CLAU SULA Köpenhamn hade han en praktsamling av musikinstrument (omkr. 400 nr), över vilken han utarbetat en ill. katalog (1931). Samlingen övergick i danska statens ägo 1946. — LMA 1928. C. var urspr. lärare men blev därefter affärsman och upparbetade en textilfabrik i Malmö till betydande omfattning. Han innehade även ett dyrbart musikbibliotek. Sch. CIause'tti, P i e t r o, italiensk tonsättare (f. 1904 2/i), utbildad vid MK i Milano av bl. a. Orefice. C. har framträtt med kammarmusik (en violinsonat A-dur), sånger och filmmusik m. m. G.M. Claussen, Julia, f. Ohlsson, operasångerska, mezzosopran, och sångpedagog (1879—1941), en av sin tids främsta dra-matiskt-lyriska artister i altfacket, särskilt lysande som Wagnersångerska men även en romanssångerska av stora mått. Julia Claussen studerade 1898—1902 sång för Lej dström vid MK i Stockholm, varefter hon 1903—05 erhöll undervisning av prof. Friedrich i Berlin. Är 1903 debuterade hon på K. teatern i Stockholm som Leonora i La favorite och Am-neris i Aida och var anställd vid denna scen till 1912. Sedan Julia Claussen erhållit engagemangs-anbud från USA lämnade hon Stockholm efter en avskedskonsert i december s. å., vid vilken hon ffg. även dokumenterade sig som en romanssångerska av rang. Ären 1913—17 var hon knuten till Chicago Grand Opera Co., där hon gick från framgång till framgång. Hennes rykte befästes, då hon 1917 engagerades vid Metropolitan, där hon debuterade som Delila i Simson och Delila s. å. Hon stod nu på höjden av sin förmåga och räknades bland institutionens främsta krafter, en ställning som hon behöll under den långa tid hon tillhörde denna operascen. Vid sidan av sin verksamhet vid Metropolitan hann Julia Claussen även med omfattande gästspel i USA och Europa, såväl på scenen som på konsertestraden. Åren 1923—26 var hon dessutom ordf, i National Opera Club of America. Efter 15 års anställning lämnade Julia Claussen Metropolitan 1932 och återvände till hemlandet. Här togos hennes eminenta kunskaper i anspråk för pedagogiska uppgifter, och 1934 anställdes hon som biträdande lärare i solosång vid MK i Stockholm, en befattning som hon innhade till sin död. — LMA 1912. Litteris et artibus 1919. Hovsångerska 1923. Utrustad med en klangfull, mäktig stämma av ovanlig skönhet, ypperlig teknik och säker stilkänsla i förening med en skiftesrik, intensivt levande dramatisk gestaltningsförmåga ägde Julia Claussen alla förutsättningar för sitt fack. Även de minsta roller utformades av henne i detalj och med största dramatiska trohet, om 913 Julia Claussen. det än blev de stora Wagner-rollerna, som skapade hennes berömmelse (framför allt Bryn-hilde i Nihelungens ring). Av elever och beundrare stiftades 1941 föreningen Julia Claussens minne, vars syfte är att med en stipendiefond för unga sångkonstnärer hugfästa minnet av den stora sångerskan. Föreningen har föranstaltat konserter och förvaltar även sångerskans rika musikbibliotek. Roller: Titelr. i Orfeus, Cherubin i Figaros bröllop, Ortrud i Lohengrin, Brangäne i Tristan och Isolde, Brynhilde, Fricka och Waltraute i Nibelungens ring, Kundry i Parsifal, Hero-dias i Salome, Azucena i Trubaduren, Amneris i Aida, Emilia i Otello, titelr. i Gioconda, Suzuki i Madame Butterfly, Fides i Profeten, titelr. i Carmen, Herodias i Hérodiade, Delila i Simson och Delila, Marina i Boris Godunov, Bergadrottningen i Den bergtagna, Ava i Wal-demarsskatten, Margit i Gillet på Solhaug, Rikissa i Ran, Gunhild i Arnljot, Fostermodern i Vikingablod o. a. G. P. Clau'sula, lat., eg. förbehåll, slut(-fall). 1. En framför allt under 1500-talet brukad term för kadensformler. ->Kadens. 2. En beteckning för olikartade avsnitt i ars antiquas flerstämmiga satser och en av den tidiga motettens betydelsefullaste förformer. Termen förekommer hos teoretikern Ano-nymus IV (de Coussemaker), vilken konsta - 914