C AV ALIE R1 giouco delta cieca (1595). Musiken till dessa pastoraler har gått förlorad, men av samtida omdömen tycks framgå, att C. redan här använt sig av den recitativa stil, som hos Peri och Caccini slog ut i blom. I sitt för Rom skrivna mysteriedrama La rappresentazione di anima e di corpo (1600; facsimiliutgåva av partituret i Collezione di prime fioritura del melodramma italiano, 1912) visade han sig i alla händelser som en tidig anhängare till monodin, även om han som konstnär inte nådde upp till Peri och Caccini. C. skisserade också teaterreformer med anvisningar för åhörarrummets byggnad, orkesterns placering m. m. Litt.: A. Solerti, Laura Guidiccioni-Lucchesini ed E. de’C. (i RMI 1902); D. Alaleona, Su E. C. (i Nuova musica 1905); L. Guidiccioni-Nicastro, La rappresentazione di anima e di corpo... notizie storiche (1911; ny ed. i I Classici della musica italiana 1919); U. Rolandi, E. d. C., il Granducca Ferdinand© ed l’»Inferigno» (i RMI 1929). E.S-m Cavalie'ri, Nicolina (Lina), italiensk operasångerska, sopran (1874—1944), elev av Mme Mariani-Masi (Paris), debuterade i Lissabon 1900 som Nedda i Pajazzo och har sjungit vid skilda scener, efter 1906 huvudsakligen i USA (Metropolitan 1906—08). C. vann sina främsta framgångar i fransk lyrisk opera, där hennes välskolade röst och temperaments-fulla väsen kommo bäst till sin rätt. Roller: Titelr. i Thais och Manon, Gilda i Ri-goletto, titelr. i Fedora, Nedda i Pajazzo, Mimi i Bohème o. a. G. P. CavallerFa rustica'na, it., på svenska även kallad På Sicilien, opera i 1 akt. Musik av P. Mascagni till text av G. Me-nasci och G. Targioni-Tozzetti. Uppförd ffg.: Rom 1890; Sthlm s. å.; Khmn 1891; Gbg 1893; Oslo s. å.; Hfors 1896. — Huvudroller: Santuzza (sopran), Turiddo (tenor), Alfio (baryton), Lola (mezzosopran), Lucia (alt). Cava'lli, eg. Caletti-Bruni, Pier Francesco, italiensk tonsättare (1602 —76), en av den venetianska operans mest markanta och betydande kompositörer. Cavalli blev 1617 sångare vid Mar-kuskyrkan i Venedig, 1640 andre och 1665 förste organist där samt kapellmästare 1668. Åren 1660-—62 vistades han i Paris och skrev till Ludvig XIV:s bröllop 1660 sin opera Ser se och till invigningen av teatern i Tuilerierna Ercole amante 1662. Cavalli debuterade 1639 i Venedig med Le nozze di Teti e Peleo och skrev fram till 1670 omkr. 40 operor. Till hans huvudverk hör bl. a. 11 Giasone (Venedig 1649; 1. akten utg. i nytr. av R. Eitner i PÄPTM 12) med den berömda scenen där Medea åkallar underjordens makter och som i Cavallis monumentala utformning direkt för tanken till Gluck. Gemensam för Gluck och Cavalli är den dramatiska koncentrationen och förmågan att inom en stram musikalisk kontur fånga och accentuera det väsentliga av dramats handling. Stilistiskt anknöt Cavalli i ungdomsverken till föregångarna och inte minst till sin store läromästare Monteverdi. Men redan på 1640-talet är han nästan helt sig själv: en storvulen och till det musikaliska uttrycket folklig melodiker, antingen han, som i de tidigare dramerna, låter det dramatiska recitativet dominera, eller, som i de senare, lämnar ett större spelrum åt ariosot och arian. Verk (utom nämnda): Operorna L’Egisto (Venedig 1643), Scipione Africano (Venedig 1664), Pompeo Magno (Venedig 1666) m. fl.; ett rekvi-em, en mässa o. a. kyrkomusik samt arior m. m. Litt.: L. Galvani, I teatri musicali di Venezia nel secolo 17 (1878); H. Kretzschmar, Die vene-zianische Oper und die Werke Cavallis und Cestis (i VJ 1892); Taddeo Wiel, F. C. (i Mu-sical antiquary 1912); dens., F. C. (1914); E. Wellesz, C. und der Stil der venezianischen Oper von 1640—60 (i StM 1913); H. Prunières, C. et 1’opéra vénitien au 17e siècle (1931). E. S-m Cava'ta, av it. cavare, urholka, inrista, musikaliskt epigram, framför allt ett lyriskt arioso vid slutet av ett recitativo accompagnato, t. ex. i J. S. Bachs kantat Ein’ feste Burg, recitativ nr 3 vid »dass Christi Geist...» för att genom ariosots breda, sångbara föredrag betona textens religiösa betydelsefullhet. Jämförande art.: Cavatina. Soggetto cavato kallades under den nederländska epoken ett, ofta mekaniskt konstruerat, symboliskt tema, vars noter erhållits t. ex. av vokalerna i ett hyllningsmotto, ss. i Josquin des Prez’ Missa super »Her-cu-les dux fer-ra-ri-ae» e u e u e a i e re ut re ut re fa mi re dcdcdfed Ex. på c. är också »B-a-c-h» ss. musikaliskt tema (eller G. Verdis »scala enigmata» i Pezzi sacri). B. A. Cavatfna, liten c a v a t a, en kortare, i äldre tid alltid ensatsig aria utan repris. Melodibyggnaden är enkel och har viskaraktär. C. användes i den äldre operan (1700-talet) som en lyrisk vilopunkt 831 832