CONNY SHE Cornelius var en sällsynt ärlig och förnäm konstnär, en finkänslig lyriker, som vinner vid närmare studium. Ehuru han till en viss grad stod under Wagners inflytande, ägde han nog stark personlighet till att undgå att bli en ren eklektiker. Sceniska verk: Operorna Der Barbier von Bagdad (Weimar 1858), Cid (Weimar 1865) och Gunlöd (fullb. av W. von Baussnern; Frankfurt a. M. 1919). Körverk: 5 Trauerchöre för manskör op. 9 (1869), Beethoven-Lied för blandad kör op. 10 (1870), Drei Chorgesänge för blandad kör op. 11, Drei Männerchöre op. 12, Drei Psalmen-Heder für gemischten einstimmigen Chor zu Tonstücken von J. S. Bach gedichtet... op. 13, Reiterlied för manskör op. 17, Liebe. Ein Zyklus von drei Chorliedern nach Dichtungen von J. Schäffler op. 18 (1872), Die Vätergruft efter Uhland för bas och baryton med blandad kör op. 19 (1874), Vier italienische Chor-lieder ... op. 20. Sånger och sångcykler: Sechs kleine Lieder zu eigenen Weisen op. 1 (1853), Vater unser. Neun geistliche Lieder... op. 2 (1854—55), Trauer und Tröst. Ein Liederzyklus... op. 3, Weihnachtslieder op. 8 (1856; omarb. 1870), Drei Lieder för tenor eh sopran op. 4, Sechs Lieder för baryton op. 5 (1861—62), Drei zweistim-mige Lieder för sopran och baryton op. 6, Trost in Tränen (Goethe) för 5 soloröster med piano op. 14 (1872), An Berta för sopran op. 15, Duette för sopran och bas op. 16 (1866—67); posthumt utkommo utan opustal bl. a. Neue Lieder und Duette (3 bd; utg. av M. Hasse) och Brautlieder. Cornelius’ samlade verk ha utg. av M. Hasse (5 bd, 1905—06): bd 1: sånger, bd 2: körverk, bd 3: Der Barbier von Bagdad, bd 4: Cid, bd 5: Gunlöd (fullbordad och instrumenterad av W. von Baussnern; uppförd i Frankfurt a. M. 1919). Cornelius’ litterära verk utg. 1904—05 (bd 1—2: brev och blad ur hans dagbok, utg. av sonen Carl C., bd 3: essäer om musik och konst, utg. av E. Istel, bd 4: samtliga dikter, saml. och utg. av A. Stern); skrifter och brev i urval, utg. av P. Egert (1938). Litt.: A. Sandberger, P. C. (diss. 1887); M. Hasse, P. C. und sein Barbier von Bagdad (1904); E. Istel, P. C. (1906; med verkfört.); E. Sulger-Gebing, P. C. als Mensch und Dichter (1908); K. G. Rogar, P. C. als Liederkompo-nist (1921); E. Jänowitzer, Die Opern von P. C. (1921); M. Hasse, Der Dichtermusiker P. C. (2 bd, 1922—23); A.-E. Cherbuliez, P. C. (1925); C. M. Cornelius, P. C. Der Wort- und Ton-dichter (2 bd, 1925); H. Müller, Das Verhält-nis C.-Wagner (1933); E. Istel, P. C. (i MQ 1934). LS. Cornelius, Laurits Peter, F. H. T.; dansk operasångare, urspr. baryton, senare tenor (1865—1934), främst känd som ypperlig tolkare av de wagnerska hjältetenorpartierna, som han sjöng under vidsträckta gästspel i Europa, bl. a. i Bayreuth 1906. Han var 1892—1924 engagerad vid Det kgl. Teater i Köpenhamn och åtnjöt där stor popularitet. C. var som ung anställd vid ett konstnärs-kafé i Köpenhamn, där sångaren Nyrop lade märke till hans vackra baryton och gav honom den första undervisningen; senare tog han lektioner för Rosenfeld. År 1892 debuterade han med stor framgång på Det kgl. Teater som Esca-millo i Carmen och sjöng därefter de större barytonpartierna i repertoaren. Genom studier för bl. a. Lieban lades hans röst om till en klangfull tenor, och hjältetenorpartierna blevo nu C:s främsta fält. Han gästade Stockholm och Göteborg 1908, sjöng på Konsertföreningen i förstnämnda stad 1916 och tillhörde Covent Garden under gästspel 1907—12. Roller: Titelr. i Don Juan, Tannhäuser, Lohengrin och Siegfried, Siegmund i Valky-rian, Tristan i Tristan och Isolde, Walther i Mästersångarne i Nürnberg, Pedro i Låglandet, Simson i Simson och Delila, Erik Glipping i Drot og Marsk o. a. Sch. Cornet, c o r n e 11 o ->Sinka. Comet å piston ->Kornett. Cornevilles klockor, fr. Les cloches de Corneville, operett i 3 akter. Musik av R. Planquette till text av L. F. Nicolaie (Clairville) och C. Gabet. Uppförd ffg.: Paris 1877; Sthlm 1878; Gbg s. å.; Hfors s. å.; Oslo 1880. — Huvudroller: Ger-maine (sopran), Serpolette (sopran), markisen (tenor), Gremieux (tenor), Gaspard (bas). Corno ->Horn. Corno da caccia ->Valthorn. Corno di bassetto ->Bassetthorn. Corno inglese ^Engelskt horn. En rörstämma i orgeln, närmast motsvarande en svagare intonerad trumpet. Det vanligaste läget är av 8'—4'-tonhöjd. Cornyshe [kå:'nij], William, engelsk tonsättare (omkr. 1465—1523), blev 1496 medlem av det kungl. kapellet och en av Henrik VIII:s favoriter. På dennes beställning skrev C. en mängd tillfällig- 961 31. Musik. I 962