DAVID, F. C. sitt namn på grund av teckenmaterialets likhet med den grek. jrQoGwöta öaGeia (prosådia daseia, motsvarande lat. spiritus asper |—), ehuru detta samband är mindre påtagligt än den av flera forskare påpekade likheten med runskriften. Litt.: J. Wolf, Handbuch der Notationskunde 1 (1913); P. Wagner, Einführung in die grego-rianischen Melodien 2 (21912); C.-A. Moberg, Sfärernas harmoni (i STM 1937). C.-A. M. Daube [da°ba], Johann Friedrich, tysk musikteoretiker (omkr. 1730 —97), sekr. vid vetenskapsakad. i Augs-burg. D. utgav 1756 General-Bass in drey Accorden, ..., som grundar sig på J. P. Rameaus läror om en tonarts tre viktigaste ackord, tonikan, subdominanten och dominanten, vidare Anleit-ung zum Selbstunterricht in der musikalischen Composition,... (2 bd, 1797—98) m. m. S. W. d’Aubert [dåbä:'r], eg. Daubert, Theodor E d u a r d Adolf, svensk violinist av tysk börd (1813—73). D. anlände till Göteborg 1832 med två »Steijer-markska alpsångare», blev bofast där och framträdde de närmaste åren vid konserter som solist, även på viola, och vid talrika kammarmusikaftnar. År 1841 anställdes han vid K. hovkapellet i Stockholm och blev 1864 förste konsertmästare samt s. å. lärare i violin vid MK. Även i Stockholm tillhörde D. kvartettspelets befrämjare och var en eftersökt kraft vid konserter och Mazerska sällskapets sammanträden. Hans omfattande notbibliotek tillföll MA:s bibi. — G. 1847 m. pianisten Ebba Bergström (1815—60). — Litteris et artibus 1860. Prof. 1868. Båda makarna LMA 1849. Litt.: W. Berg, Bidrag till musikens historia i Göteborg 1754—1892 (2 bd; 1914); T. Norlind och E. Trobäck, Kungl. hovkapellets historia 1526—1926. Minnesskrift (1926). Å. V. Dauberval [dåberva'1] el. d’A u b e r-val, Jean, fransk balettmästare (1742— 1806). D. var elev av Noverre och debuterade på Stora operan i Paris 1761, ut nämndes där 1763 till »premier danseur de demi-caractère» och 1770 till »premier danseur noble». Han var som koreograf en tid assistent till Noverre och därefter till P. Gardel. Ären 1785—91 var D. balettmästare i Bordeaux och arbetade som sådan för Noverres idéer, för le ballet d’action. Efter dessa principer komponerade han bl. a. La fille mal gar-dée (Bordeaux 1786; Sthlm 1815), L’épreuve villageoise, Télémaque och Le page inconstant. Litt.: C. W. Beaumont, Complete book of ballets (1937). K. R-n Dauriac [dåria'k] el. d’A u r i a c, L i o-n e 1 Alexandre, fransk filosof och musikforskare (1847—1923), prof, i filosofi i Montpellier 1881. D. kom 1895 till Paris, där han 1896—1903 vid Sorbonne föreläste över estetik och tonpsykologi; ägnade sig som musikforskare främst åt musikpsykologiska frågor. Verk: Introduction a la psychologie du mu-sicien (1891), La psychologie dans 1’opéra fran-gais (1897), Essai sur Vesprit musical (1904), Le musicien-poète Richard Wagner. Étude de psychologie musicale (1908) m. fl. S. W. Davfco, Vincenzo, italiensk tonsättare (f. 1889 14/i). D. studerade i Turin och Leipzig under Reger samt slog sig sedan ned i Paris. Han har utvecklat sig till en av de mest bekanta och idérika yngre italienska tonsättarna. Verk: Operan La dogaressa (Monte Carlo 1920); oratoriet La tentazione di St. Antonio (Monte Carlo 1921) och ett rekviem (1917); de symfoniska sviterna La principessa lontana (1911), Impressioni romane (1913), Impressions d’automne (1915), Polifemo (impressione sin-fonica) (1920) o. a. orkesterverk; pianotrio f-moll, Variations carnavalesques för violon-cell och piano, Sonatina rustica för violini och piano (1926); pianostycken, ett hundratal sånger m. m. Litt.: G. Franchi, V. D. (1924); R. Petit, Les mélodies de V. D. (1925); G. C. Gedda, V. D. ed il suo impressionismo (i RMI 1931); M. Gag-lione, V. D. (u. å.). F.H.T. Davi'd, Félicien César, fransk tonsättare (1810—76), en av den musikaliska exotismens skapare och på detta område betydelsefull för den franska musikens utveckling under 1800-talet fram till Bizet och Delibes. Efter en tidigare verksamhet som kapellmästare och körledare i Aix avslutade David sina musikstudier vid MK i Paris, dit han 1830 överflyttat från hemtrakten vid Avignon i s. Frankrike. Ansluten till saint-simonismen 1831 1057 34. Musik. I 1058