DE STINN Desmond [de'smand], Astra, engelsk opera- och konsertsångerska, alt (f. 1893 10/4), utbildad privat i London och Berlin. Hon äger en sällsynt vacker röst och överlägsen föredragskonst. D. har framträtt i de flesta betydande altroller på Sadler’s Wells- och Covent Garden-operorna i London, men sin mest betydande insats har hon gjort som konsert- och orato-riesångerska. Till hennes yppersta prestationer räknas Ängeln i E. Elgars Gerontius’ dröm och altpartiet i G. Mahlers Das Lied von der Erde, som hon sjöng vid det första framförandet av detta verk i England. D. har som romanssångerska lagt sig vinn om nordiska tonsättares verk, främst Griegs, vilka hon sjungit dels på norska, dels på engelska i egna översättningar. H. M-g Désormière [dezårmiä:'r], Roger, fransk dirigent och tonsättare (f. 1898 13/fl). D., som tillhört gruppen 1’École d’Arceuil, var 1924—25 kapellmästare vid Svenska baletten i Paris, 1925—30 vid Ryska baletten under dess många europeiska turnéer, 1936—44 vid Opéra-Comique och blev 1945 förste kapellmästare vid Stora operan i Paris. D. har vidare gjort sig bemärkt som dirigent för ett stort antal orkestrar i Paris, Bryssel, Antwerpen och Rom, varjämte han gästdiri-gerat bl. a. i Österrike, Belgien, Holland och Schweiz, varvid han främst tolkat modern musik. Tills, m. G. Auric, D. Milhaud och J. Wiener har han komponerat musik till en rad filmer. K. R-n Desprès el. Des P r è s ->Josquin des Prez. Dess (ty. Des, eng. D-flat, fr. Ré bémol, it. Re bemolle), namn på den med ett kromatiskt halvtonsteg sänkta tonen d; grundton i Dess-dur (med 5 b, för h, e, a, d och g) och dess-moll (med 8 b; praktiskt obruklig). D e s s e s s (ty. Deses, eng. D-doubleflat, fr. Ré double-bémol, it. Re doppio bemolle), namn på den med två kromatiska halvtonsteg sänkta tonen d. I. B-n Dessau, Paul, tysk dirigent och tonsättare (f. 1894 10/i2), från 1939 bosatt i USA. D. studerade vid Klindworth-Scharwenka-Konservatorium i Berlin, verkade därefter bl. a. som körrepetitör vid operorna i Hamburg 1913— 14 och Köln 1919—23. Följande år var han kapellmästare vid operan i Mainz och 1925—33, då han lämnade Tyskland, vid Städtische Oper i Berlin. Från 1939 har D. uppehållit sig i USA företrädesvis i New York, senare i Hollywood. Verk: Scenmusik till Lanzelot und Sanderein (Hamburg 1918) och andra sceniska verk (barnspel); körverk; en symfoni, kammarmusik (stråkkvartett, 2 stråktrios, sonatin för viola och cembalo m. m.) samt (i Amerika) filmmusik. I. S. Dessoir [des°a:T], Max, tysk psykolog och estetiker (1867—1947). I arbetet Ästhetik und allgemeine Kunstwissen-schaft (1906; 21923) har han ägnat även musiken någon uppmärksamhet och i den av honom utgivna värdefulla Zeitschrift für Ästhetik und allgemeine Kunstwis-senschaft berett plats även för musikestetiska uppsatser. — G. 1899 m. romanssångerskan Susanne Triepel. S. W. Dessus [dosy/], fr., eg. ovan, den högsta stämman (diskanten) i ett musikverk. Termen påträffas särskilt i 1600-och 1700-talens franska musik (»Dessus de Violon», »Dessus de flüte ou de haut-bois»). D. kan uppdelas i en första och en andra stämma, varvid den undre kallas B a s-d e s-s u s. Omvänt används P a r-d e s s u s något förvillande för en stämma »över den högsta», ung. på samma sätt som engelskans termer treble och descant. I. B-n Desti'nn (tj. Desti'nova), Emmy, eg. Ema Kittl (tj. Ki 11 lo va), tjeckisk operasångerska, sopran (1878—1930), en av 1900-talets mest lysande vokalartister, lika beundrad för sin stämmas utomordentliga skönhet och jämnhet som för den dramatiska kraften och uttrycksfullheten i sin rollgestaltning. Hon tillhörde 1908—14 och 1919—20 Metropolitan, där hon firade sina kanske största triumfer. Emmy Destinn utbildade sig först till violinist men upptäcktes som sångerska, varefter hon studerade för Marie Loewe-Destinn i Prag, vilkens namn hon upptog som sitt konstnärsnamn. Är 1898 debuterade hon på Kroll-Oper i Berlin som Santuzza i Cavalleria rusticana och vann en sådan framgång, att hon en månad senare engagerades till Königliche Hofoper i samma stad. Efter att ha tillhört denna scen i tio år och skördat storartat bifall i skilda uppgifter såväl där som annorstädes, bl. a. 1901 i Bayreuth som Senta i Den flygande holländaren och som Salome, vilken hon kreerade vid Ber-lin-premiären 1905, lämnade Emmy Destinn 1908 Europa för att tillträda ett engagemang vid Metropolitan. Hennes verksamhet vid denna scen betydde en storhetstid både för henne själv och för den 1109 1110