C APPELEN över 200 verk, de flesta av kyrklig karaktär, bl. a. oratorier, kantater och andra körverk samt orgelstycken. G. M. Caplet [kaplä'], André, fransk tonsättare och dirigent (1878—1925). C. utbildades först vid L’École de Musique i sin födelsestad Le Havre och sedan vid MK i Paris, där han 1901 fick Rompriset. Han stannade dock inte länge som stipendiat i Rom utan återvände snart till Paris för att fortsätta den dirigentverk-samhet han påbörjat redan under kon-servatorietiden, dirigerade bl. a. på Stora operan och gästade även Tyskland, England och USA med franska verk på programmen. Åren 1910—14 var han dirigent vid Boston Opera Co. Nära vän till Debussy och hängiven interpret av dennes musik blev han också som kompositör en utpräglad »debussist», ehuru han i motsats till den beundrade mästaren var religiöst inspirerad i sin konst. Le miroir de Jesus för mezzosopran, damkör, harpa och stråkorkester (1923) räknas som hans främsta arbete. Verk: Orkesterverken La masque de la mort rouge (1909), La marche héroique (1917), Épi-phanie med violoncellsolo (1923) och Légende för harpa och orkester; kvintett för piano och biåsinstrument (1898), Suite persane för 10 blås-instrument (1900), Conte fantastique för harpa och stråkkvartett, Sonata da chiesa för violin och orgel (1924) o. a. kammarmusik; Les in-scriptions champètres (1914), Le pie Jésus för solo och orgel (1919), en mässa för 3 röster a cap. (1922), O salutaris för kör a cap. samt sånger med piano. — Transkriptioner för orkester av pianoverk av Debussy. Litt.: D. Sordet, Douze chefs d’orchestre (1924); R. Dumesnil, Portraits de musiciens franQais (1938); P. Landormy, La musique fran-Qaise après Debussy (1943). K. R-n Ca'po, it. (av lat. ca'put, huvud), början, i sammansättningar vid föredrags-bet., ss.: da c ap o, ofta förkortat d. c., it., från början; da capo al fine, it., från början till (styckets) slut, dvs. stycket tages om och spelas fram till ordet Fine; da capo al segno [se'niå] el. da capo al it., från början till tecknet, dvs. stycket spelas om från början och fram till tecknet ®; da capo e poi la coda, it., från början och därefter codan; da capo senza repetizi o'n e, it., från början utan omtagning, dvs. stycket spelas från början utan iakttagande av repristecken. 793 André Caplet. Christian Cappelen. Caponsachi [-sa'ki], Marguerite, italiensk violoncellist (f. 1884 V3), medverkade redan som barn i sin fars restaurangensemble i Stockholm omkr. sekelskiftet och fick senare sin slutliga utbildning vid MK i Paris. Efter debuten där 1906 besökte hon på konsertresor även Skandinavien, varvid hon gästade Sverige 1906 och 23. Å- Capora'le, Andrea, italiensk violoncellist (omkr. 1700—56), från 1734 bosatt i England. Av hans kompositioner för violoncell har särskilt en sonat i d-moll blivit berömd. G. G. Capota'sto, it., eg. huvudband (ty. Ka-podaster el. Capodastro, fr. barre), trä-eller metallarm, som skruvas fast över banden på gitarr eller luta och fungerar som en tillfällig sadel. Härigenom förkortas alla strängarna samtidigt och förenklas spelsättet i svårare tonarter. Placeras c. över t. ex. första bandet kan ett musikstycke i Fiss-dur spelas med samma fingersättning som i F-dur. D- E. Ca'ppelen, Christian, norsk organist och tonsättare (1845—1916), en av sin tids främsta norska orgelspelare, från 1887 verksam som organist i Vor Frel-sers kirke i Oslo och samtidigt lärare i kyrkosång och liturgik vid univ:s teologiska seminarium. Hans kompositioner visa en högt kultiverad smak och förmåga att skapa stämning; de äro tydligt påverkade av Mendelssohns skola. C. utbildades vid MK i Leipzig och studerade senare med statsstipendium därstädes och i Dresden. Han var 1868—87 organist i Drammen, där han fick grundläggande betydelse för musiklivet. Han har givit orgelkonserter över hela 794