816—26) (s. å.), Bibliografia della opere di Constanzo Festa (1931) samt biogr. studier över F. Anerio, G. Carissimi och L. Vinci m. fl. M. W. Cammara'no, S a 1 v a t o r e, italiensk författare och librettist (1801—52). C. började som dramatisk förf, men skrev från 1834 libretti till bl. a. Donizettis Lucia (1835) samt Verdis Alzira, Battag-lia di Legnano (1849) och 11 trovatore (1853). Litt.: T. Mantovani, S. C. (i Musica d’oggi 1926). B.P. Ca'mmerloch(n)er ->Camerloher. Campagnoli [kampaniå/li], B a r t o 1 o-m e o, italiensk violinist och tonsättare (1751—1827), utgivare av viktiga violinpedagogiska arbeten. Elev av bl. a. Tartini och Nardini tjänstgjorde C. som kapellmästare vid olika hov i Tyskland och Italien, turnerade 1783—88, var 779 1797—1818 konsertmästare vid Gewandhaus^ Orchester i Leipzig och blev slutligen hovkapellmästare i Neustrelitz. — C. besökte Sverige 1783. — LMA 1783. Verk: Konserter för flöjt och violin, 7 di-vertissement, 30 préludes pour le violon seul dans tons les différents tons... op. 12, 41 ca-prices pour 1’alto viola op. 22, stråkduos, violinsonater m. m. — Metodo per violino (1797; fr. och ty. uppl. 1827), Die Kunst die Violine gut zu spielen (1797; -1803), Nouvelle méthode de la mécanique progressive du jeu du violon op. 21 (1824; d. 3 i sv. övers, av O. Lindblad; autogr. i MA:s bibi.) m. fl. Litt.: A. Moser, Geschichte des Violinspiels (1923). B.P. Campajola [-jå:'la], Enrico, italiensk violinist (f. 1899 20/n), prof, vid MK i Bologna, där han erhållit sin utbildning. C., som även studerat i Prag för bl. a. Maråk och Sevcik, var en tid förste konsertmästare vid Augusteo-orkestern i Rom och har därefter flitigt ägnat sig åc solistiskt konserterande i Italien och utlandet. Han besökte Sverige ffg. 1946. — Bild sp. 782. G. B. Campa'na, it., prov., katal., sp., klocka. — C a m p a n e'l 1 a, it., liten klocka. ->Klockspel. La campanella, titeln på rondosatsen i Paganinis violinkonsert nr 2 h-moll op. 7, vars tema av Liszt begagnats i pianoverket Gran-des études de Paganini nr 3. D. F. Campana'ri, Giuseppe, italiensk operasångare, baryton (1855—1927). C. började sina sångstudier medan han var violoncellist i La Scalas orkester, debuterade i New York 1893 som Tonio i Pajazzo och tillhörde sedan under flera perioder åren 1894—1912 Metropolitan, där han räknades som en av dess främsta dramatiska barytonsångare. Roller: Figaro i Barberaren i Sevilla, titelr. i Rigoletto, Ford i Falstaff, Amonasro i Aida, greve Luna i Trubaduren, Germont i La tra-viata, Alfio i Cavalleria rusticana, Escamillo i Carmen m. fl. G. M. Campanfni, Barberina, även kallad La Barberini, italiensk dansös, debuterade som 16-åring i Paris 1739 och väckte liksom fransyskan Camargo stor beundran genom sin tekniska virtuositet. År 1744 uppträdde hon ffg. i Berlin och blev omedelbart förklarad gunstling hos Fredrik den store, som engagerade henne på fem år för ett enormt gage. R~n van Campenhout [ka'mpenha°t], F r a n-gois, belgisk violinist och operasångare, 780