CR1ST0F0R1 tonen. Mekaniken regeras från orgelns spelbord med en balanstramp. Crescendosvällare, den mekaniska anordning i orgeln, som antingen regeras med en balanstramp el. en vals, vilken skjutes fram och åter med foten, varigenom stämma efter stämma tillkopplas och crescendoverkan uppnås. B. W. Crescentini [krefänti/ni], Girolamo, italiensk operasångare, kastrat, och tonsättare (1762—1846), en av de främsta av den sista generationen sopransångare. Utbildad av L. Gibelli i Bologna debuterade C. i Rom 1783 och uppträdde därefter på flera platser i Italien och utomlands, bl. a. i London 1786—87, på San Carlo-teatern i Neapel 1788— 89, i Rom och 1794—96 i Venedig. Sistnämnda år uppträdde han ffg. i Wien, var 1798—1802 engagerad i Lissabon, 1804—05 i Wien och sjöng 1806—12 i Paris, främst på tillskyndan av Napoleon, överallt med stormande bifall. Som hans främsta roll nämnes Romeo i N. A. Zinga-rellis Romeo e Giulietta. — C. blev 1816 sånglärare vid Collegio Reale di Musica i Neapel. Verk: 6 kantater för sopran, ariettor, cava-tinor o. a. vokalmusik. — Han utgav även en rad solfeggier, vokaliser o. a. övningsstycken, främst Raccolta di exercici per il canto alVuso del vocalizzodSll; flera uppl.). Litt.: F. Haböck, Die Kastraten und ihre Ge-sangskunst (1927). Å. V. Creston [krestn], Paul, amerikansk tonsättare och musikpedagog av italiensk börd (f. 1906 io/io), har erhållit ett flertal utmärkelser, bl. a. av Columbia Univ. och American Academy of Arts and Letters (för symfoni nr 1). C. studerade piano för G. A. Randegger och G. M. Dethier, orgel för Yon och utbildade sig på egen hand i harmonilära, musikteori och komposition, varjämte han bedrivit musikve-tenskapligt och musikhistoriskt forskningsarbete. Verk: Musik till skådespelet Iron flowers (1933), baletten A tale about the land (1940; båda endast för piano) och filmmusik; två symfonier: op. 20 (1940) och op. 35 (1944), Partita för flöjt, violin och stråkar (1937) o. a. orkesterverk; stråkkvartett op. 8 (1936), sonat för saxofon och piano op. 19 (1939), Suite för violin och piano op. 18 (s. å.); körverk m. m. H. M-g Creutz [kröjts], Edvard Sylou, norsk pianist och tonsättare (1881—1945), musikkritiker i Morgenbladet i Oslo 1919 och en tid v. ordf, i Yngre norsk tone-kunstnersamfund. Under ockupationen av Norge blev han musikprogramchef i den tyskkontrollerade norska radion och 985 innehade då även andra offentliga uppdrag. C., som studerade piano för Agathe Backer Gröndahl, harmonilära för Elling och Holter samt i Berlin, Wien och Paris, konserterade i hemlandet och Frankrike samt har som tonsättare bl. a. skrivit verk för sitt eget instrument. H. K. Crickboom, M a t h i e u, belgisk violinist (1871—1947), mest känd som kammarmusiker och pedagog med verksamheten förlagd till Spanien samt MK i Liége och Bryssel. Efter studier för Ysaye var C. medlem av dennes stråkkvartett 1884—94 samt 1894—96 pri-marie i en kvartett hos Société Nationale i Paris. Åren 1896—1905 var han konsertmästare vid Sociedad Filarmonica och lärare vid MK i Barcelona samt deltog tills, m. P. Casals i en stråkkvartett i nämnda stad. C. blev 1910 lärare vid MK i Liége och var 1919—44 verksam vid MK i Bryssel. Verk: Studieverken Le violon. Théorique et pratique (1908—11), La technique du violon, Études; sonat o. a. verk för violin och piano m. m. C. har även företagit en rad bearb. av gamla mästare. Å. L-y Crist, Bainbridge, amerikansk tonsättare (f. 1883 13/2), verksam i South Yarmouth i Massachusetts, USA, som kompositör och sångpedagog. C. studerade först juridik och praktiserade 6 år som advokat i Boston men ägnade sig samtidigt åt komposition och medverkade som flöjtist i Boston Orchestral Club. Sedan han övergivit juristbanan studerade han sång- och musikteori samt instrumentation i Europa för bl. a. Juon i Berlin. I hans produktion återspeglas hans från unga dagar livliga intresse för mytologiska och litterära ting i deras förhållande till musiken. Verk: Det koreografiska dramat Le pied de la momie (1915), den javanesiska baletten Pre-giwa’s marriage (1920) o. a. scenverk; Egyptian impressions (1914), Chinese, Arabian and Nautch dances (1922), Frivolité (1934), Hymn to Nefer-titi (1936), Féte espagnole (1937), American epic — 1620 — a tone poem (1941), Abisharika för violin och orkester (1921) m. fl. orkesterverk; en rad sånger med orkester; körverk; pianostycken och sånger. F.H. T. Cristo'fori, Bartolommeo (di Francesco), felaktigt kallad Cris-tofali, Cristoffoli och C r i s t o-f o 1 i, italiensk instrumentmakare (1655 —1731, enl. annan uppgift f. 1665), uppfinnare av hammarklaveret, av honom själv kallat piano-forte och omtalat ffg. i Giornale dei letterati dTtalia 1711. 986