D ARM ST ADT komponerade och arr. balettmusik m. m. — Prof, och musikinspektör 1780. Sch. Da'rbow, E r i c a Johanne, f. Michel-s e n, norsk operasångerska, sopran (f. 1891 22/5). D. är konstnärsnamn; hon var en tid gift D a r b o. Hon debuterade vid en konsert i Oslo 1913 efter studier för bl. a. Kloed, Ellen Gulbranson och Mme Cahier; därefter anställd vid teatrar och operor i Norge, Sverige, Danmark, Tyskland och USA. D. har gästat Göteborg 1918, Oscarsteatern i Stockholm 1923, Konsertföreningen 1933 och K. teatern 1934, varvid hon framträdde som Carmen och Tosca, samt svensk radio 1942. Roller: Titelr. i Aida. Santuzza i Cavalleria rusticana, Mimi i Bohème, titelr. i Madame Butterfly och Salome m. fl. samt operettroller. Ö. G. Darell, Ragnar Johan Valdemar, kyrkomusiker (f. 1877 2/io), sedan 1905 domkyrkoorganist i Linköping och musiklärare vid läroverket där 1905—40. D. har i administrativa och organisatoriska uppgifter varit ivrigt verksam för kyrko-och skolmusikens främjande. Elev av MK i Stockholm avlade D. där mu-siklärarex. 1900, militär musikdirektörsex. 1902, kyrkosångarex. 1903 och organistex. 1904, varefter han haft sitt arbetsfält i Linköping. Han har varit examinator vid av staten anordnade kurser för organister och kyrkosångare i Linköping sedan 1905 och även suttit som ordf, i dess organist- och kantorsförening samt dessutom verkat som körledare och tonsättare (kantater). — AssMA 1924. LMA 1944. G.P. Dargomy'zjskij, Aleksandr Serge-jevitj, rysk tonsättare och pianist (1813— 69), vid sidan av Glinka den mest betydande föregångaren till den nationella nyryska skolan och en av de tidigaste företrädarna för de högromantiska operaströmningarna i Ryssland. Dargomyzjskij erhöll tidigt undervisning i piano och var vid 20 års ålder redan en framstående pianist. Från 1831 innehade han en befattning i justitiedepartementet, men efter ett sammanträffande med Glinka 1834 ägnade han sig huvudsakligen åt musiken, ehuru han nominellt kvarstod i statstjänst till 1843. Största delen av sin levnad tillbragte han i Petersburg och företog endast två längre utlandsresor 1845 och 1864—65. Är 1867 valdes han till ordf, i Ryska musiksällskapet. Dargomyzjskijs första opera Esmeralda (1839), som blev en stor publikframgång, går ännu i Rossinis och Aubers stil, men i sina båda föl-1053 Erica Darbow. A. Dargomyzjskij. jande scenverk till texter av A. Pusjkin, Ru-salka (Petersburg 1856), hans bästa arbete, och Kamennyj gost (»Stengästen»), vänder han sig bort från den traditionella nummeroperan och strävar efter en till ryska språkrytmen anpassad musikalisk recitation, vilken blev förebildlig för Cui och de andra »ungryssarna». Han skrev även ett antal mycket uppskattade orkesterverk. Scenisk musik: Operorna Esmeralda (1839; Moskva 1847), Rusalka (Petersburg 1856), Kamennyj gost (»Stengästen»; fullbordad av Cui och Rimskij-Korsakov; Petersburg 1872) och Rogdana (ofullbordad) samt baletten »Bacchus’ triumf» (1845; Moskva 1867). Övriga verk: »Finsk fantasi», »Kosackdans», Baba Jaga o. a. orkesterverk; duetter, sånger och pianostycken m. m. Litt.: D:s självbiogr. minnen och brev utgå-vos av N. Findeisen (ry.; 1922); N. Findeisen, A. S. D. (ry.; 1902); S. B. Fried, A. S. D. (ry; 1913); O. von Riesemann, Monographien zur russischen Musik, 1 (1922); A. N. Drosdov, A. S. D. (ry.; 1929); »Rysk musikhistoria», 1 (ry.; 1940). M. S. Da'rmstadt, huvudstad i tyska fristaten Hessen (110 000 inv. 1943), berömd för sin hovmusik ända sedan förra hälften av 1600-talet, då ett kapell knöts till det storhertigliga hovet. Bland hovkapellmästarna kunna nämnas J. A. Herbst (1619—23), W. C. Briegel (1670—1712) och C. Graupner (1712—60), av vilka särskilt den sistnämnde fick stor betydelse för stadens musikliv. Darmstadts administrativa betydelse sträcker sig långt tillbaka i medeltiden (stadsrättigheter 1330), men kulturellt framträder staden mera märkbart först sedan den 1567 blivit Hessens residensstad. Under storhertigen Ludvig I (1790 —1830) förskaffade den sig vidsträckt rykte för sina konstnärliga och vetenskapliga resurser. Till denna tids musiker i Darmstadt höra abbé Vogler, som 1807 blev hovkapellmästare och s. å. öppnade en musikskola, där bl. a. C. M. 1054