COMMER —98). Efter studier vid MK i Paris gjorde C. sig först känd som pianist och tonsättare, vistades 1852—55 i USA och var efter återkomsten till Paris under många år musikkritiker i Le siècle. Skrifter: Trois ans aux États-Unis (1858), His-toire d’un inventeur au 19e siècle. Adolphe Sax, ses ouvrages et ses luttes (1860), Porte-feuille d’un musicien; musique et musiciens (1862), La musique, les musiciens et les instruments de musique chez les différents peuples du monde... (1869), Les musiciens, les philo-sophes et les gaietés de la musique en chiffres (1870), La musique de la Garde Républicaine en Amérique. Histoire complète (1894) o. a. S. W. Commer, Franz, tysk musikforskare (1813—87). Redan 1828 blev C. organist i Kölns Karmelitkyrka, och 1832 kom han till Berlin, där uppdraget att ordna bibi, i Königliches Inst. für Kirchenmusik förde honom in på musikforskning. År 1844 grundade C. jämte H. Küster och T. Kullak Berliner Tonkünstlerverein samt 1868 tills, m. R. Eitner Gesellschaft für Musikforschung. År 1845 blev han medlem av Akademie der Künste, prof, vid och senare senatsmedlem där. — C. komponerade mässor, kantater, musik till Aristofanes Grodorna, Sofokles Elektra m. m. Utgåvor: Collectio operum musicorum bata-vorum saeculi 16. (12 bd, 1840), Musica sacra 16, 17, 18 saeculorum... (26 bd; de 4 första utg. av C.), Collection de compositions pour 1’orgue des 16e, 17e, 18e siècles (6 bd) och Can-tica sacra från 15—1700-talen (2 bd). Å. Å. Commu'nio, det sista sångstycket i pro-prium missae, urspr. bestående av en psalm ur Psaltaren (vanl. Ps. 33) med en efter kyrkoåret växlande antifona. C. avsjöngs under nattvardselementens utdelning. I och med den gemensamma kom-munionens bortfallande reducerades även c. till blott antifonan, utom i rekviem-mässan, där en psalmvers kvarstår. Jämförande art.: Mässa, Mässpropriet. J. H. Å. Community singing [kom^o/niti -], eng., samfälld sång, term betecknande den engelska motsvarigheten till ->allsång. Com(m)odo [kå'-], it., bekvämt, föredrags- och tempobet.: behagfullt. A suo c., efter behag. 939 Compère [kånpä:'r], Loyset (Louis), fransk tonsättare, trol. född i franska Flandern vid 1400-talets mitt (d. 1518), nämnes jämte Josquin des Prez, Brumel och Agricola som en av Okeghems främsta arvtagare. C. var medlem av kören i katedralen i St. Quentin och i Cambrai, 1475 musiker i hertigens av Milano kapell, 1486 sångare hos Ludvig XII och av denne utnämnd till kanonikus och kansler vid katedralen i St. Quentin. Av C:s kompositioner trycktes en del av O. dei Petrucci (bl. a. 21 nr i dennes Harmonica musices Odhecaton A), J. Petrejus och G. Rhaw; i ms. finnas två 4-st. mässor, motetter, ett magnificat samt chansons. — Nytr. av en motett i DTÖ 14/15, två chansons i Chorwerk 3 och 43, ytterligare verk i R. J. van Maldeghem, Trésor musical, i C. Bordes, Anthologie des maitres religieux primitifs och i RiHM 2. Litt.: E. Droz och G. Thibault, Bibliographie des recueils de chansons fran^aises du 15e siècle (1925); O. Gombosi, Ghizeghem und C. Zur Stilgeschichte der burgundischen Chanson (i Adler Festschrift 1930); J. Delporte, L’école polyphonique franco-flamande: L. C. (14. — 1518) (i Revue liturgique et musique 1932). Å.V. Completo'rium ->Kompletorium. Con [kånn], förk. c., it., med, i sammansättningar, huvudsakligen vid före-dragsbet. som bl. a.: con affe'tto, it., med känsla; con amore [amå:'re], it., med kärlek; con a'n i-m a, it., själfullt; con ->b occa chiusa, it., med stängd mun; c o n b r i'o, it., med liv, livligt; con calore [kalå/re], it., med värme; con dolore [dålå:'re], it., med smärta; con du o lo [doå:'lå], it., med smärta; con e s-pressione [-siå/ne], it., med uttryck; con forza [få'rtsa], it., med kraft; con fuoco [foå:'kå], it., med eld; con gra'zia, it., med behag; con gusto [go:'stå], it., med smak; c o n m a'n o d e's t r a el. s i n i's t r a, it., med höger el. vänster hand; con mo t o [må/tå], it., med rörelse, hastigt; con -yottava (con 8va), it., med oktaven (över); con ->s ord in o, it., med sordin; con spi'rito, it., själfullt; con variazi o'n i, it., med vavariationer (->Variation). Conce'ntus ->Accentus. Concertant [kånsärta'n], fr., c o n c e r-t a t o el. di c o n c e r t o, it., konser-terande. Concertato användes ofta i det tidiga 1600-talets kör- och instrumentalmusik för att ange växling mellan olika besättningsgrupper i enlighet med M. Praetorius’ berömda definition av ordet: »mit einander scharmytzeln», t. ex. T. Merula, Sonate concertate (1637). Stundom brukas ordet mera speciellt för att ange att ett 940