DECHANT kvalité, än tidigare varit möjligt att uppnå. Decca, som under tiden före andra världskriget huvudsäkl. framställde dans- och po-pulärmusikskivor, har från omkr. mitten av 1940-talet alltmer övergått till inspelningar av den klassiska och seriösa repertoaren, varvid den mindre beaktade, men därför icke mindre värdefulla musiken givits ett förhållandevis stort utrymme. Decca Record Co., som har dotterbolag i USA, pressar även skivor av märket -^Brunswick. G. W.; G. P. Dechant [daja'1}] ->Discantus. Dechevrens [dajavra':ij], An t o in e, fransk teolog och koralforskare (1840— 1912). D. intog ett bemärkt rum bland de lärda katoliker i Frankrike, som mot 1800-talets slut bedrevo forskningar inom den gregorianska sången och ivrade för dess återförande till sin ursprungliga gestalt. I de heta striderna om de äldsta notminnesmärkenas (med neumer) rytmiska tydning företrädde han åsikten om en skiftande rytm, närmast av mensural karaktär. Skrifter: Du rythme dans 1’hymnographie latine (1895), Études de Science musicale (3 bd, 1898), Étude sur le système musical chinois (i SIMG 1900/01), Composition musicale et composition littérale (1911). S. W. Decibe'1 ->Bel. De'cima, lat., det tionde (steget). 1. I intervalläran oktav + ters, varvid alltså decima kan uppträda i samma former som det senare intervallet. I det tidiga 1600-talets noggranna generalbas-besiffring noterades en decima över den utskrivna bastonen med siffran 10. I. B-n 2. En orgelstämma, motsvarande Ters. I äldre svenska orglar förekommer ofta benämningen Decima 4', motsvarande Ters 13/5'. B. W. Decimol [-må:'l], (av lat. de'cima, tio), grupp av tio till tidsvärdet lika noter, vilken svarar mot ett större notvärde, som normalt skulle ha uppdelats i överensstämmelse med taktarten (vanl. i sex el. åtta delar). Decrescendo [dekreje'ndå], förk. d e-cresc., it., föredragsbet.: avtagande tonstyrka; detsamma som diminuendo. Motsats: Cr escen do. De Croll el. K r u 11, Reinhold, tonsättare och organist (d. 1710 29/u), Sveriges främste vid början av 1700-talet, mångsidig musiker och eftersökt lärare. År 1691 övertog De C. efter sin broder Jean (Johan) befattningen som klockspelare vid Tyska kyrkan i Stockholm, och 1702 efterträdde han sin fader som organist i Riddar-holmskyrkan; blev slutligen endast ett par månader före sin död organist i S:t Jakobs kyrka. Av De C:s kompositioner föreligga ett antal menuetter i hdskr. i UUB (Ternstedts tabula-turbok), i KB (Erikssons notbok av 1699) och i Kalmar läroverks bibi. — Hans hustru var första diskantist (hovsångerska) i K. hovkapellet. Litt.: T. Norlind, Från Tyska kyrkans glansdagar ... 3 (1945). B. A. Decsey [deTja1], Ernst, tysk musikskriftställare (1870—1941). Elev vid MA i Wien till bl. a. Bruckner var D. från 1899 musikanmälare i Graz i tidn. Tagespost, vars chefred, han blev 1908; senare musikkritiker i Wien till 1938. D:s huvudarbete är standardverket om Hugo Wolf (4 bd, 1903—06). Han har vidare utg. biogr. över A. Bruckner (1920; 131922), J. Strauss d. y. (1922), F. Lehår (1924), C. Debussy (bd 1, 1933; 21936). S.W. De Danske, dansk manskör, gr. 1940. Kören, vars dirigent sedan 1942 är K. O. Buch, har gästat Sverige och Norge 1946. ->Den nordiska kör. Sch. Dédecek [de'detjäk], Pavel, tjeckisk dirigent och tonsättare (f. 188 5 27/i2), blev 1925 lärare i dirigering vid MK i Prag (Praha) och 1946 vid MA där. Utbildad vid MK i Prag och efter ytterligare studier i Paris var D. kapellmästare vid den tjeckiska teatern i Brünn (Brno) 1908—12, dirigent för den tjeckiska filharmonin 1917—19, kapellmästare vid operan i Pilsen (Plzen) 1919 —20 och slutligen dir. för operan i Bratislava 1923—24; även kördirigent. Som tonsättare har D. skrivit scenmusik och orkesterverk m. m. G. M. De'dekam, S o p h i e Hedvig, norsk tonsättare (1820—94), skrev de kända melodierna till Naar Solen gånger til Hvile (W. Thisted) och De to Drosler (C. Winther) m. fl. 1079 1080 I. B-n