CHANTAVOINE I inskränkt bemärkelse betecknar chant det traditionella sättet att utföra psalmer och can-tica i den romerska kyrkan, liktydigt med c h a n t i n g och alldeles speciellt som beteckning inom den anglikanska kyrkan för sjungandet av psaltaren och cantica på vissa fyrstämmigt satta, strikt metriska formler, vilka ha utvecklats ur den senmedeltida, segt konserverade fauxbourdonpraxis vid psalmo-diering. Redan under reformationens första årh. användes vid sidan av de gamla psalmtonerna nykomponerade »tunes», och så småningom fick varje större kyrka sin egen Chant book, ofta med flera hundra sådana formler. Dessa förlorade varje skymt av sin ursprungliga frihet och ändamålsenlighet, sedan de på 1600-talet insnörts i taktarternas rytmiska pansar och ofta vanställts av en hantverksmässigt torr, ibland dålig harmonisk sats. J. H. Å. Chantavoine [fai)tavoa'n], Jean Fran-gois Henri, fransk musikskriftställare (f. 1877 17/5), generalsekr. vid MK i Paris 1923—37. C. var efter musikhistoriska studier för Friedlaender vid univ. i Berlin musikkritiker i La revue hebdomadaire 1903—20, dessutom i Excelsior 1911—21 o. a. tidskrifter. Som en av redaktörerna av musiktidskr. L’année musicale 1911—13 publicerade han där flera uppsatser och har som huvudred, för den biogr. serien Les mattres de la musique själv skrivit Beethoven (1906; ®1911), Liszt (1910; 31913) och De Couperin å Debussy (1921). C. har vidare ffg. offentliggjort partituret till Beethovens 12 orkestermenuetter samt utg. ett urval av dennes brev i fr. övers., Correspon-dance de Beethoven (1904). Skrifter (utom nämnda): Musiciens et poètes (1912), Les symphonies de Beethoven... (1932) och Petit guide 1’auditeur de musique ... (1947). G. M. Chanterelle [faptare'1] (it. canti'no), »sångsträng», fransk beteckning för högsta strängen på stråk- och lutinstrument. Chanty ->Shanty. Chapi y Lore'nte [ Japi' i -], R u p e r t o, spansk tonsättare (1851—1909), en av sitt lands populäraste kompositörer av zar-zuelas, bland vilka La revoltosa vunnit den största uppskattningen. C., som erhöll sin utbildning vid MK i Madrid samt i Rom, grundade 1893 Sociedad de Autores, Compositores y Editores de Müsica, en förening för tillvaratagande av författar-rätten. Verk: 6 operor och 155 zarzuelas; orkesterverk; kammarmusik: pianostycken och sånger. Å.L-y Chappell & Co., Ltd. [tjapel], engelskt musikförlag, senare även konsertbyrå och pianofabrik, gr. i London 1812 av S a-muel Chappell (d. 1834), J. B. Cra-mer och F. T. Latour, vilka senare dock lämnade förlaget 1819 resp. 1824. Vid faderns död övertogs rörelsen av sönerna William (1809—88) och Thomas Patey (1819—1902) jämte modern. William stiftade 1849 i London Musical Antiquarian Society för utgivande av äldre engelsk musik och utgav själv för detta sällskap en saml. av J. Dowlands sånger. Dessutom utgav han A collection of national English airs (2 bd, 1838—40; senare utvidgad och utg. under titeln Populär music of the olden time, 2 bd, 1855—59; rev. uppl. av H. E. Wooldridge 1893) och en ofullbordad musikhistoria (bd 1, 1874). William lämnade förlaget 1848, då bröderna Thomas Patey och Samuel Arthur (1834— 1904) blevo firmans ledare. Förlagsverksamheten utvidgades kraftigt. År 1858 startades folkliga måndagskonserter, senare följda av liknande lördagskonserter, kända under namnet Monday and Saturday Pops. Firman ombilda-des 1896 till ab. med Thomas’ son Thomas Stanley Chappel (d. 1933) som huvudman. År 1929 övertog L. Dreyfus rörelsen. — För sin verksamhet hyrde firman Queen’s Hall i London, som dock sönderbombades 1941 under andra världskriget. G. M. Chardon, Joseph Maria, ->Chanot. Charleston [Ja:'rlst(a)n], efter Syd-Carolinas största stad uppkallad negroid amerikansk sällskapsdans i 4/4-takt och synkoperad rytm, med hoppiga steg och osköna rörelser. C. var populär även i Europa för en kort tid omkr. 1926—27. K. R-n Charmy [Jarmf], eg. Touche t, Roland, fransk violinist (f. 1908), nu en av sitt lands främsta. C., som studerat vid MK i Paris, har varit konsertmästare vid olika Parisorkestrar och är där en ofta anlitad solist. Han hai’ även besökt Sverige, ffg. 1939. G. B Charpentier [JarpapVe:'], Gu st a ve, fransk tonsättare (f. 186 0 25/0), känd för sin opera Louise (Paris 1900; Sthlm 1903), en finstämd lyrisk hyllning till Paris och dess undanskymda existenser. Charpentier erhöll efter studier vid MK i Lille och Paris 1881—87, där bl. a. Massenet varit hans lärare, 1587 stora Rompriset i komposition för kantaten Didon och väckte snart uppmärksamhet med orkestersviten Impressions dTtalie (1890), som blev ett omtyckt konsert- 859 860