DELLA CORTE tur. Artistisk finess och en raffinerad harmonik med förkärlek för yppiga, nästan sensuella klanger, som insvepa hans orkestersats i mjukt beslöjade dagrar, äro mycket karakteristiska. I formellt hänseende få Delius’ kompositioner gärna karaktär av fantasier, utan skarpt kontrasterande partier där gränserna medvetet överbyggts. Hans melodiska inspiration är alltid ädel, om än icke särskilt flödande. Bäst lyckas han i mindre verk, t. ex. den engelska rapsodin Brigg Fair (1907) och i sina finstämda körverk och sånger, vilka ofta hämta sina texter från nordiska, företrädesvis norska och danska diktare. Scenisk musik: Operorna Irmelin (1890—92), The magic fountain (1893), Koanga (1895—97, Elberfeld 1904), Romeo und Julia auf dem Dorfe (1900—01, Berlin 1907; A village Romeo and Ju-liet, London 1910), Margot la Rouge (1902), Fen-nimore und Gerda (1908—10, Frankfurt a. M. 1919; efter J. P. Jacobsens Niels Lyhne); skå-despelsmusik till G. E. R. Heibergs Folkeraadet (1897) och J. E. Fleckers Hassan (1920). Verk för orkester: Sviterna Florida (1886— 87), Petite suite d’orchestre (1889) och Norwe-gian suite (1897; efter musiken till Folkeraadet), tondikterna Hiawatha (1888), Sur les cimes (1892; efter Ibsen) och The dance goes on (1898; omarb. som Life’s dance 1901), Marche caprice, Schlittenfahrt (1888), Over the hills and far away (1895), Paris: The song of a great city, nocturne (1899), Brigg Fair, engelsk rap-sodi (1907), In a Summer garden, fantasi (1908), A dance rhapsody nr 1 (1908), Summer night on the river för liten orkester (1911), Life’s dance (1911), On hearing the first cuckoo in spring (1912), North country sketches, 4 orkesterstycken (1913—14), Short piece for string-orchestra (1915), A dance rhapsody nr 2 (1916), Eventyr, ballad för orkester (1917; efter As-björnsen & Moe), A song before sunrise (1918), A poem of life and love (1918—19), A song of summer (1929), Fantastic dance (1931), Irmelin, förspel (1931); Légendes för piano och orkester (1890; ofullbordad), pianokonsert (1897; omarb. i en sats 1904); Pastoral för violin och orkester (1888), Legend för violin och orkester (1893), violinkonsert (1916); violoncellkonsert (1921), Caprice och Elegy för violoncell och kammarorkester (1930); konsert för violin, violoncell och orkester (1915—16). Deklamatorium: Paa Vidderne (Ibsen; 1888). Körverk: Appalachia (1902), Sea drift (W. Whitman; 1903), A mass of life (Nietzsche; 1904 —05), Songs of sunset (E. Dowson; 1906—07), Arabesk (1911), A song of the high hills (1911 —12), rekviem (1914—16), Songs of farewell (W. Whitman; 1930); a cappella-körer: On Craig 1093 Dhu (1907), Midsummer song (1908) och To be sung of a summer night on the water (1917) alla för blandad kör, W ander er’s song för manskör (1908). Annan vokalmusik: Sånger med orkester: Sakuntala för tenor (1889), Maud (Tennyson), sångcykel (1891), Sju danska sånger (texter av H. Drachmann och J. P. Jacobsen; 1897), Nacht-lied Zarathustras (Nietzsche) för baryton (1898), Cynara för baryton (1906—07), A late lark för tenor (1922), Idyll (W. Whitman) för sopran och baryton (1932); sånger med piano: Zwei braune Augen (H. C. Andersen; 1885), 5 norska sånger (1888), 7 norska sånger (1888—90), 3 engelska sånger (Shelley; 1891), 2 sånger (Verlaine; 1895), 4 sånger (1898), Black roses (J. P. Jacobsen; 1901) o. a. Kammarmusik: 2 stråkkvartetter (1893 och 1916—17), 3 violinsonater (1892, 1915 och 1930), Romans för violin och piano (1896), Romans för violoncell och piano (1896), violoncellsonat (1917). Pianoverk: 2 pianostycken (1889—90); A dance for the harpsichord (1919). Litt.: M. Chop, F. D. (i Monographien moderner Musiker 2, 1907); D.-nummer (MT 1915); P. Heseltine, F. D. (1923 ; 21931); R. H. Hull, F. D. (1928); E. Blom, D. and America (i MQ 1929); Clare Delius, Memories of my brother (1935); E. Fenby, D. as I knew him (1937); A. Hut-chings, Nietzsche, Wagner and D. (i ML 1941); R. Hull, The scope of D. (i MR 1942); N. Car-dus, D. (i förf:s Ten composers, 1945); R. Hill, F. D. 1863—1934 (i British music of our time, 1946); N. T. Hunt, F. D. (1947); A. Hutchings, D.: a critical biography (1948; med verkfört, och diskografi); R. Lyle, D. and the philosophy of romanticism (i ML 1948). F. H.T.; G. P. della Ciaja [-t Jia'ja], Azzolino Bernhardino, italiensk tonsättare och orgelbyggare (1671—1755). della C. byggde och donerade den berömda orgeln i Stefanskyrkan i Pisa (4 manualer, över 100 register). Som kompositör bidrog han till klaversonatens utformning. Verk: Salmi concertati (1700), Cantate da ca-mera (1701—02), Sonate per cembalo op. 4 (1727); 4 mässor, motetter m. m. Litt.: A. Sandberger, Zur älteren italieni-schen Klaviermusik (i förf:s Ausgewählte Auf-sätze zur Musikgeschichte 1921). Å. A. Della Co'rte, Andrea, italiensk musikhistoriker (f. 1883 5/4). D. har varit anställd som musikkritiker i dagspressen och är lärare i musikhistoria vid Liceo Musicale i Turin. Skrifter: Paisiello. L’estetica musicale di Me-tastasio (1922), Saggi di critica musicale (s. å.), L’opera comica italiana nel ’700 ... (2 bd, 1923), Le opere di Giuseppe Verdi: Aida, Otello, Fal-staff (3 bd, 1923—25), Rigoletto, Il Trovatore, 1094