DAPHN1S ET CHLOÉ Lorenzo Da Ponte. L. C. Daquin. rad till kyrkorna, bland vilka Marien-kirche, östra Tysklands väldigaste katedral, utgjort centrum. I senare tid ha icke mindre än tre musikkonservatorier gjort Danzig till en huvudort för musikundervisningen i Östtyskland. — Staden skadades svårt under andra världskriget, och dess musikliv har numera en undanskymd ställning. Danzigs främsta musikinstitutioner till 1945 voro operan, Stadttheater (vissa tider kallad Staatstheater), som stått under ledning av bl. a. Weingartner (1885—87) och von Hoesslin (1907 —11), och Danziger Landesorchester, vartill kommo flera amatörorkestrar. Kammarmusiken omhänderhades av Streichquartett des Danziger Stadttheaters och Danziger Trio, medan körmusiken odlades i den ansedda Singakademie (gr. 1817), där bl. a. G. Schumann verkat som ledare 1890—96. De mindre körerna voro sammanslutna i organisationen Danziger Sängerbund. För musikundervisningen svarade Danziger Konservatorium und Musiklehrerseminar, gr. 1899, med filial i Zoppot. Vid sidan av denna institution funnos även Westpreussisches Konservatorium och Riemann Konservatorium, det sistnämnda från 1906. Bland musiksamlingar må framhävas stadsbiblioteket med kataloger över handskriftbeståndet i stadens kyrkor. Konsertlokaler: Schützenhaus, Weisser Saal i Danziger Hof o. a. Jämförande art.: Zoppot. Litt.: R. Medem, Chronik des Danziger Ge-sangvereins (1892); O. Günther, Musikgeschicht-liches aus Danzigs Vergangenheit (i Mitteil-ungen des Westpreussischen Geschichtsvereins 1911); H. Rauschning, Musikgeschichte Danzigs (s. å.); K. Siebenfreund, 100 Jahre Danziger Singakademie (1917). G.P. Daphnis et Chloé [dafnfs e klåe:'], balett. Koreografi av M. Fokin. Musik av M. Ravel. Uppförd ffg.: Paris 1912 av Dj agile vbaletten. Da Po'nte, Lorenzo, italiensk författare (1749—1838), främst känd genom sina libretter till Mozarts operor Figaros bröllop, Don Juan och Cost fan tutte. Född av judiska föräldrar, mottog E m m a-nu e 1 e Conegliano — som Da P. då hette — fjortonårig dopet i den katolska tron och erhöll därvid sitt nya namn av biskopen av Ceneda, Lorenzo da Ponte, som uppmärksammat gossens begåvning. Han studerade vid seminariet i Ceneda, blev troligen prästvigd, kom till Venedig men förvisades därifrån på grund av sitt levnadssätt. Därefter blev han lärare i vältalighet i Trieste men förvisades även därifrån, sedan han blandat sig i det politiska spelet. År 1784 anställdes Da P. som författare vid italienska operan i Wien och vann ett välförtjänt rykte bl. a. som Mozarts textdiktare i ovannämnda operor (Da P. skrev allt som allt 36 operatexter). När Leopold II 1790 blev kejsare, måste Da P. till följd av dennes onåd lämna Wien; efter åtskilliga resor i Europa, bl. a. till London, emigrerade han till Förenta staterna 1805. Han utgav där sin självbiogr., Me-morie (4 bd, 1823—27; 21829—30; kritisk uppl. av G. Gambarin och F. Nicolini, 2 bd, 1918; fransk övers, av C. D. de la Chavanne 1860; tysk uppl. 1847 anonymt och 1861 av J. Burck-hardt; svensk bearb. i sammandrag av Elisabeth Waern-Bugge under titeln En hedervärd äventyrare 1929); i övrigt verkade han som språklärare. Litt.: H. E. Krehbiel, Music and manners in the classical period (1898); A. Marchesan, Della vita e delle opere di L. da P. (1900); J. L. Russo, L. da P. Poet and adventurer (1922); F. Guenther, L. da P. (1937); A. Loewenberg, L. da P. in London. A bibliographical account of his literary activity 1793—1804 (i MR 1943). E. S-m Daquin el. d’A q u i n [dakä:'n], Louis C 1 a u d e, fransk orgel- och clavecin-kompositör (1694—1772). D. var lärjunge till Marchand och började vid 12 års ålder sin organistbana. År 1706 blev han organist vid S:t Antoine och 1727 vid S:t Paul i Paris samt 1739 dessutom organist i Kungl. kapellet. Verk: Pièces de clavecin 1735 (nytr. i H. Experts Les maitres francais du clavecin; även utg. av P. Brunold), Nouveau livre de noels pour 1’orgue ou le clavecin op. 2 (nytr. i F. A. Guilmants Archives des maitres de 1’orgue 3; med biogr. av A. Pirro). Litt.: A. Pirro, Les clavecinistes (1925). M.W. Da'rbes, Johannes Anton Peter Paul, dansk musiker (1750—1815). D., som var en utmärkt violinist och ansedd medlem av Det kgl. Kapel i Köpenhamn, 1051 1052