C APPELL A Norge, delvis tills, m. T. Lammers och Gina Oselio. Verk: Kantate ved Aabningen av Drammens Industriudstilling 1873, Kantate ved jubileums-gudstjenesten 17. mai 1914; 6 geistliche Lieder op. 4 (blandad kör); piano- och orgelkompositioner, sånger m. m. Ö. G. Cappella (dim. av cappa), it., eg. liten kåpa, var urspr. den sammanslutning av kaplaner, som vakade över den franska biskopen Martin av Tours’ legendariska kåpa; därefter namn på andligt sångar-broderskap och fr. o. m. 1600-talet även på instrumentalensemble (kapell). Jämförande art.: A cappella. B. A. Capriccio [kaprftja], it., fr. caprice av lat. capra, get, eg. bocksprång, nyck, infall. Capriccio var i 1600-talets instrumentalmusik beteckningen för en tocca-tan, ricercaren och fantasian närstående form. Gränsdragningen mellan dessa typer är vansklig, då de förändra karaktär hos olika tonsättare och glida över i varandra. Namnet capriccio antyder eg. en friare och lättare stil än i fugaformen ricercare; detta motsäges dock av Frescobaldi i hans företal till capricciosamlingen 1624, där capricciostilen be-skrives som »icke så enkel» som den i ricer-carerna. Capricciot bestod i regel liksom tocca-tan av en växling mellan strängare och friare partier, varvid de förra ofta gestaltades varia-tionsmässigt. Över Frescobaldilärjungen Froberger kommer capricciot till Sydtyskland och förgrenar sig där till två typer, en mera toccata-artad och en annan med karaktär av naturalistiskt programstycke (Kerll, Poglietti m. fl.). Till den senare kategorin hör även J. S. Bachs berömda ungdoms-capriccier (»Capriccio sopra la lonta-nanza del suo fratello dilettissimo», omkr. 1705). Under 1800-talet har capriccio använts som namn på karaktärsstycken av skämtsam, nyckfull art (hos t. ex. Mendelssohn och Brahms) och ibland också som rubrik för potpurriarta-de kompositioner. (~>Burla, Scherzo.) C a p r i c c i o's o, it., försvenskat kapriciöst = nyckfullt, skämtsamt. I. B-n Caprico'rnus, eg. Bockshorn, Samuel Friedrich, tysk tonsättare (1628— 65), en av de mera betydande tyska kompositörerna av kyrklig vokalmusik — mo-tetter och kantater — vid 1600-talets mitt. Hans verk anknyta stilistiskt såväl till äldre flerkörig stil som till den nya monodiska och konsertan ta. — Bild sp. 798. C. erhöll sin musikaliska utbildning — han studerade även teologi — bl. a. i Wien, blev 1651 kantor i Trefaldighetskyrkan 1 Pressburg (Bratislava) och verkade från 1657 som hovkapellmästare i Stuttgart. Verk: Geistliche Harmonien (3-st. med instrument; 3 d., 1659—64), Tafelmusik (2—5-st. med b. c.; 2 d., 1670—71), mässor och motetter samt några världsliga dans- och sällskapsvisor. Oratoriet Judicium Salomonis (1669) har tillskrivits såväl C. som Carissimi och Cesti. — I UUB finnes ett rikhaltigt urval av C:s verk i hdskr. och tryck, bl. a. Opus musicum (4—8-st. med instrument; 1655), Geistliche Concerte (1658) och Jubilus Bernhardi (1660). Litt.: H. Buchner, S. F. C. (1629—65). Sein Leben und seine Werke (diss. 1921; utg. i utdrag 1922); J. Sittart, S. C. contra Philipp Friedrich Böddecker (i SIMG 1901/02); biogr. material av J. Bachmair i ZMW 1930/31; H. J. Moser, Co-rydon, .. .1 (1933). G.M. Capriozli el. C a p r o 1 i, Carlo, kallad il Violin o, italiensk tonsättare under 1600-talet, en av kantatens upphovsmän. C. kallades av kardinal Mazarin från Rom till Paris, där hans opera Le nozze di Peleo e Teti uppfördes 1654. Han skrev även ett oratorium, kantater och sånger. M. W. Cazpsir-Taznzi, Mercedes, italiensk operasångerska, sopran, och kompositör av spansk börd (f. omkr. 1899), en av Italiens mest firade operaartister i våra dagar. C. diplomerades från MK i sin hemstad Barcelona, där hon genomgått piano- och kompo-sitionsklasserna, men övergick till sångstudier i Italien och debuterade 1914 i Barcelona som Gilda i Rigoletto. Över Madrid, Lissabon, Buenos Aires och Paris gick hennes segertåg till de italienska scenerna, där hon hyllades för sin kristallklara, egaliserade stämma, perfekta teknik och intuitivt kongeniala rolltolknings-konst. Särskilt framhålles hennes Rosina i Barberaren i Sevilla. — C. gästade Sverige 1930. Av C:s kompositioner må nämnas Variationer över ett tema av Mozart för en röst och orkester, samt La Barca grossxanse, byggd på kata-lanska folkmotiv. Roller (utom nämnda): Adina i Kärleksdrycken, titelr. i Lucia di Lammermoor, Norina i Don Pasquale, Violetta i La traviata, Mimi i Bohème, Margareta av Valois i Hugenotterna, Margareta i Faust, titelr. i Mignon och Lakmé m. fl. G. P. Capua'na, F r a n c o, italiensk tonsättare och dirigent (f. 189 4 20/0). C. har efter studier i Neapel framträtt som operadirigent i de flesta större italienska städer, bl. a. vid La Scala. Som tonsättare 795 796