CHICAGO Civic Opera House i Chicago. Scenmusiken. Operan blev framför andra den konstform, som från första stund tillvann sig det allmänna intresset. Från att ha ombesörjts av teaterbåtar och tillfälligt varit inhyst i provisoriska lokaler fick operakonsten sin hemvist i den 1865 invigda Crosby Opera House, som ägde bestånd till branden 1871. Efter denna var operan husvill i 18 år, då Auditorium byggdes. I denna lokal fick konstarten varaktig stad för lång tid framåt, och icke ens den större och monumentalare Civic Opera House (invigd 1929) förmådde uttränga den äldre operan ur allmänhetens medvetande. Någon egen ensemble existerade inte, utan man fick reda sig med gasterande sällskap till in på 1900-talet. År 1908 togo planerna på en operainstitution med egna krafter fastare form, och 1910 inledde The Chicago Grand Opera Co. sin verksamhet med A. Dippel som administrativ ledare och Mary Garden som dominerande konstnärlig kraft, en ställning som hon innehade under 20 år. Verksamheten var i konst närligt avseende lysande, och Chi-cago-operan tävlade med Metropolitan om intresset inför glansfulla föreställningar och intressanta urpremiärer, men den ekonomiska ställningen var ytterst svag och ledde till bankrutt 1915. Institutionen reorganiserades s. å., nu med C. Campanini som chef — han hade tillträtt denna befattning redan 1913 — men gick sex år senare åter omkull. Operaledningen ombildades under namn av Chicago Civic Opera Co. och ställdes under G. Polaccas överinseende. De konstnärliga prestationerna stodo alltjämt på hög nivå. Säsongen 1928/29 medförde stora förändringar: den nya operabyggnaden togs i bruk, och företaget ombildades ånyo under namn av Chicago Civic Opera Association. Även under somrarna spelades nu under 10 veckor opera i Ravinia Park. I samband med den allmänna depressionen gjorde operan åter bankrutt år 1932, och från 1933 och till närvarande tid har operakonsten haft en mycket osäker tillvaro i Chicago — med undantag för den lysande säsongen 1940, som leddes av F. Reiner och A. Rodzinski. Konsertmusiken. Redan år 1834 bildades det första musiksällskapet i Chicago, Old Settler’s Harmonic Society, men stadens första egentliga symfoniorkester var Philharmonic Society, som från 1850 gav konserter i den för ändamålet ombyggda Tremont Hall, och som senare utvecklades under den tyske kapellmästaren H. Balatka. Med T. Thomas’ framträdande i spetsen för Central Park Garden Orchestra 1869 började en storhetstid för konsertmusiken i staden, inledd med två May Festivals 1882 och 84. Ur denna orkester framgick 1891 Chicago Orchestra, 1906—12 kallad Theodore Thomas Orchestra och därefter känd under sitt nuv. namn, Chicago Symphony Orchestra. Konserterna höl-los i Auditorium till 1904, då den s. k. Orchestra Hall invigdes. Dess främsta dirigenter ha varit T. Thomas (1891—1905) och F. Stock (assisterande kapellmästare 1895—1904, förste dirigent 1905—42). Vid Stocks sida verkade E. deLamarter 1918—36, därefter H. Lange, vilken ledde verksamheten efter Stocks bortgång. Åren 1943—47 var D. Defauw förste dirigent, och därefter har A. Rodzinski beklätt förste ka-pellmästarposten med T. Hannikainen som andre dirigent. 879 880