CHEMNITZ position vid Staatliche Hochschule für Musikerziehung und Kirchenmusik i Berlin; prof. 1936. Efter utbildning vid MH i Berlin (violon-cell för H. Becker, komposition för P. Juon) företog C. flera konsertturnéer som violoncel-list. År 1940 blev han ledare för Reblingscher Gesangverein i Magdeburg. Verk: Kammaroperorna Der gefangene Vogel (1927) och Lady Monika (1928); skådespelsmu-sik; symfoni a-moll (1932), violoncellkonsert (1931); kammarkantaten Von der Eitelkeit der Welt (1935), kantaten An die Liebe (1937), 3 hymner för baryton och orkester (1929), madrigaler och motetter för kör a cap.; 2 stråkkvartetter m. m. Å. L-y Chemnitz [kä'm-], stad i Sachsen (360 000 inv. 1939), intill andra världskrigets slut en av Tysklands ledande industristäder och med gammal andlig odling, främst knuten till kyrkorna (Ja-kobikirche). Stadens rika musikliv har i senare tid framför allt koncentrerats till orkester- och körverksamheten. De ledande musikinstitutionerna intill 1945 voro Städtisches Theater, som stått under ledning av den för svensk tonkonst verksamme F. Tutenberg, samt Centraltheater, vilken huvudsakligen spelat lättare sceniska verk; bland orkestrar kunna nämnas Philharmonisches Or-chester och framför allt Sinfonie-Orchester-Verein, varjämte de ovannämnda teatrarnas orkestrar även giva symfonikonserter. Kammarmusiken har odlats inom Städtische Kammer-musikvereinigung, Bläserkammermusikvereinig-ung der Städtischen Kapelle, Chemnitzer Streichquartett och Zeun-Trio, vartill kan tillfogas ett Collegium musicum för framföranden av äldre musik. Bland de offentligt framträdande körerna må nämnas Singakademie (blandad kör) och manskörerna Chemnitzer Männer-Gesangverein, Lehrer-Gesangverein samt Orpheus (även dam-kör). Musikundervisningen företräddes av Chemnitzer Geigenschule. Konsertlokaler: Kaufmännisches Vereinshaus, Kasino. G. P. Chenal [ JonaT], M a r t h e, fransk operasångerska, sopran (1881—1947), under sin verksamhet vid Opéra-Comique i Paris (från 1908) en av denna scens främsta solister och särskilt berömd för sin gestaltning av titelr. i d’Erlangers Aphrodite. Efter studier vid MK i Paris debuterade C. på Stora operan där 1905 som Brunehilde i L. Reyers Sigurd och upptcädde under närmast följande år bl. a. som Elisabeth i Tannhäuser 871 och Margareta i Faust. Med titelr. i Tosca och Monna Vanna hade hon stora framgångar, varjämte hon firade triumfer inom operetten, bl. a. i Boccaccio på Gaité-Lyrique. Efter en tids re-engagemang vid Stora operan tog hon 1925 avsked från scenen. K. R-n Cheng ->Séng. Cherbuliez [ferbylie:'], Antoine Eli-sée, schweizisk musikhistoriker och tonsättare (f. 1888 22/8), dr phil. 1914. C. blev 1923 docent och 1932 prof, i musikvetenskap vid univ. i Zürich och 1938 ordf, i Schweizerischer Musik-Pädagogischer Verband. Sin musikaliska utbildning har C. erhållit vid MK i Zürich och studerade även för Reger och S. Ochs. Han har dessutom verkat som kör-dirigent, framträtt som violoncellist och ackom-panjatör samt skrivit kammarmusik, solo- och körsånger m. m. Skrifter: Gedankliche Grundlagen der Musik-betrachtung (1925), Die Schweiz in der deut-schen Musikgeschichte (1932), Bibliographie de la chanson et de la musique populaire en Suisse (1936), Johann Sebastian Bach. Sein Leben und sein Werk (1946), Edvard Grieg. Leben und Werk (1947) och Fryderyk Chopin. Leben und Werk (1948) samt biogr. över P. Cor-nelius (1925), J. Haydn (1932) och C. P. E. Bach (1940) m. m. M. W. Cherka'ssky ->Tjerkaskij. Chernia vsky ->Tjernjavskij. Cherubini [kerobi:'ni], Luigi Carlo Zenobio Salvatore Maria, italiensk tonsättare (f. 1760 14/9 i Florens, d. 1842 15/3 i Paris), i våra dagar främst känd för sin förnämliga kyrkomusik — de båda döds-mässorna i c-moll (1817) och d-moll (1836) — men av samtiden även högt skattad som operakompositör, vilken i sina bästa scenverk — Les deux journées (1800; Vattendragaren, Sthlm 1803) och Les abencérages (1813) — förenade den italienska stilens klarhet och flödande melodik med den tyska traditionens gedigna kompositionsarbete och skiftande harmonik. Från 1788 var Cherubini bosatt i Paris, där han 1816 blev prof, i komposition vid MK och slutligen dess dir. 1821—41. — LMA 1811. Cherubinis musikaliska anlag utbildades till en början av fadern, som var cembalist vid Teatro della Pergola i Florens, och därefter av de florentinska musikerna B. och A. Felici samt Bizarri och Castrucci. Sedan han tilldragit sig uppmärksamhet med ett par kompositioner, 872