CORONA hetsmusik men framträdde även med kyrkliga körverk. Han var dessutom verksam som aktör och skådespelsför-fattare. G. M. Coro'na, Leonora, eg. L e o n o r e C o h r o n e, amerikansk operasångerska, sopran (f. 1900 14/i0). C., som studerat för bl. a. Lilli Lehmann i Berlin, debuterade 1922 i Castelamare, Italien, som Helena i Mefistofeles, tillhörde La Scala 1924—25 och Metropolitan 1927—35. Hon har även gästat Opéra-Comique i Paris. Roller: Donna Anna i Don Juan, Leonora i Trubaduren, titelr. i Aida och Gioconda, San-tuzza i Cavalleria rusticana, titelr. i Tosca och Minnie i Flickan från vilda västern m. fl. G. M. Co'rpus, lat., eg. kropp, kallas mäss-gradualets responsum el. responsorium, som följdes av en psalmvers. C. intoneras av en eller två kantorer och utföres sedan av kören. Jämförande art.: Graduale. R. S. Corre'a de Araujo (Arauxo) [- [-ara°'-chå],-] {+ara°'- chå],+} Francisco, spansk kyrkomusiker, möjligen av portugisisk börd (omkr. 1581—1663), organist i San Salvador i Sevilla och en av sin tids främsta orgelspelare i Spanien. A. skrev det betydande verket Libro de tientos y discursos de musica pråctica y theö-rica de organo, intitulado facultad orgånica ... (1626; orgelskola med 70 tonsättningar). Litt.; H. Anglès, Orgelmusik der Schola Hispa-nica vom 15. bis 17. Jahrhundert (i Festschrift Peter Wagner, 1926); S. Kastner, Musica Hispå-nica (1936). B. A. Corrente ->Courante. Corrette [kårä't], Michel, fransk tonsättare, trol. av nederländsk börd (f. i början av 1700-talet, d. 1784), blev 1738 organist vid jesuitkollegiet i Paris och innehade 1780 titeln »Organiste des ducs d’Angoulème». Verk: Mässor, kantater och motetter, kompositioner för clavecin, musette, vielle, flöjt och violin, bl. a. konserter; Pièces d’orgue (3 bd, 1737). — Skolor för violoncell (1741), clavecin (1753), sång (1758), flöjt (1778; 21781) och kontra-bas (1780) samt violinskolan L’école d’Orphée (1738), den senare följd av en värdefull saml. äldre violinmusik, L’art de se perfectionner sur le violon. — Nytr. i H. Expert, Maitres frangais du clavecin des 17e et 18e siècles. Å. V. Corri, medlemmar av en engelsk mu-sikförläggarfirma i Edinburgh och London, urspr. härstammande från Italien. 963 Firmans grundläggare var tonsättaren Domenico Corri (1746—1825), vilken efter studier för Porpora i Neapel år 1771 inbjöds till Edinburgh för att leda Musical Society’s konserter och slog sig ner där som musikförläggare och musikpedagog. Är 1790 synes han, efter att redan 1779 ha överlämnat förlaget till sin son, John Corri, själv ha flyttat till London, där han 1792 tills, m. sin svärson, tonsättaren J. L. Dussek, grundade ett nytt musikförlag, Corri, Dussek & Co. Denna firma överlämnade Domenico trol. 1805 i sonen M o n t a g u e’s (f. 1785) händer under namnet M. P. Corri, Hall & Co. År 1806 ändrades namnet till Corri & Pearce och omkr. 1807—08 till Pearce & Co. Bland firmans utgåvor märkes främst A select collection of the most admired songs (1788), vanl. kallad Corri’s works. Domenico Corri framträdde som tonsättare med bl. a. operorna Alessandro nellTndie (London 1774) och The travellers (London 1806), sonater, aires, rondos o. a. Vidare utgav han A Musical Dictionary (1798), The Art of Finge-ring (1799) och A Musical Grammar (1810) m. m. G. M. Co'rsi, J a c o p o, florentinsk adelsman och kulturfrämjare (omkr. 1560—omkr. 1604). Sedan greve Bardi flyttat till Rom, blev C. 1592 en av ledarna för de litterärt-musikaliska strömningar, som syftade till att förnya den antika tragedin. Hos honom samlades man till överläggningar, och i hans hus repeterades och uppfördes — med C. vid cembalon — år 1597 ffg. Peris Dafne, den första operan eller musikdramat i monodisk stil. C. hade själv komponerat några nummer i operan; detta är f. ö. det enda av musiken, som bevarats till eftervärlden. Litt.: Hortense Panum, Zwei Bruchstücke aus der ältesten Oper (i Musikalisches Wochen-blatt 1888); A. Solerti, Gli albori del melodram-ma 1 (3 bd, 1904—05). E. S-m Corte'se, Luigi, italiensk tonsättare (f. 1899 10/n). C., som varit elev av bl. a. Gédalge i Paris och Casella i Rom, är även verksam som musikskriftställare och medarbetar i såväl inhemska som utländska tidskrifter. Verk: Serenata för orkester (1936), Il re pastore för soli, kör och orkester (1941), sånger och pianostycken m. m. — En monogr. över Alfredo Casella (1935). G.M. Cortot [kårtå/], Alfred Denis, fransk pianist och dirigent av fransk-schweizisk börd (f. 1877 28/g), en av nutidens främsta pianister, lika berömd för sin ypperliga 964