DEHN Litt.: H. Harboe, S. D. Dagbok og brev fra en reise til Paris 1845 (1929). H. K. De'dekind, Constantin Christian, tysk tonsättare (1628—1715), en av sin tids främsta tyska liedkompositörer. Stilistiskt anknyter han såväl i sin kyrkomusik som i sina världsliga visor till Adam Krieger. D. var elev av Christoph Bernhard i Dresden, där han 1654 blev medlem av hovkapellet och verkade som kurfurstlig sachsisk konsertmästare 1666—75, tillika poeta laureatus. Som tonsättare — i stor utsträckning till egna texter — framträdde han 1657 med liedsamlingen Aelbianische Musen-Lust... följd av bl. a. Musikalischer Jahrgang und Vesper-Gesang ... (3 d., 1673; innehållande 120 konserter) och Singende Sonn- und Fest-Tags Andachten (1683). — Verk av D. finnas i bl. a. UUB. — Nytr.: Vier geistliche Konzerte für Alto mit Generalbass i NMA 43. Litt.: F. Stege, C. C. D. (i ZMW 1925/26). F. L-g Defauw [dafå:'], D é s i r é, belgisk violinist och dirigent (f. 1885), elev till bl. a. J. Smit. Under första världskriget bildade han stråkkvartetten The Allied Q u a r t e t tills, m. C. Woodhouse, L. Tertis och E. Doe-hard. D. blev sedermera lärare vid Antwerpens MK och dirigent vid Théåtre des Marais’ konserter (de s. k. De-fauw-konserterna) i Bryssel, vilka anses höra till de bästa som givits där; dirigent för Chicago Symphony Orchestra 1943—47, då han återvände till Bryssel för att inträda som lärare vid MK där. A. Th. de Fru'merie ->Frumerie. De Geer, adlig ätt av belgisk härkomst, av vilken en gren inkom till Sverige 1627. Många medlemmar av denna berömda släkt ha här i landet under de gångna trehundra åren visat stort intresse för tonkonsten. Stamfadern för den svenska grenen, industri- och finansmannen Louis De Geer (1587—1652), ägare av Finspångs bruk i Östergötland och Lövsta bruk i Uppland, samt assessorn Louis De Geer (1622—95) torde ha ägt åtskilliga av musikalierna i Finspångs bibi, (nu i Norrköpings stadsbibl.), vilka belysa svensk musikodling under 1600- och 1700-talen. överkammarherren Jean Jaques De G e e r av Finspång (1737—1809) valdes redan 1772 till LMA, ryttmästaren Gerard De G e e r (1787—1846) på Finspång, senare på Stjernholm i Södermanland, »omgaf sig städse med ett hof af musici» och blev LMA 1841. Även den berömde politikern och statsministern Louis Gerard De Geer (1818—96) visade stort musikintresse. Litt.: J. M. Rosén, Några minnesblad (1877); B. Lundstedt, Katalog öfver Finspongs bibliotek (1883); T. Norlind, Vor 1700 gedruckte Mu-sikalien in den schwedischen Bibliotheken (i SIMG 1907/08); E. W. Dahlgren, Louis De Geer 1587—1652 (2 bd, 1923). B. A. De'gen, H e 1 m u t, tysk tonsättare (f. 1911 14/i). D. studerade vid MK i Köln (bl. a. under Jarnach) och musikhistoria för Schiedermair; blev 1947 lärare i komposition vid det statliga inst. för musikuppfostran i Trossingen (Württem-berg). Verk: Baletten Der flandrische Narr; orkesterkonsert, pianoconcertino, pianokonsert (1940), violoncellkonsert (1948); en kantat; en stråkkvartett o. a. kammarmusik. F. H. T. De'gen, Johan Philip, dansk musiker av tysk börd (omkr. 1737—89), tillhörde urspr. som violoncellist hovkapellet i Braunschweig, till vars främsta krafter han räknades. Under sina konsertresor kom han till Köpenhamn, där han från 1771 var Kgl. Kammermusikus. D. skrev bl. a. kantater och verk för vio-loncell. Sch. De'gen, S ö f f r e n, dansk gitarrist (1816—85). Ehuru virtuos på sitt instrument måste D. livnära sig som skådespelare och senare fotograf. Han intresserade sig även för instrumentförbättringar och tog ut patent på en särskild gitarrtyp. Sch. dcgli Antonii [deTi antå:'-], Pietro, italiensk tonsättare (omkr. 1645—omkr. 1720), kapellmästare vid olika kyrkor i Bologna; president i Accademia dei Fi-laschisi 1676 och Accademia dei Filar-monici 1718. Verk: 2 bd mässor för 2 sopraner med b. c., motetter, kammarkantater, 3 oratorier, 3 operor; kyrkosonater för violin med b. c., m. m. Å.Å. Dehn, Siegfried Wilhelm, tysk musikteoretiker och skriftställare (1799— 1858), en av sin tids mest eftersökta 1081 1082