CHILE SOTTI Chitarrone. Chilesotti [t/ilesåTti], Oscar, italiensk musikhistoriker (1848—1916), dr jur. 1871 vid univ. i Padua. C. tog särskilt till sin uppgift att levandegöra den gamla lutmusiken och höll för detta ändamål föreläsningar med musikillustrationei' samt utgav nya upplagor härav i modern notskrift. Även som amatörviolon-cellist och flöjtspelare vann han anseende. C. var mångårig medarb. i musiktidskr. Gazzetta musicale di Milano. Nyutgåvor: Biblioteca di raritä musicali (9 h., 1883— 1915), Capricci armonici sopra la chitarra spagnola del Con-te Ludovico Roncalli dell’ anno 1692 (1881), Lauten-spieler des 16. Jahrhunderts (1891), Canzonette del se-colo 16. ad una voce (1896) o. a. Skrifter: I nostri maestri del passato (1882), Sulla let-tera-critica di Benedetto Marcello contro Antonio Lotti ... (1885), Di Giovanni Battista Besardo e del suo »Thesaurus Harmonicus», (1886; fr. uppl. av H. Welter 1901), Sulla melodia popo-lare nel cinquecento (1889) m. m. samt en rad tidskr.-art. B. A. Chishko ->-Tjiskho. Chisholm [t/fzam], Erik, skotsk tonsättare och dirigent (f. 1904 4/i), Mus. D. vid univ. i Edinburgh 1934. C., som dessutom studerat i Glasgow och London samt komposition för Tovey, blev efter en tids vistelse i Canada 1930 kapellmästare vid Glasgow Grand Opera Co. och 1939 organist i Barony Church där. Han grundade 1930 The Active Society for the Propagation of Contemporary Music, 1936 Scottish Ballet Society och s. å. Barony Opera Society. Verk: Operorna Isle of youth (till egen text) och The wolfings; baletterna The forsaken mer-maid (1937) och The pied piper of Hamelin; två symfonier (nr 1, 1939), uvertyren The friars of Berwick (1937), en pianokonsert, Straboch suite för piano och stråkorkester m. fl. orkesterverk; en dubbeltrio för blåsare och stråkar; pianostycken m. m. G. M. Chitarra ->Gitarr. Chitarrone [kitarå'ne], arciliuTo, it., stor basluta, som under 1600-talet huvudsakligen användes som generalbasinstrument. Det äldsta kända belägget för c. är från år 1524. Instrumentet, som kunde nå en totalhöj d av 2 m, skiljer sig från teorben (->Teorb) genom mindre corpus och en betydligt längre hals. C. hade 14—20 strängar och spelades med plektron. D. F. Chladni [kla'tni], Ernst Florens Friedrich, tysk fysiker (1756—1827), »den nyare akustikens fader», främst känd genom upptäckten av de chladniska klangfigurerna. Chladni studerade först juridik men ägnade sig sedan helt åt fysiken, där hans epokgörande insats blev klarläggandet av de efter honom uppkallade klangfigurerna. Om en skiva av glas el. annat elastiskt material sättes i tonande svängningar, t. ex. genom att stryka en fiolstråke mot kanten, så svänger skivan inte blott som helhet utan delar därjämte upp sig i 2, 3, 4 ... delar, av vilka var och en utsänder en (vanl. oharmonisk) partialton. I två angränsande partier ske svängningarna alltid i motsatt riktning, men gränslinjen dem emellan, nodlinjen, är stillastående. Chladni visade svängningarnas existens genom att beströ skivan med fin sand, som hopades mot nodlinjerna och därvid bildade vissa för svängningarna karakteristiska figurer. Chladni byggde även två nya musikinstrument, e u p h o n och klavicylinder, konstruerade efter ung. samma princip som B. Franklins glasharmonika. Hans viktigaste skrift är Die Akustik (1802; 21830; fr. uppl. 1809). Skrifter: Entdeckungen über die Theorie des Klanges (1787), Neue Beiträge zur Akustik (1817), Beiträge zur praktischen Akustik (1821), Kurze Übersicht der Schall- und Klanglehre (1827) m. fl. Litt.: W. Bernhardt, Dr E. C., der Akustiker (1856); F. Melde, C:s Leben und Wirken (1888); V. Kohlschütter, E. F. F. C. (1897). A.R-h Chlubna [Jlo'bna], O svald, tjeckisk tonsättare (f. 189 3 22/?)5 elev av L. Janå-cek och prof, i instrumentation vid MK i Brünn (Brno). Som tonsättare odlar C. en slavisk-impressionistisk stil. Verk: Operor, orkesterverk, kammarmusik (bl. a. 3 stråkkvartetter) och körverk m. m. F. H. T. Chlup [Jlop], Rudolf, tjeckisk tonsättare (f. 1879 8/0), känd som skicklig organisatör. Elev av fadern, som var or- 884 883