CORELLI Verk: 3 operor, däribland Nordisa (Liverpool 1887) och 4 operetter; orkesterverk, kantater, deklamatorier och körverk m. m. — The orchestra and how to write for it (1895; -T902), Modern musical composition (1909), A history of the Royal Academy of Music: from 1822 to 1922 (1922) m. fl. Litt.: Biogr. i MT 1913. En son till C., tonsättaren och musikpedagogen Paul C. (1879—1942), blev efter studier för T. Matthay (piano) och fadern (komposition) vid Royal Academy of Music prof, i harmonilära och komposition där 1907. Han har bl. a. komponerat två operor och en balett, verk för kör och orkester samt pianostycken och sånger m. m. Å. L-y Cordon [kå:'rdn], Norman, amerikansk operasångare, basbaryton (f. 1904 20/i). C. utbildades vid MK i Nashville, Tennessee, samt för G. de Lucas och debuterade 1933 som Scarpia i Tosca på Civic Opera i Chicago, engagerad där till 1936. Sistnämnda år framträdde han ffg. på Metropolitan som Monterone i Rigo-letto, varefter han varit knuten till denna scen. C., som är i besittning av en voluminös, intelligent behandlad stämma, har även framträtt som konsertsångare, speciellt med Negro spirituals. Roller: Guvernören i Don Juan, Sarastro i Trollflöjten, lantgreven i Tannhäuser, kungen i Lohengrin, kung Marke i Tristan och Isolde, Hunding, Fasolt, Fafner och Vandraren i Ni-belungens ring, Pogner i Mästersångarne i Nürnberg, Mefistofeles i Faust, Lothario i Mig-non, Capulet i Romeo och Julia, Don Basilio i Barberaren i Sevilla, Sparafucile i Rigoletto, kungen och Ramfis i Aida, titelr. i Mefistofeles, Pistol i Falstaff, Colline i Bohème, Var-laam och Pimen i Boris Godunov o. a. G. P. CORELLI, ARCANGELO. Den italienske tonsättaren och violinvirtuosen Arcangelo CoreTli, f, 1653 17/2 i Fusignano vid Imola, d. 1713 8/i i Rom, betraktas numera som den mest betydande representanten för den klassiska epoken i den italienska violinmusiken. Corelli är även concerto grosso-formens förste store mästare. Redan 1680 skall han i Rom ha uppfört verk av denna typ, vilka sedan tjänade som förebild för Torelli o. a. Arcangelo Corelli. Kopparstick efter H. Howard. Efter studier för bl. a. Giovanni Benvenuti och Leonardo Bragnoli i Bologna kom Corelli på 1670-talet till Rom, där han blev lärjunge till M. Simonelli. Under de följande åren synes han ha vistats omväxlande i Rom och i Tyskland. Efter 1682 var han en tid konsertmästare hos drottning Kristina av Sverige i Rom men övergick senare till tjänst hos hertigen av Modena. Sedan kardinalerna B. Pamphili och P. Ottoboni inträtt som Corellis beskyddare, slog han sig åter ned i Rom. Hos den senare bodde Corelli med vissa avbrott till sin död. Genom regelbundna musikframföranden under Corellis ledning blev Ottobonis hus ett musikaliskt centrum i staden. Den ända fram till mitten av 1700-talet mycket omhuldade instrumentalformen, triosonatan, fick genom Corelli sin fulländade form. Satsernas antal fastslogs till fyra, taktarten blev omväxlande 2-och 3-takt. Corelli utövade ett starkt inflytande på samtida (t. ex. Händel) och senare violinister och tonsättare. Hans violinstycken äro skrivna i en enkel, uttrycksfull stil, som på ett markant sätt skiljer sig från de samtida mästarnas virtuosa konst. Verk: 12 Suonate a tre, due violini e violon-cello, col basso per Vorgano op. 1 (1681), 12 957 958