C AMPRA tenor (1779—1848), ägnade sig från 1827 helt åt komposition. Han är främst känd som skapare av den belgiska nationalsången, La ^Brabangonne. Verk: 6 operor o. a. scenmusik, 9 kantater, kyrkomusik och sånger m. m. Å. V. Campian [kä'mpian] el. C a m p i o n, Thomas, engelsk tonsättare (1567— 1620), skald, fysiker och läkare. Som tonsättare är C. främst känd genom en rad enkla, visartade sånger. Verk: A Pooke of Ayres, Set foorth to be song to the Lute Orpherian, and Base Violl (1601; tills, m. P. Rosseter), 4 böcker airs (bd 1—2, 1613; bd 3—4, 1617) och maskspel. — A New Way of making Fowre Parts in Counter-point by a most familiar, and infallible Rule (1613). — Airs i nytr. i E. H. Fellowes’ English school of lutenist songwriters. Litt.: A. H. Bullen, T. C., songs and masques (1903; med musikkommentarer av Janet Dodge). B.P. Campo'li, A1 f r e d o, engelsk violinist av italiensk börd (f. 1906 2O/io), från 1911 bosatt i England. C. framträdde första gången redan vid 9 års ålder och har med tiden befäst sin ställning som en av Englands främsta violinister. Han är även känd för en rad grammofoninspelningar. G. M. del Ca'mpo y Zabaleta [- i t>a°alä'ta], C o n r a d o, spansk tonsättare (f. 1879 28/8). C. grundade efter studier vid MK i Madrid en kammarmusikförening där, Q u a r t e t o Francés, och var även medlem av Quinteto de Madrid som altviolinist. C., som i sina kompositioner visar inflytande från tysk högromantisk stil (Liszt och R. Strauss), har även varit en flitig skriftställare och föredragshållare. Verk: Operorna La tragedia del beso (1915), El avapiés (1919), La Malquerida m. fl.; La divina comedia m. fl. symfoniska dikter; 8 stråkkvartetter bl. a. Caprichos romånticos samt smärre stycken. F. H. T. Campra [kanpra'], André, fransk tonsättare (1660—1744), den mest framgångsrika franska scenkompositören mellan Lully och Rameau. Campra började som kyrkomusiker, varvid han verkade i Toulon, Arles och Toulouse, och blev 1694 kapellmästare vid Notre Dame i Paris men lämnade sin befattning 1700 och ägnade sig helt åt teatern. Han var då sedan 1697 en berömd musiker genom sin operabalett Enrico Campajola. André Campra. L’Europe galante och bibehöll även i det följande greppet om publiken. — Kungl. hovkapellmästare 1722. Det nya hos Campra låg i melodin. Han hade tagit intryck av den italienska kammarkantaten och i sin musik fått in något av dennas rytmiska livfullhet och smäktande tonfall, som mjukade upp det stelt pompösa i den äldre franska operamusiken. Sin största konstnärliga framgång vann han som kompositör av operabaletter, där handlingens kapriciösa växlingar från akt till akt gav honom tillfälle att komma med överraskande infall och lägga i dagen ett älskvärt gemyt. Men han gjorde även lycka inom det lyriska dramat, och om vidden av hans popularitet vittna inte minst melodilånen från honom i det tidigare franska sångspelet. Som kyrkokompositör rönte han uppskattning och utgav flera saml. av mo-tetter. Verk: Operabaletterna L’Europe galante (1697; repriser fram till 1775), Le carnaval de Venise (1699) och Les fetes vénitiennes (1710; repriser fram till 1759) m. fl.; operorna Hésione (1700), Tancrède (1702), Iphigénie en Tauride (1704), Idoménée (1712) o. a. samt ett flertal divertisse-ment. — Motetter (1—3-st. med instrument; 5 vol., 1695—1720), kantater (3 vol., 1708—28), Psaumes mis en musique ä grand choeur (2 vol., 1737—38) och en mässa (4-st.; 1700) m. m. — Verk av C. finnas i Sverige i bl. a. UUB och MA:s bibi. Litt.: Lav E 3; A. Pougin, A. C. (1861); H. Lavoix, La musique frangaise (1891); L. de la Laurencie, Notes sur la jeunesse d’A. C. (i SIMG 1908/09); dens., A. C., musicien profane (i L’année musicale 1913); dens., L’école fran-gaise de violon de Lully å Viotti (2 bd, 1922— 23); C.-A. Moberg, Lullyskolan i Uppsala universitets handskriftssamlingar (i STM 1925). E. S-m 781 782