CHAMBERLAIN bonne; år 1937 generalsekr. vid MK i Paris. Verk: Scenmusik till bl. a. Sofokles Antigone (1939) och Molières L’amour médecin (1941); La tentation de Saint Antoine för orkester; kammarmusik m. m. K. R-n Chailley-Richez [fäje:'-rife:'], Céli-ny, fransk pianist (f. 1894 15/5), främst känd genom en av henne 1940 grundad kammarmusikensemble, Quintette Chailley-Richez, som åtnjuter anseende som en av Frankrikes bästa i sitt slag, samt genom ett av henne för bästa årliga kammarmusikverk instiftat pris, vilket tilldragit sig även internationell uppmärksamhet. C. genomgick MK i hemstaden Lille och vann redan som 11-årig första pris vid avgången därifrån. Hon studerade därefter vid MK i Paris för R. Pugno under två år och har sedan ägnat sig åt konserterande. — G. 1916 m. den franske violinisten M a r c e 1 Chailley (1881—1936). Tills, m. denne har C. konserterat över hela världen; de sista decennierna har hon även turnerat i Europa med violinisten G. Enesco. G. P. Chaine anglaise [ja:'n anglä/z], fr., engelsk kedja, en tur i figurerade sällskapsdanser, varunder varje herre vänder sig åt vänster och räcker närmaste dam sin högra hand, fortsätter till nästa och ger henne vänstra handen och sålunda slingrar sig vidare led efter led för att slutligen stanna hos sin egen dam. K. R-n Chaix [fä], Charles, fransk tonsättare och pedagog (f. 1885 20/3). Elev av École Niedermeyer i Paris och MK i Genève (O. Barblan) var C. prof, i musikteori vid sistnämnda inst. 1909—29, senare prof, i harmonilära och kontrapunkt vid MK i Lyon. Verk: En symfoni D-dur op. 3 o. a. orkesterverk, Poème funèbre för soli, kör och orkester op. 5 (1923), kammarmusik, körer a cap., pianostycken och sånger. G. M. Cha'labala, Z d e n è k, tjeckisk dirigent (f. 1899 18/4). Efter studier vid MK i Brünn (Brno) och efter att ha verkat som dirigent i olika städer blev C. 1925 dirigent vid Nationalteatern i Brünn och prof, vid MK där. År 1936 kallades han till ledare för Nationalteatern i Prag. C. hai’ även skrivit orkesterverk och sånger. M. E. Chaliapin ->Sjaljapin. George Chadwick. H. S. Chamberlain. Challier [faVe'], Ernst, tysk musikhandlare (1843—1914), känd genom en rad kataloger över musikalier. Skrifter: Grosser Liederkatalog (1886; 14. tilllägget 1912), Grosser Duetten-Katalog (1898; 3. tillägget 1911), Männergesangs-Katalog (1900; 6. tillägget 1912), Grosser Chor-Katalog (blandad kör; 1903; 3. tillägget 1913), Doppelhandbuch der Gesangs- und Klavierliteratur (alfabetisk fört, över alla transkriberade sånger; 1881; 7. tilllägget 1910), Das Urheberrecht an Werken der Tonkunst. Ein unausführbares Reichsgesetz (1905) m. fl. Å.D. Chalumeau [falymå:'], fr. (av lat. cala-mellus, litet rör). 1. Träblåsinstrument med konisk borrning och dubbelt rörblad ->skalmeja. 2. Ett äldre europeiskt folkinstrument, tillhörigt träblåsinstrumentens grupp och möjligen återgående på antika egyptiska förebilder, med cylindrisk borrning och enkelt rörblad. C., som var försedd med 6 till 9 fingerhål och tillät ett omfång av en oktav, var under medeltiden allmänt känd men kom ur bruk mot 1600-talets slut, då den ersattes av klarinetten. I Frankrike kallades den stundom z a m-p o gn e. 3. Det lägsta registret, omfattande ung. en kvint, på den moderna klarinetten. D. F. Chamberlain [tje^mbolin], Houston S t e w a r t, engelsk skriftställare och filosof (1855—1927), en av Wagnerrörelsens förgrundsgestalter och såväl kultur-politiskt som ideologiskt av största betydelse för den samtida tyska utvecklingen. Chamberlain genomgick Cheltenham college och kom 15-årig till Stettin, där han av professor O. Kunitze mottog bestående intryck av germansk kultur. Resultatet av sina forskningar i tysk tankevärld framlade Chamberlain i ett grundläggande arbete, Die Grundlagen des 19. Jahrhunderts (1899). Sin utbildning avslutade han vid univ. i Genève 1879—81 (avh. Re-cherches sur la sève ascendante, 1879). Samtidigt ägnade han sig åt musikaliska studier under A. Ruthardt. 853 854