CUIVRÉ Cesar Cui. Efter teckning av I. Repin. sitioner, vilka icke äga den originalitet, som präglade de övriga »ungryssarnas» verk. Cui, som var son till en fransk officer från Napoleon I:s armé, vilken slagit sig ned i Vilna som språklärare, genomgick militärin-genjörshögskolan i Petersburg och verkade därstädes som prof, i fortifikation från 1878. Hans »Lärobok i fältbefästningar» (1880) och andra militärvetenskapliga skrifter vunno anseende även utanför Ryssland. Som musiker var Cui först elev av Mon-jusjko i födelsestaden Vilna, varefter han studerade för Balakirev. Under den sistnämndes inflytande fångades han av det ungryska programmet, varjämte han blev en ivrig förespråkare för den Wagner-Lisztska riktningen. Från 1864 framlade han i såväl ryska som franska och belgiska tidskrifter sina idéer, vilka han även samlade och utgav i bokform, bl. a. i det intressanta arbetet La musique en Russie (1880). År 1917 fullbordade och instru-menterade han Musorgskijs efterlämnade opera Marknaden i Sorotjintsy. I motsats till de övriga företrädarna för den nyryska skolan visar Cui i sina verk ingen utpräglad nationell egenart utan står som regel helt under Chopins och Schumanns inflytande. Bäst lyckades han i de mindre formerna, medan de större kompositionerna sakna enhetlighet, personlig stil och gedigen tematisk utarbetning. Cui skrev 10 operor, däribland »Fången i Kaukasus» (1859; omarb. 1881) och 999 William Ratcliff (1869), vilka räknas som hans bästa arbeten i genren. Scenisk musik: »Fången i Kaukasus» (Petersburg 1859; omarb. 1881), »Mandarinens son» (Petersburg 1859), William Ratcliff (Petersburg 1869), Angelo (Petersburg 1876), Le flibustier (Paris 1894), »Saracenen» (Petersburg 1899), »En fest under hemsökelsens tid» (Moskva 1901), Mam’zelle Fifi (Petersburg 1903), Matteo Falcone (Moskva 1908) och »Kaptenens dotter» (Petersburg 1911). Verk för orkester: 3 scherzi: op. 1 och 2 (1857) samt op. 82, Tarantella op. 12 (1859), Marche solennelle op. 18 (1881), 4 sviter: Suite miniature op. 20, nr 2 op. 38 (1887), Ä Argenteau op. 40 (s. å.) och In modo populari op. 43 m. fl. Kammarmusik: 3 stråkkvartetter: c-moll op. 45 (1893), nr 2 op. 68 och nr 3 op. 91 (1913), violinsonat op. 84 o. a. Körverk; sånger, bl. a. 25 sånger (Pusjkin) op. 57 (1899), 21 sånger (Nekrasov) op. 62 (1902) och 24 sånger op. 86; pianostycken, bl. a. svit op. 21, tema med variationer op. 61 och 25 preludier op. 64 (1904) m. m. Litt.: Grevinnan Mercy-Argenteau, C. C. esquisse critique (1888); V. V. Stasov, biogr. skiss (1894; ry.); Kotjaev, »C. C. som pianokompositör» (1895; ry.); P. Weimarn, »C. C. som romanstonsättare» (1896; ry.); N.A.Rimskij-Korsakov, »C:s William Ratcliff» (1911; ry.); G. Abraham, Studies in Russian music (1935); M. D. Calvocoressi, Masters of Russian music (1936); »Ryska musikens historia» 2 (1940; ry.). M.S. Cuivré [kyivre:'], fr., metallisk, av cuivré, koppar, föredragsbet. för bleck-blåsinstrumenten, i synnerhet valthorn, då en forcerad, smattrande ton åstundas. Culbertson [ka'lbartsan], Alexander (Sascha), amerikansk violinvirtuos, född i Rumänien (1894—1944; enl. annan uppgift f. 1893), violinpedagog i Paris 1927—37 och därefter i New York. Efter studier vid MK i Rostov och för Sevcik i Prag gjorde C. en sensationell debut i Wien 1908, varefter han företog konsertresor i Europa (Sverige 1928) och Amerika. G. B. Cullberg, Birgit, dansös och koreograf (f. 1908 3/8). Efter studier för bl. a. Vera Alexandrova och Jeanna Falk sökte sig C. till Jooss’ balettskola i England och utexaminerades därifrån 1939 som »stage-dancer». Som representant för den fria dansen har 1000