CLAVECIN terar att Perotinus ersatt partier i Leoninus’ Magnus Liber Organi... med nya och bättre »clausulas sive puncta». Dessa clausulae, vari de ursprungliga kompositionerna alltså kunde uppdelas, voro till sin struktur betingade av förhållandet mellan text och melodi, varigenom somliga mera haft karaktär av fritt ->organum, andra av ->discantus. Det är framför allt de senare som av Perotinus ersatts med nya, varvid han genomgående skärpt differentieringen av (den modala) rytmen. Varje clausula omfattar, även då den är av rätt avsevärd längd, i regel endast något ord el. någon stavelse i texten, över 500 sådana clausulae finnas bevarade i Notre Dame-skolans manuskript, därav mer än tiotalet 3-stämmiga. I några av de bevarade manuskripten förekomma clausulae med olika texter i olika stämmor, varvid det alltså är fråga om tidiga prov på ->motett. I. B-n Clavecin [-sä/p] ->Cembalo. Clavensy [-vaijsi:'], Charles, fransk operasågare, baryton (f. 1914 4/e). C., som tillhör Opéra-Comique i Paris, räknas tack vare sin sångbegåvning och skådespelarkonst till de främsta nu levande franska operaartisterna. Han har även medverkat som solist vid symfonikonserter och turnerat i Belgien, Schweiz och Italien. C. framträdde som Arkel i Pel-léas och Mélisande vid det franska opera-gästsplet på K. teatern i Stockholm 1948. * B.P. Clavice'mbalo ->Cembalo. Clavichord [-kå/rd] ->Klavikord. Clavicy'mbalum ->Cembalo. Clavicyte'rium ->Klavicyterium. Claviha'rp(e) ->Klaverharpa. Clavio'rganum ->Orgelklaver. Cla'vis, lat., klots, nyckel el. regel, beteckning på den tappliknande tangenten på medeltidens orgel, senare även hos andra tangentinstrument, som därför t. o. m. antogo namnet k 1 a v e'r. Redan tidigt ingraverades tonbokstaven på orgeltangenten, varför c. också kom att beteckna tonbokstaven själv. Efter linjesystemets uppkomst övergick c. automatiskt på den ton-höjdsfixerande bokstaven i linjesystemets början, vilken beteckning, k 1 a v, alltjämt lever kvar. C.-A. M. Clayden [kle^dn], Pauline, engelsk dansös. Efter att ha börjat sin karriär i A. Tudors sällskap, The London Ballet, knöts C. 1942 till Sandler’s Wells-balet-ten och har där blivit livligt uppmärksammad som solist i bl. a. Promenade och Miracle in the Gorbals. Vid truppens gästspel i Malmö 1947 utförde hon den kvinnliga huvudrollen i En rucklares väg (The rake’s progress). K. R-n Cle'mens non Papa, Jacobus, eg. Jacques Clémens, nederländsk tonsättare (omkr. 1510—omkr. 1556), en av de mest betydande tonsättarna under tiden före Lasso och Palestrina, vars verk vunno en oerhörd spridning i det dåtida Europa, icke minst i Sverige och Danmark, vilket bevarade handskrifter och tryckta samlingsverk ge vid handen. C., som trol. erhållit sitt namn för att undvika förväxling med en i Ypres verksam känd andlig författare, kallad »Père Clémens» el. »Clemens Papa», utbildades möjligen i hemstaden Ypres och i Frankrike. År 1540 återvände han till hemlandet och var där verksam som musiker i Ypres. En tid skall han ha varit körledare vid kyrkan St. Donatien i Brügge, där han 1545 ersattes av Jean de Hollande. Sina sista år tillbragte han i en anspråkslös ställning vid St. Nicolas-kyrkan i Dixmuiden. En uppgift, att han skulle beklätt kapellmäs-tarposten hos kejsar Karl V och dennes broder Ferdinand I i Wien, saknar ännu stöd i tillgängliga dokument. C:s verk omfatta ett stort antal mässor, 230 motetter, omkr. 160 chansoner m. m., vilka ut-kommo i Louvain 1555—80. I Antwerpen ut-gåvos hans på populära nederländska melodier byggda psaltarförtoningar Souterliedekens (4 bd, 1556—57; texterna i nytr. av E. Moncoff-Marriage 1922; 15 nr med musik i nytr. av W. Blanke 1929). Många verk av honom ingå i samlingen Novum et insigne opus musicum, vars innehåll är evangeliepolyfoneringar. P. Phalesius’ chansonsamling 1552, som även begagnats vid Tyska kyrkan i Stockholm och bevarats i dess bibi., innehåller ej mindre än 11 av hans chansoner, och i H. Woelrants Liber sacrarum cantionum (1554—56) ha intagits 19 verk av C., vilket visar den uppskattning samtiden skänkte denne tonsättare. C:s kompositioner synas hava rört sig i ett flertal då brukade stilarter. Utan att hemfalla åt överdriven kontrapunktik framstår han i sina verk som en överlägsen melodisk begåvning, frisk, enkel och klar och med en viss dragning åt det eleganta. Övriga nytr. av C:s verk återfinnas i K. Proske, Musica divina 2, R. J. van Maldeghem, Trésor musical och F. Commer, Collectio ope-rum musicorum batavorum saeculi 16, bd 1—3 5, 8 och 10—12. Litt.: K. P. Bernet Kempers, J. C. und seine Motetten (1928); J. Schmidt, Die Messen des C. (i ZMW 1926/27); K. P. Bernet Kempers, Zur Biographie des C. (i dens. 1926/27). B. L. 915 916