CHESIN lyriska tragedierna — alltså icke blott i lustspelen — ersatt recitativet med talad dialog. Efter att förgäves ha sökt att med Pimma-lione (Paris 1808) vinna kejsarens bevågenhet drog sig Cherubini tillbaka som gäst hos prinsen av Chimay. För den därvarande kyrkan mottog Cherubini s. å. beställning på en mässa. Halvt motvilligt fullbordade tonsättaren mässan i F-dur, som blev en obestridlig framgång, och därmed inleddes hans sista skapande period, som företrädesvis omfattar kyrkliga verk. Adolphe Adams yttrande, att om Palestrina levat vid sekelskiftet 1800, skulle han tagit gestalt i Cherubini, ger en föreställning om den närmaste eftervärldens värdesättning av Cheru-binis religiösa musik. Han framstår också här som den stränga stilens mästare. Men avsnittet Dies irae i det redan nämnda rekviem i c-moll vittnar samtidigt om, att gränsskillnaden mellan profan och kyrklig musik för Cherubini icke alltid var så skarpt dragen. Av Cherubinis verk spelas i våra dagar — utom hans kyrkliga kompositioner — eg. endast uvertyrerna till hans bästa operor, varjämte man stundom på programmen möter hans D-dursymfoni, skriven för London 1815. Även hans kammarmusik framföres någon gång. Scenisk musik: Operorna Quinto Fabio (Ales-sandria della Paglia 1780; omarb. och uppförd i Rom 1783), Armida (Florens 1782), Adriano in Siria (Livorno 1782), Messenzio (Florens 1782), Lo sposo di tre e maritoi di nessuna (Venedig 1783), Idalide (Florens 1784), Alessandro nelle Indie (Mantua 1784), La finta principessa (London 1785), Giulio Sabino (London 1786), Ifigenia in Aulide (Turin 1788), Démophoon (Paris 1788), Lodoiska (1791), Eliza, ou le voyage au Mont St. Bernard (1794), Médée (1797), L’hötellerie portugaise (1798), La punition (1799), La pri-sonnière (1799; tills, m. Boieldieu), Les deux journées (1800; Vattendragaren, Sthlm 1803), Anacréon, ou 1’amour fugitif (1803), Faniska (Wien 1806), Pimmalione (1808), Le crescendo (1810), Les abencérages (1813), Bayard ä Mé-zières (1814), Blanche de Provence (1821) och Ali Baba (1833; bearb. av den 1793 skrivna men ej uppförda operan Koukourgi) samt baletten Achille ä Scyros (1804). Med undantag av Faniska hade samtliga operor efter 1788 premiär i Paris. Orkesterverk: Symfoni D-dur (1815), två uvertyrer (s. å.), en sorgmarsch (1820) samt 10 andra marscher, danser m. m. Vokalverk: 11 mässor, bland dem den 3-st. i F-dur (1809), Messe solennelle C-dur (1816) samt den 3-st. kröningsmässan (1825), 2 rekviem (Messe des morts c-moll, 1817, för blandad kör och orkester samt Requiem d-moll, 1836, för manskör och orkester), ett flertal Ky-rie-, Gloria- och Credo-satser, däribland ett 8-st. Credo med orgel, ett Magnificat, ett Miserere och ett Te Deum, ett oratorium, motetter, hymner, 17 kantater, 2 lamentationer, 20 antifonier etc. Kammarmusik: stråkkvintett e-moll (1837), 6 stråkkvartetter: Ess-dur (1814), C-dur (1829; efter symfonin D-dur men med ny adagiosats), D-dur (1834), E-dur (1835), F-dur (1836) och a-moll (1837); en sonat för 2 orglar, 6 pianosonater och övriga pianokompositioner. Litt.: E. Bellasis, C.: Memorials illustrative of his life (1874; 21905); F. J. Crowest, C. (1890); M. E. Wittman, C. (1895); H. Kretzschmar, Über die Bedeutung von C:s Ouvertüren und Haupt-opern für die Gegenwart (i PJ 1906); M. Q. L’Épine, C., 1760—1842. Notes et documents inédits (1913); R. Hohenemser, L. C. Sein Le-ben und seine Werke (s. å.); L. Schemann, C. (1925); O. A. Mansfield, C:s string-quartets (i MQ 1929). Cherubinis egenhändiga fört, över sina verk utgavs 1843 av A. Botté de Toulmont. E. S-m Che'sin, Aleksandr Borisovitj, rysk dirigent (f. 1869), blev 1924 administrativ ledare för statsoperan i Moskva och har även gjort sig känd genom gästspel i London, Paris och Berlin. C. utbildades vid MK i Petersburg och av Nikisch i Leipzig. Han innehade därefter från 1901 olika poster som konsert- och operadirigent i Petersburg och Moskva. G. B. Chesnel [fonä'1], Jean, fransk operasångare, tenorbaryton (f. 1915 17/2). Utbildad vid MK i Paris är C. knuten till Opéra-Comique, där han efter andra världskriget vunnit allt större uppmärksamhet. Särskild framgång har han haft med den manliga huvudrollen i Pelléas och Mélisande, i vilken han turnerat i Italien och vid det franska operagästspelet på K. teatern i Stockholm 1948. BP- J. & W. Chester, Ltd. [tje'sto(r)], engelskt musikförlag, gr. 1860 i Brighton. Efter överflyttning till London 1915 har C. framför allt verkat för spridande av rysk musik ävensom modern musik från andra länder och har sedan 1919 specia-licerat sig på att publicera verk av sistnämnda slag. Vidare utger firman sedan 1919 musiktidskr. The Chesterian, som huvudsakligen behandlar samtida musik. Å.D. Chevalet [Javale'], fr., stall på stråkinstrument. Au chevalet, vid stallet, detsamma som it. sul ponticello, föredragsbet. för stråkens förande invid eller över stallet. Chevalier [JavaVe'], M a u r i c e, fransk kabaret- och revyartist (f. 1888 12/0), en av nutidens populäraste vissångare. 875 876