(DÉJ C AV AL1ER1 körerna; i begränsad mening avser benämningen främst de harmoniserade sättningarna av de i morgon- och aftongudstjänsten ingående services och anthems (->Anthem, Service). C. har skrivits av praktiskt taget alla engelska tonsättare från T. Tallis till modern tid. De viktigaste samlingarna, som alltjämt begagnas som underlag för körsången i engelska kyrkor, äro J. Barnard, The first book of se-lected church music (1641), W. Boyce & J. Kent, Cathedral music (3 bd, 1760—78) samt suppl. till den sistnämnda, den av S. Arnold utg. Cathedral music (4 bd, 1790). Bemärkta tonsättare av c. inom senare tid äro bl. a. S. S. Wesley och C. V. Stanford. Litt.: J. S. Bumpus, A history of English cathedral music, 1549—1889 (2 bd, 1908); E. H. Fellowes & C. H. Stewart, A repertoire of cathedral music (1922). G.P. Cathelat [katla'], Georges, fransk operasångare, tenor (f. 1904 13/2). C., som studerat vid MK i Nancy och Paris, engagerades 1931 till Opéra-Comique och sjöng där ffg. 1934 Pelléas i Debussys Pelléas och Mélisande, en roll som sedan blivit hans främsta och vari han gästspelat även i USA, bl. a. på Metropolitan. R- B-n Caturla, A1 e j an dr o Garcia, cubansk tonsättare (1906—40), en av sitt lands mest betydande kompositörer. Efter studier i Havanna utbildade sig C. vidare för Nadia Boulanger i Paris. År 1932 grundade han på Cuba en kammarorkester, Or-questa de Conciertos de Caibarién, vilken han även själv ledde. I sin musik, som i harmoniskt avseende är starkt avancerad, använder han sig flitigt av cubansk folkmelos. Verk: Orkestersviten 3 danzas cubanas (Danza del tambor, Motivos de danzas och Danza lucu-mi; 1928), Bembé, svit för 14 instrument (1929), den symfoniska dikten Yambo-O (1931) samt La rumba (1933) o. a. orkesterverk; Primera suite Cubana för piano och 6 biåsinstrument (1932); sånger och pianostycken. Litt.: N. Slonimsky, C. of Cuba (i Modern music 1940). M.E. Cauchie [kåjf], M a u r i c e, fransk musikforskare (f. 1882 8/io), idkade först studier i naturvetenskap i Paris, men ägnade sig från 1917 åt musikforskning, däi' han specialiserat sig på fransk musik från 1500- och 1600-talen. Han är generalsekr. i sällskapet Opéra-Comiques vänner i Paris. C. har utg. Deux chansons å 5 voix de Clé-829 ment Janequin (1925), Quinze chansons fran-caises du 16e siècle ä 4 et 5 voix (1926) och Trente chansons de Clément Janequin (1928). Dessutom tidskr:s-art. om Okeghem, Couperin, Jannequin, Gluck, Beethoven o. a. B. A. Ca'uda, lat., svans. 1. I mensuralnot-skriften ett från nothuvudet draget streck, som gex- nottecknet dess relativa tidsvärde. C:s ursprung är neumskriftens virga-streck och det i samma notering använda vertikala strecket i vissa ligaturer (t. ex. n» el. Den bör skiljas från mensuralskriftens plica, som utvecklats ur neumnoteringens lik-veskens och antyder artikulationsunder-lättande och prydande glidtoner. 2. I musikalisk formlära benämning för slutdel, varpå exempel finnas redan under medeltiden, kanske urspr. som (instrumentalt?) efterspel i sekvenser och chansons de geste, i varje fall som slutdel i estampitan, balladen och con-ductus (conductus habens caudam). En typ av c. är även den i snabbare, fallande skalmässiga passager utformade copula. C. är här liktydig med den senare italienska termen coda. C.-A. M. Cavaillé-Coll [kavaje'-], Aristide, fransk orgelbyggare (1811—99), son till orgelbyggaren Dominique H y a-cinthe C.-C. och härstammande från en känd orgelby ggarfamilj. Han kan betraktas som en föregångsman för det moderna orgelbyggeriet. C. kom 1833 till Paris, där han byggde orgeln i S:t Denis och därefter flera berömda orglar, bl. a. i S:t Sulpice och S:te Madeleine, i franska landsorten, Belgien, Holland och på andra håll. Bland hans förbättringar märkes ett särskilt avvägt lufttryck för orgelns olika manualer. Nya stämmor voro flüte harmonique och av rörstämmor en grupp s. k. jeux harmoniques. C. utgav även orgelbeskrivningar. Litt.: Cécile et E. Cavaillé-Coll, A. C. C. Ses origines, sa vie, ses oeuvres (1929; med biblio-gr.). B. W. (de’) Cavalieri el. del Cavalieri, Emilio, italiensk tonsättare (omkr. 1550—1602). C. var en romersk adelsman, som kom till Florens och 1588 blev intendent för de sköna konsterna och hovets nöjen. Som kompositör associerade han sig med författarinnan Laura Guidiccioni-Lucchesini och satte 1590 musik till pastor alerna II satir o och La disperazione di Fileno samt några år senare även musik till ett annat liknande stycke, Il 830