CURWEN hon i Sverige uppträtt med eget balettsällskap dels självständigt, dels för Riksteatern, på Nya teatern och Vasateatern i Stockholm och grundade 1946 tills, m. I. Cramér Svenska dans-teatern. Bestämmande för C:s koreografiska stil har varit socialt patos förenat med en humoristisk blick. Vissa av hennes pantomimer ha haft en markerad politisk tendens, men hon har också brukat så romantiskt handlingsstoff som Romeo och Julia. K. R-n Culp [kolp], Julia, holländsk sångerska, sopran (f. 1881 Uio), en av sin tids främsta liedsångerskor. C., som först studerade violin, var elev av MK i Amsterdam och Etelka Gerster i Berlin. Hon debuterade 1901 vid en konsert i Magde-burg under Busoni och turnerade därefter i Europa (Stockholm 1909) och USA (från 1913), överallt beundrad för sin fulländade sång- och framställningskonst. — Prof, vid MA i Wien 1937. G. P. Cummings [ka'mings], William Hay-man, engelsk sångare (tenor), organist och musikpedagog (1831—1915), hdr i musik vid univ. i Dublin 1900. C. började sin bana som körsångare i St. Paulskatedralen i London och blev 1874 organist i Waltham Abbey. Han uppträdde därefter med framgång i oratorier och var bl. a. 1879— 96 prof, i sång vid Royal Academy of Music samt 1896—1911 rektor vid Guildhall School of Music. C. medverkade 1876 vid grundandet av The Purcell Society, vars första publikationer han utgav, och publicerade 1881 en biogr. över Purcell ävensom Biographical dictionary of musicians (1892) m. m. — Bland hans kompositioner märkas kantaten The fairy ring, kyrkliga sånger o. a. Å. D. Cundell [ka'ndel], Edric, engelsk tonsättare, dirigent och musikpedagog (f. 1893 29/i), utsågs 1938 till dir. för Guildhall School of Music i London. C. studerade bl. a. vid Trinity College of Music i London, där han sedermera blev lärare, samt var från 1919 ledare för Westminster Or-chestral Society och Stock Exchange Orchestra i London. År 1935 grundade han den genom radion kända Edric Cundell Chamber Orchestra. Verk: Symfoni i c-moll, de symfoniska dikterna Serbia (1919) och The tragedy of Deirdre (1922), sviter, en pianokonsert o. a. orkesterverk; kammarmusik (bl. a. en stråkkvartett), körverk, pianostycken och sånger. G. B. Cu'rsus, lat., eg. bana. 1. Cursus kallades i äldre tid tidegärdernas fortlöpande kretslopp genom dygnets timmar. Man skilde på Cursus nocturnus, nattkursen, huvudsakligen omfattande den nuvarande matutinens tre nocturner, och C u r- 1001 sus diurnus, dagkursen, omfattande dagens tidegärder. Cursus nocturnus utgör offi-ciets äldsta delar. Enl. nutida romersk ordning användes benämningen Cursus endast för Offi-cium parvum B. V. Mariae, det lilla officiet till Den heliga jungfruns ära (Cursus m a-r i a n u s). 2. Cursus kallas även den rytmiska anordningen av ord och stavelser i slutet av en prosafras, där stavelsernas gruppering bygger på accent (i motsats till antikens metriska anordning, byggd på kvantitet). De korta orationerna i romersk liturgi präglas av sin karakteristiska rytm. De medeltida liturgikerna skilja på Cursus planus (5 stavelser, t. ex. Omnipöténs Déüs), Cursus velox (7 stavelser, t. ex. pervéniät sémpltérnå) och Cursus tardus (6 stavelser, t. ex. nati-vitäs libérèt). Härtill lades sedermera Cursus trispondaicus (6 stavelser, t. ex. vitå fåtéåtür). R. S. Curtiskvartetten [ka:'tis-], eng. Cur-tis String Q u a r t e t, amerikansk stråkkvartett, grundad 1927 och uppkallad efter Curtis Institute of Music i Phi-ladelphia, där den har sin hemort. Kvartetten har gjort talrika konsertresor i Amerika och Europa, bl. a. Sverige 1937, då den bestod av violinisterna Jacob (Jascha) Brodsky (f. 1907 2V5) och Charles Jaffe, (f. 1916 2/ii), altviolinisten Max Aronoff (f. 1906 14/i2) och violoncellisten Orlando T. Cole (f. 1908 10/8). Som andre violinist har senare i stället för C. Jaffe inträtt Louis Berman. G. B. Curwen [ka:'°in], John, engelsk musikpedagog (1816—80), präst, en av tonic sol-fa-metodens (->Tonic Sol-fa) mest nitiska befrämjare och grundare av T h e Tonic Sol-fa Association 1853 och Tonic Sol-fa College of Music 1863, båda i London. C. verkade som prästman i Essex under 1840-talet och fångades tidigt av Sarah Ann Glovers musikpedagogiska idéer, vilka han utvecklade till tonic sol-fa-metoden. År 1867 nedlade han sitt ämbete för att uteslutande ägna sig åt utformningen av sina undervis-ningsteorier. Han grundade och red. från 1851 månadstidskr. The tonic sol-fa reporter. Skrifter: Grammar of vocal music (1843), The standard course of lessons and exercises on the tonic sol-fa method (1861; 21872 med titeln New standard course ...), How to observe harmony (1861; 21872), Musical statics (1874), The teacher’s manual of the art of teaching in general, and especially as applied to music (1875), Musical theory (1879) m. m. Litt.: J. S. Curwen, Memorials of J. C. (1882). J. Curwens son, musikpedagogen John Spencer C. (1847—1916), elev av bl. a. fadern samt Macfarren och Sullivan vid Royal 1002