CEBO T ARI Maria Cebotari. Enrico Cecchetti. Cebota'ri, Maria, tysk operasångerska, sopran, av italiensk börd (1910— 49). C. var bl. a. verksam i Dresden från 1930 och Berlin från 1934 och var sist anställd vid Staatsoper i Wien, där hon med sin lyriskt varma, fagra stämma och sitt intagande spel vai’ en av de främsta krafterna. — Sachsisk Kammersängerin 1935. Roller: Euridice i Orfeus, Susanna i Figaros bröllop, Sophie i Rosenkavaljeren, Solveig i Peer Gynt (Egk) o. a. G. P. Cecchetti [t/eke'tti], Enrico, italiensk dansör och balettmästare (1850— 1928). C., som utbildades vid dansaka-demin i Florens, debuterade vid 16 års ålder och knöts 1870 till La Scala, där han efter ett långt uppehåll åter engagerades 1923 för att reorganisera dess balettskola. Under 1880- och 90-talen dansade han i olika omgångar i Kejserliga baletten i Petersburg, utnämndes 1887 till premiärdansör där och utarbetade tills, m. L. Ivanov koreografin till Askungen (1893). Åren 1902—05 var C. i Warszawa, varifrån han återvände till Petersburg för att grunda en egen balettskola. En tid var han som skicklig och uppskattad lärare anställd vid Djagilev-baletten; öppnade 1921 en skola i London. — Hans maka, dansösen G i u s e p-pina C. (1857—1927), biträdde honom vid undervisningen. Litt.: C. W. Beaumont, E. C. (1929); dens., C:s legacy to the dance (i Ballet annual 1948). K.R-n Cecilia, den heliga, romerskt helgon (d. 230), som led martyrdöden i Rom och begrovs i katakomberna, men vars dyrkan efter relikernas translation till kyrkan S:ta Cecilia i Trastevere vann vidsträckt popularitet. Hon blev musikens, enkannerligen kyrkomusikens, skydds helgon, från 1300-talet gärna avbildad med en organetto e. d. Cecilias festdag är den 22 november, för vilken tonsättare som Purcell och Händel skrivit särskild musik (C e c i 1 i a-o d e n), och hennes namn bäres av talrika musiksällskap, främst för odling av kyrkomusik. Det äldsta är väl det av Palestrina i Rom grundade ordens-mässiga Ceciliasällskapet, som av Pius IX 1847 ombildades till Accademia di S:ta Cecilia. Även i Wien fanns ett Cecilia-brödra-skap, vilket J. J. Fux och A. Caldara ledde 1725, i London stiftades ett C e c i 1 i a n S o-c i e t y 1785 för oratorieodling, varemot den tyska Ceciliaföreningen, Der allgemeine deutsche Caecilienverein (gr. 1868 i Bamberg), under intrycken av romantiska idéer (->Cecilianism) ägnade sig åt obeledsagad sång. För danskt musikliv har den 1851 grundade C e c i 1 i a-F oreningen (omorganiserad 1856 och upplöst 1934) varit en huvudfaktor. I spetsen för den stodo till 1871 H. Rung, H. S. Paulli 1872—77, Fredrik Rung från 1877 samt en rad andra dirigenter, bl. a. P. S. Rung Keller från 1914; dess siste dirigent var Mogens Wöldike (1931—34). — Caeciliaforeningen i Oslo stiftades 1879 av T. Lammers under namnet Korforeningen samt reorganiserades 1902 och fick sitt nuvarande namn. Som dirigenter ha verkat Lammers 1879—1909, K. Nissen 1911— 19, L. Halvorsen 1920—28 och A. Sandvold från 1928. — Den svenska av E. Åkerberg i Stockholm 1903 grundade C e c i 1 i a-k ören upplöstes redan 1905; Ceciliakören i Göteborg grundades 1930 och har sedan dess dirigerats av Werther Carlsson. C.-A. M. Cecilianism, beteckning för den riktning i romantikens kyrkomusik, särskilt inom den tyska Caecilienverein (->Cecilia), som ansåg obeledsagad vokalmusik kyrkligt värdefullare än annan (a-cappella-teorin). Detta stimulerade till en i och för sig värdefull odling av 1500-talsmusik (främst Palestrina) men medförde samtidigt en produktion av färglös efterbildning av nederländsk polyfoni (»talmigotik») hos katolska tonsättare som K. Greith, M. Haller, F. Nekes, E. Stehle och protestantiska som H. Bellermann, E. A. Grell och R. Succo. Ensidiga motståndare till instrumental kyrkomusik voro K. Proske och F. X. Witt, och på protestantiskt område riktades denna ovilja mot användningen av Bach-kantater i gudstjänsten (C. von Winterfeld). — Som svenska företrädare för cecilianism, ehuru nästan helt utan polemisk udd, kunna betraktas J. Dente, E. Drake, J. B. G. Foroni, J. E. Gille och B. V. Hallberg. C.-A. M. Cederwall, Knut Harald, kyrkomusiker (f. 1895 27/io), sedan 1921 musik 835 836