CEMBALO lärare vid läroverket i Norrköping och från 1923 även organist och körledare vid S:t Olai kyrka där. C. avlade organist- och musiklärarex. vid MK i Stockholm 1920 och har dessutom bl. a. studerat orgel för Ramin och komposition för J. N. David i Leipzig. Han var 1924—34 dirigent för Linköpings stifts sångarförbund; är från 1931 censor vid av staten anordnade organistexamina i Norrköping. Som tonsättare har C. framträtt med bl. a. kantater, verk för blandad kör (motetter m. m.) och manskör a cap., orgel-och pianostycken. G. M. Cehano'vskij, George, rysk operasångare, baryton. C. kom efter debuten i Leningrad till USA, där han vai- anställd vid San Carlo Opera Company 1924—26 och därefter vid Metropolitan. På sistnämnda scen har han gjort över 40 roller i den engelska, franska, italienska, ryska och tyska repertoaren. M. S. Celansky [tjelanski], Ludvik V i-1 é z s 1 a v, tjeckisk dirigent (1870—1931), bl. a. grundare 1901 av Tjeckiska filharmonin i Prag (Praha). C., som erhållit sin utbildning vid MK i Prag, räknas som en av sitt lands främsta dirigenter. Han var ledare för operaorkestern i Pilsen (Plzen) och Zagreb (Agram) samt vid Nationalteatern i Prag och framträdde därefter som dirigent i Lemberg (Lvov), Kiev och Paris. Åren 1918—19 var han ledare för Tjeckiska filharmonin. C. har även framträtt som tonsättare med bl. a. operan Camila (1897), en symfoni o. a. orkesterverk m. m. G. M. Cele'sta, it., den himmelska. 1. Av A. Mustel i Paris 1886 patenterat klaver-instrument med stålstavar, som anslås med hammare; för ljudförstärkning är varje stav försedd med resonator. Den har omfånget c1—c5 men noteras en oktav lägre. C. är närbesläktad med adiafonen och har en utsökt ren ton. C., som introducerades i orkestern av bl. a. R. Strauss, Tjajkovskij, Charpentier, Leonca-vallo och Puccini, har från 1895 fått vidsträckt användning. 2. Klockspel i orgeln av 8'-, 4'-, 2'- och 1'-ton. D. F.; B. W. Cellier [-Pe:'], Alexandre Eugène, fransk organist och tonsättare (f. 1883 17/5). Elev till bl. a. Guilmant och Widor i Paris blev C. 1910 organist och körledare vid Le Temple de 1’Étoile där; även verksam som skriftställare. Han konserterade i Stockholm 1926. Celesta (framstycket borttaget så att man kan se resonatorerna). Verk: L’orgue möderne (1913; 41925) och L’or-gue, son histoire et son esthétique (1933; tills, m. H. Bachelin). — Kammarmusik (bl. a. två stråkkvartetter och en pianokvintett) samt orgelstycken ss. Suites symphoniques m. m. B. W. Cello, i bl. a. svenskan och tyskan bruklig förk. av v i o 1 on c e 1 lo (->Vio-loncell). Cellist, förk. av violoncellist. Cembalo [tja'mbalå], (it. clavicembalo, ty. Klavicimbel, senare Cembalo, fr. cla-vecin, eng. harpsichord), hör tillsammans med spinetten till gruppen av klaver-instrument med knäppta strängar (Kiel-klaviere) men har till skillnad från spinetten strängarna löpande parallellt med tangenternas längdriktning, varför instrumentet har flygelform. Strängarna knäppas medelst en liten tagg (lat. spinea, varav spinett, och virga, varav virginal), tillverkad av läder el. fjäderpennor (a), fästad på en rörlig tunga el. arm (b), som sitter i ett avlångt trästycke, kallat docka (c). Dcckan står på den bortre ändan av tangentens hävstångsarm. Vid anslag av tangenten skjuts motsvarande docka i höjden, varvid dess tagg knäpper strängen. När fingret lämnar tangenten, faller dockan tillbaka, taggen berör strängen, den rörliga tungan viker undan men återföres till utgångsläget genom en fjäder. Strängen dämpas omedelbart av ett litet utskjutande filtstycke upptill på dockan. Förformer till cembaloinstrumentet (möjligen 837 838