CRUSELL under Vogler, vilken anställning han behöll till 1834. År 1798 företog han en studieresa till Berlin, där klarinettisten F. Tausch blev hans lärare, och 1803 följde en resa till Paris, där han studerade komposition för Gossec och Berton och trädde i förbindelse med ledande franska tonsättare. Under denna vistelse erbjöd man honom ett förnämligt engagemang som förste klarinettist vid den italienska operan, som han dock icke kunde antaga, då han nekades vidare permission från hovkapellet. Crusells tidigare verksamhet som kompositör är huvudsakligen ägnad klarinetten, och hans produktion på området innefattar bl. a. 4 konserter och kammarmusik. Hans kompositioner stodo ofta på tidens konsertrepertoar och funno lätt förläggare i utlandet (bl. a. hos Breitkopf & Härtel). I sin instrumentalmusik stod han till en början under franskt inflytande (Viotti, Cherubini och Méhul), och först under 1820-talet började tyska impulser från Spohr och Weber att göra sig märkbara. År 1818 blev Crusell medlem av det litterära samfundet Götiska förbundet, vilket ledde till närmare förbindelser med den dåtida svenska diktarvärlden. Detta torde ha varit en av anledningarna till att hans intresse för vokalkomposition på 1820-talet började överflygla intresset för hans speciella instrument. Särskilt Tegnérs diktning var honom en inspirationskälla, och tonsättningar som Flyttfoglarne (framförd ffg. 1819), Tolf sånger ur Frithiofs saga (1827; första uppl. 1826 under titeln Tio sånger...), Fogelleken (tr. 1828) och Sång till solen vunno icke minst skaldens oförbehållsamma erkännande. I Crusells produktion ingår även sångspelet Den lilla slafvinnan (1824) med text efter ett franskt original av G. de Pixérécourt, vilket länge höll sig kvar på spelplanen. Den av tiden så omhuldade manskvartetten har tonsättaren endast berikat med ett fåtal verk, främst Hell dig, du höga Nord (framförd ffg. 1829). Crusells verk äga ingen speciell originalitet men äro friskt skrivna och ädelt och stilrent utformade, och hans instrumentalverk ha en klassisk balans, samtidigt som de äro synnerligen tacksamma för exekutörerna. Stilen i sångerna är alltid enkel men fin och utmärker sig särskilt för en ovanligt lyhörd känsla för språkets deklamation. Melodiken är lättillgänglig ehuru föga originell, medan harmoni-ken ofta verkar något torftig. — Crusell var en fint bildad man med omfattande språkkunskaper, vilket han främst bevisade med sina talrika utmärkta övers, av dåtidens främsta operaverk ss. Figaros bröllop, Barberaren i Sevilla, Vita frun, Fidelio, Fra Diavolo, Robert av Normandie o. a. — LMA 1801. Svenska akad:s stora guldmedalj 1837. F. H. T. Scenisk musik: Den lilla slafvinnan (Sthlm 1824). Verk för orkester: Concertante för klarinett, fagott och horn med orkester B-dur op. 3 (uppförd 1808); 3 klarinettkonserter: nr 1 B- 993 Bernhard Crusell. Oljemålning av J. G. Sandberg 1826. dur op. 1 (1803), nr 2 f-moll op. 5 (1815) och nr 3 B-dur op. 11 (tr. 1828), Introduction et air Suédois varié för klarinett med orkester op. 12 (uppförd 1829); hornkonsert (uppförd 1813), Concertino för fagott och orkester B-dur; Concertante för 2 klarinetter och militärkår Essdur samt fantasier, marscher och danser o. a. verk för militärkår m. m. Kammarmusik: Divertimento för oboe, 2 violiner, viola och violoncell C-dur op. 9 (tr. 1823); 3 kvartetter för klarinett, violin, viola och violoncell: Ess-dur op. 2 (tr. 1812), c-moll op. 4 (tr. 1816) och D-dur op. 7 (tr. 1823; den sistnämnda även bearb. som kvartett med flöjt i stället för klarinett och offentliggjord som op. 8); Consert-Trio för klarinett, fagott och horn F-dur (uppförd 1814), Potpourrie för klarinett, fagott och horn, trio för klarinett, fagott och horn, rondo för 2 klarinetter och piano (tr. 1822); (6) Grössere Duetten für vorge-schrittene Clarinettisten, Trois duos för1 2 klarinetter op. 6 (en av dessa uppförd 1805; tr. 1822); Airs suédois för fagott och piano; adagio och variationer över dryckesvisan »Gode gosse, glaset töm» för klarinett solo B-dur (även i olika bearb., bl. a. för 3 fagotter och kontrabas). Vokalverk: Två deklamatorier med körer: Den siste kämpen och Vid Göta kanals invigning... (1832); Hell dig, du höga Nord för manskvartett (framförd 1829); Flyttfoglarne (framförd 1819), Sångstycken med accompagne-ment för fortepiano (3 h., 1822—38), Ingeborgs klagan och Vikingabalk (båda 1825 som bilaga 994 32. Musik. I