CERVENY den berömda Pas de quatre med Lucile Grahn, Carlotta Grisi och Marie Taglioni. År 1847 debuterade hon för parispubliken i La fille de marbre, som iscensatts av hennes make, A. M. Saint-Léon, och 1855—56 dansade hon i Petersburg. Sina största framgångar hade C. i Alma och Ondine och hennes utomordentliga grace och rörlighet fick publiken att överse med att hennes figur inte var idealisk. Hon framträdde i enstaka fall även som koreograf med baletterna Rosida (1845) och Gemma (1854). Litt.: Biogr. i M. E. Perugini, The art of ballet (1915) och C. W. Beaumont, Complete book of ballets (1937). K. R-n Cernohorsky [tJeTnåhårski], Bohuslav, även kallad P a d r e Boèmo, tjeckisk kyrkomusiker (1684—1742), mi-noritmunk och från 1739 körledare vid S:t Jakobskyrkan i Prag (Praha). Även om största delen av hans verk förstördes vid kyrkans brand 1754 framstår han dock som en av den barocka polyfonins främsta företrädare i Tjeckoslovakien. Till C:s elever hörde bl. a. Tartini och Gluck. Verk: Bevarade äro ett offertorium (Laudatur Jesus; 4-st.) samt några orgelfugor och preludier utg. av O. Schmid, Orgelwerke alt-böhmischer Meister 2. Litt.: O. Schmid, Die musikgeschichtliche Be-deutung der altböhmischen Schule Czernohor-sky’s (i SIMG 1900/01). G. M. Cernusåk [t/eTnofak], G r a c i a n, tjeckisk musikskriftställare (f. 1882 19/i2), blev 1920 prof, i musikhistoria vid MK i Brünn (Brno). C., som studerat filosofi vid univ. i Prag (Praha) och Krakau (Krakow) samt musik och musikhistoria för Vach, Hostiansky och Stecker har bl. a. utg. en »Allmän musikhistoria» (tj.; 2 bd, 1923—24) och skrivit en rad tidskr.-upp-satser. G. M. Cerny [tJe'rni], Ladislav, tjeckisk violinist (f. 1891 13/4), prof, vid MA i Prag (Praha). Utbildad vid MK i Prag var C. 1917—19 konsertmästare vid Tjeckiska filharmonin och 1919 —21 vid operaorkestern i Ljubljana (Laibach), där han jämte R. Zika grundade Prag(-Zika-) kvartetten, av vilken han ännu är medlem. G. M. Cerny [tJeTni], Vasa, tjeckisk violoncellist (f. 1900 28/8), prof, vid MK i Brünn (Brno). C., som varit medlem av Tjeckiska filharmonin och flera kammarmusikensembler, räknas som en av sitt lands främsta på sitt instrument. G. M. Cerone [t/erå/ne], Domenico Pie-tro, italiensk musikteoretiker (omkr. 1566—efter 1613), präst. C. var korsångare i Spanien hos Filip II och Filip III 1593—98; därefter musiker i Kungl. kapellet i Neapel till sin död. Verk: Le regole piü necessarie per 1’intro-duttione del canto fer-mo (1609) och El melo-peo y maestro, tractado de musica theorica y pratica... (22 d.; 1613), som innehåller rikligt material om denna epoks musikpraxis. Litt.: F. Pedrell, P. Antonio Eximeno (1920); G. Pannain, L’oratorio dei Filippini... (1934); Ruth Hannas, C., Philosopher and teacher (i MQ 1935). Å.Å. Certon [särtå'n], Pierre, fransk tonsättare (d. 1572), sångare vid S:te Cha-pelle i Paris från 1532 och från 1542 till sin död gosskörledare där. C., som studerade för Josquin des Prez, var en betydande representant för fransk a cap.-chanson och tillika framstående kyrko-kompositör. Verk: 8 mässor (4-st.; 1540—48), Moduli (3—6-st.; 2 bd, 1541), Chansons ä 4 (1555), Meslanges (cantiques, chansons spirituelles m. m., 5—13-st.; 1570). — 3 mässor» i nytr. i MMF 2. Litt.: M. Brenet, Les musiciens de la Sainte-Chapelle du Palais (1910). Å.Å. Cerveny [tje'rveni], Jifi, tjeckisk populärmusiker (f. 1887 14/8), skapare av den moderna kabaretstilen i Tjeckoslovakien. C. har skrivit hundratals populära sånger i form av politiska och sociala satirer till egna och andras texter. G.M. Cerveny [tJeTveni], Våclav Franti-sek, tjeckisk instrumentmakare (1819— 96), grundare 1842 av en fabrik för tillverkning av bleckblåsinstrument i Kö-niggrätz. Rörelsen ombildades 1876 till ab. och utökades att även omfatta bl. a. klockgjuteri. C. uppfann ett flertal instrument, bl. a. sub-kontrafagotten (1873) och kontrabaskornetten (1876) samt förbättrade ventilsystemen. Han skrev även redogörelser för bleckblåsinstru-menten till världsutställningen i Paris 1867 och utställningen i Moskva 1872. D. F. 845 846