DELLA MARIA La Traviata (1943), Piccola antologia settecen-tesca, 24 pezzi inediti o rari (1925), Dizionario di musica (1926; 31930, rev. uppl. 1943; tills, m. G. M. Gatti), Disegno storico delVarte musi-cale (1927; 51943), Antologia della storia della musica (2 bd, 1927—29; bd 1, 41945), Piccini (1928), Scelta di musiche per lo studio della storia (1928; 21939), La vita musicale di Goethe (1932), Canto e bel canto (1933), Vincenzo Bel-lini (1935; tills, med G. Pannain), Ritratto di Franco Alf ano (1935), Storia della musica (2 bd, 1936; 3 bd, 21942; tills, med G. Pannain), Per-golesi (1936), La relazioni storiche della poesia e della musica italiana (s. å.), Un italiano alVestero: Antonio Salieri (s. å.), Tre secoli di opera italiana (1938), Giuseppe Verdi (1939), C. W. Gluck (1942), Toscanini (1946), Satire e grotteschi di musica e di musicisti d’ogni tempo (s. å.). E. S-m Della Mari'a, D omen ico el. D o mi-n i q u e, fransk operatonsättare (1769— 1800), elewtill bl. a. Paisiello. Della M. skrev tidigt några operabuffor för italienska scener och från 1796 ett tiotal franska komiska operor för Paris, bland vilka märkas följande, helt i italiensk stil hållna, även i Stockholm uppförda verk: Le prisonnier, ou la ressemblance (1798; Den unge arrestanten, Sthlm 1799), L’opera-comique (1798; Opera-komiken, Sthlm 1803) och L’oncle valet (1798; Morbrodren dräng, Sthlm 1802). E. S-m della Sa'nta, L u i g i, italiensk operasångare, baryton (f. 1822), debuterade 1841 i Pesaro, begav sig sedan till Grekland och var efter återkomsten till Italien under 5 år engagerad vid A. Lunaris operasällskap. Med V. Gallis sällskap kom della S. 1848 till Stockholm, där han 1850—53 var knuten till K. operan och gjorde stor lycka genom sin mörka, kraftiga och omfångsrika stämma och sydländskt livfulla dramatiska framställningskonst. Roller: Figaro i Barberaren i Sevilla, Oro-visto i Norma, titelr. i Macbeth och Filip II i Don Carlos m. fl. Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885). H.M-g Delle'rba, R e n é e, ->Casadesus, H. Delle Se'die, E n r i c o, italiensk sångpedagog och sångare, baryton (1826— 1907), från 1861 verksam i Paris som sångare vid Théåtre des Italiens och som en av den franska huvudstadens mest anlitade sånglärare; prof, vid MK därstädes 1861. 1095 Efter utbildning i Italien debuterade Delle S. 1851 i Florens i Verdis Nabuccodonosor och sjöng de följande tio åren på skilda italienska operascener. Genom sina pedagogiska arbeten Arte e fisiologia del canto (1876) och L’estetica del canto e delVarte melodrammatica (1886), vilka sammanslagna utkommit på bl. a. engelska (Complete method of singing) och svenska (.Teoretisk och praktisk sångskola, tr. omkr. 1900), utövade han ett omfattande inflytande på flera generationers sångare, ej minst nordiska ss. Christine Nilsson, O. Lemon, M. Bratbost och i viss mån J. Forsell. D-d De'IIinger, Rudolf, böhmisk tonsättare (1857—1910). Efter mindre kapellmästareanställningar blev D. 1893 musikalisk ledare för Residenztheater i Dresden. Han har skrivit 7 operetter, av vilka Don Cesar blev en stor succé. D. närmar sig i sina verk den komiska operan. Verk: Don Cäsar (Hamburg 1885; Don Cesar, Sthlm 1887), Capitän Fracassa (Hamburg 1889; Kapten Fracassa, Sthlm s. å.), Saint-Cyr (Hamburg 1891; Sthlm s. å.) o. a. A. L-y dello Joio [-dgå^a], Norman, amerikansk organist och tonsättare av italiensk börd (f. 1913 24/i), studerade för sin far och senare vid Inst. of Musical Art i New York samt för Hindemith vid Berkshire Music Center och Yale School of Music; f. n. lärare i komposition vid Sarah Lawrence College i Bronxville, USA. D. började sin bana som organist vid tolv års ålder och innehade sedermera liknande anställningar vid olika kyrkor i New York till 1933, då han startade ett eget jazzkapell. Ären 1941—43 var hani kapellmästare vid E. Lorings balettsällskap Dance Players. Verk: Baletterna Prairie (1942), Duke of Sa-cramento (s. å.) och On stage! (1945); en sin-fonietta (1941), Magnificat (1943) och American landscape (1944) för orkester; verk för olika soloinstrument och kammarorkester; Western star för deklamation, soli och orkester (1944); kammarmusik m. m. H. M-g Delma's, Jean F r a n g o i s, fransk operasångare, bas (1861—1933), från mitten av 1880-talet under mer än 30 år en av Stora operans i Paris publikidoler. Han kreerade de stora baspartierna i Wagners verk vid deras franska premiärer och hade även en mycket omfattande rollista i den samtida inhemska repertoaren. D., som var elev av MK i Paris, där han utbildades av bl. a. Bussine, framträdde ffg. 1096