COURANTE ligen en del av denna Couperins klavermusik med dess rika ornamentik, men det hör samman med tidsmiljön, och väsentligare äro de klara vittnesbörden om tonsättarens poetiska sensibilitet och esprit, hans lyriska känsla och sinne för nyanser. »Couperin uttrycker i få toner allt han vill ha sagt ytterst taktfullt och finkänsligt. Man märker hans avsky för alla retoriska effekter. Hans klaverstycken ha samt och synnerligen en oemotståndlig tjuskraft.» (H. Prunières.) Verk för kammarmusikalisk besättning: 4 Concerts royaux för cembalo, stråkar och blå-sare (1722), Les Goüts-réünis ou nouveaux concerts ... (1724), innehållande 10 »konserter» för olika instrument, La parnasse ou 1’apothéo-se de Corelli, gr ande sonade en trio (1724), Concert instrumental sous le titre d’apothéose composé å la memoire immortelle de Tincom-parable M. de Lully (1725), Les Nations: sonades et suites de simphonies en trio ... (1726; 4 sviter för stråkar och cembalo), 2 Pièces de violes avec la basse chifrée (1728). Verk för clavecin: Pièces de Clavecin (4 bd; 1713-30). Vokalmusik, världslig: Sånger för 1—3 stämmor med b. c. — Kyrklig: Laudate pueri Do-minum (1697), Quatre versets d’un motet composé de 1’ordre du Roy... (1703), 14 versets du motet composé de 1’ordre du Roy... (1704—05), Motet de Ste Suzanne, Élévation, Legons de ténèbres d une et deux voix (1713—14). Orgelstycken. — Verk för undervisning: Regle pour 1’acompagnement; L’Art De toucher Le Clavecin (1716, 21717). Nytr.: Oeuvres complètes de F. C., utg. av M. Cauchie m. fl. (12 bd, 1932—33); Musik für Cembalo, utg. av O. Vriesland, NMA 94. Litt.: J. G. Prod’homme, F. C. (i förf:s Écrits de musiciens 1912); J. Tiersot, F. II C. Com-positeur de musique religieuse (i RdM 1922); J. Chantavoine, De C. å Debussy (1921); A. Pirro, Les clavecinistes (1925); A. Tessier, C. Biographie critique (1926, med kompositions-fört. och bibliogr.); Eta Harich-Schneider, Zärt-liche Welt, F. C. in seiner Zeit (1939); W. Mel-lers, The clavecin works of F. C. (i ML 1946); dens., The organ masses of F. C. (i MR 1947); uppsatser i RdM 1922. Se även under Couperin, släkten. K. R-n 9. Couperin, Armand-Louis (1725 -—89), son till 7, efterträdde fadern i S:t Gervais 1748 men svarade periodvis för orgelmusiken även i andra Pariskyrkor. C. var en av »les quatre titulaires» vid Notre Dame och arbetade tillika som orgelbyggare. Som tonsättare framträdde han bl. a. med en »cantatille» L’amour médecin (1750), klaverstycken, triosonater och motetter. K. R-n 11. Couperin, Marguerit e-A n t o i-nette (1705—78), dotter till 8, syster till 10, utbildades av fadern till en myc-973 ket framstående clavecinist, fick vid hovet i Versailles anställning som musiklärare åt Ludvig XV:s döttrar och bar från 1730 titeln »Ordinaire de la musique du Roi». Vid sidan av sin syssla som pedagog medverkade hon regelbundet vid de slottskonser-ter, som drottningen anordnade. Fadern har givit hennes porträtt i ett klaverstycke betitlat La Couperin. Hennes äldre syster Mari e-M a d e 1 e i n e Cécile (10) (1690—1742) odlade sina musikaliska anlag som organist i ett kloster i Mau-buisson. K. R-n 12. Couperin, Pierre-Louis (1755 —89), son till 9, bror till 13. Utbildad av sin far blev C. efter anställning i bl. a. hovkapellet och Notre Dame i Paris dennes efterträdare vid orgeln i S:t Gervais men dog endast några månader efter den definitiva installationen. Han efterlämnade bl. a. en del kompositioner för harpa och för clavecin. K- R-n 13. Couperin, Ger vais - Fr an? oi s (1759—1826), son till 9, bror till 12, efterträdde 1789 sin i förtid bortgångne broder som organist vid S:t Gervais och innehade denna befattning till sin död. Som skapande musiker framträdde han inom den kyrkliga sfären med bl. a. ett Te Deum (1782) och i profan stil med åtskilliga kompositioner för clavecin (el. pianoforte), såsom t. ex. ett variationsverk över revolutions-sången Ca ira (1790), samt med sonater och romanser. Hans dotter Céleste C. (14) (1793 el. 1794 —1860) efterträdde honom för några år som organist vid S:t Gervais men verkade därefter, från 1830, som sång- och pianopedagog i Belle-ville, nära Paris. Litt.: C. Bouvet, La fin d’une dynastie d’ar-tistes: G.-F. C. et sa fille (i RdM 1926). K. R-n Couplet [koplä'], fr., eg. »litet par», i vokalmusiken = strofvisa, ->kuplett. I 1600-talets instrumentala rondeau (framför allt odlad inom den franska clavecin-och ensemblemusiken) var c. beteckning för de varierande mellansatser, som avlöste rondotemat. (Couplet I, II etc., motsvarande den medeltida dansvisans ad-ditamenta, ->rondeau.) Jämförande art.: Rondo. I. B-n Courante [kora'nt], fr., c o r r e'n t e, it., sällskapsdans, som tidigast omtalas under 1500-talet i Italien och Frankrike (bl. a, hps T, Arbeau 1588) och då hade 974