DITTERS VON DITTERSDORF kan karakteriseras som modern, ofta influerad av impressionisterna, och söker gärna anknytning till såväl kyrkotonala som polytonala effekter. Som andlig utgångspunkt nämner tonsättaren själv framför allt H. Schütz. I gamla, fritt använda former ingjuter Distler en ny tids anda, som förlänar verken karaktär av bekännelse och förkunnelse, och skapar sålunda en syntes mellan sitt eget personliga tonspråk och de gamla skolornas överpersonliga stilideal. Verk för orkester: Konsert för cembalo och stråkorkester op. 14. Vokalmusik med instrumentalbeledsagning: Christ, der du bist der helle Tag för 3-st. kör, stråkar och orgel (Kleine geistliche Abend-musik op. 6:1), An die Natur, kantat för sopran, kör och orkester (el. stråkkvartett) op. 9:1, Wo Gott zu Haus nit gibt sein Gunst, kantat för soli, kör och orkester op. 11, Kleine Sing-und Spielmusik för röster med instrument, Die Weltalter, oratorium (ofullb.), Das Lied am Herde, kantat för baryton och kammarorkester, Geistliche Konzerte för sopran och orgel o. a. Övriga vokalverk: Deutsche Choralmesse op. 3, Der Jahrkreis, koralmotetter för 2—3-st. kör op. 5, Choralpassion nach den vier Evangelien för 2 försångare och 5-st. kör op. 1, Die Weih-nachtsgeschichte för 4 försångare och kör, Geistliche Chormusik, motetter op. 12, Litur-gische Sätze über alt-evangelische Kyrie- und Gloriaweisen, Kleine Choralmotetten, Neues Chorliederbuch, Mörike-Chorliederbuch (3 bd, för resp, blandad kör, dam- och manskör a cap.), Bauernlieder, Minnelieder (båda för kör a cap.) o. a. Kammarmusik: Sonat för 2 violiner och piano. Verk för piano: Konzertstück för 2 pianon op. 20: 2, Kleine Klavierstücke für die Jugend o. a. Verk för orgel: 2 orgelpartitor op. 8 över Nun komm der Heiden Heiland och Wachet auf, ruft uns die Stimme, koralbearbetningar op. 8: 3, Dreissig Spielstücke für die Orgel op. 18:1, triosonater för orgel op. 18: 2 m. m. Skrift: Funktionelle Harmonielehre (1941). Litt.: I. Sahlin, H. D. (i Kyrkosångsförbundet 1936; även nekrolog i samma tidskr. 1942); Eva-Juliane Meschke, H. D. och den unga tyska kyrkomusiken (i Svenskt gudstjänstliv 1943); F. Viderö, H. D. (1908—1942) (i DMT 1946); H. Bornefeld, H. D. (i M 1947). Å. V.; G. P. Disö's (fr. diseuse av dire, säga), vissångerska i seriös eller sentimental stil, ofta med parlando-föredrag. Som disöser kunna räknas t. ex. Lucienne Boyer och Karin Juel. Å.L-y DFtonus, lat., två toner, grek, d i t o-n o n, det antika och även av medeltidens teoretiker brukade namnet på den (pytha- goréiska) stora tersen = två heltonsteg (Av A —AD I. B-n Ditson [ditsn], Oliver, amerikansk musikförläggare (1811—88), grundade 1835 i Boston det musikförlag, som från 1857 bär namnet Oliver Ditson Co. och som utvecklat sig till ett av de främsta i Amerika, med filialer i New York och Philadelphia. Bland de verk, som förlaget utgivit, märkas den första uppl. i Amerika av Haydns Skapelsen (1845) och Bachs Matteuspassion (1869) samt många nya verk av amerikanska tonsättare. Under senare år har man bl. a. utgivit The music student’s library (från 1897), som innehåller mer än 40 handböcker, och The musi-cian’s library (från 1903), en serie av nära 100 bd högklassiga sånger och pianostycken. Förlaget har även i olika perioder utg. flera musiktidskrifter. Vid D:s död övertogs firmans ledning av en korporation med D:s kompanjon sedan 1857, J. C. Haynes, senare C. H. Ditson, som president. Är 1931 förvärvades förlaget av Theo. Presser Co. i Philadelphia. Litt.: W. A. Fisher, Notes on music in old Boston (1918); dens., 150 years of music pub-lishing in the U. S. (1933). Å. D.;I.S. Dilters von DFttersdorf, Carl, österrikisk violinist och tonsättare (1739—99), särskilt uppskattad för sina tyska sångspel. Redan tidigt lärde sig von Dittersdorf spela violin och utbildade vidare sina musikaliska anlag som medlem (från sitt tolfte år) av ge-neralfälttygmästaren prins Josef av Hildburg-hausens kapell. Efter att från 1761 ha varit violinist och konsertmästare i Kejserliga hovkapellet i Wien och därefter under 4 år kapellmästare hos biskopen av Grosswardein i Ungern anställdes han 1769 som musiker hos furstbiskopen av Breslau, som också gjorde honom till jägmästare i furstendömet Neisse. Han blev 1773 Amtshauptmann i Freiwaldau och samtidigt adlad (1770 hade han blivit riddare av den på vliga orden Gyllene sporren). von Dittersdorf blev redan som helt ung berömd som soloviolinist och förvärvade så småningom även rykte som framstående tonsättare. Liksom Haydn ofta hänvisad till små förhållanden och nödgad att själv förnya och uppehålla repertoaren vid ett litet hov, experimenterade han sig själv fram både som orkester- och vokalkompositör. I sina talrika symfonier, av vilka 12 skrivits som ett slags programmusik över Ovidii Metamorfoser, samt i violin- och pianokon- 1145 1146