(DE) DJAGILEV nummer. Ett typiskt exempel är Auroras bröllop (sista akten av Törnrosa) med dess växlande insatser av »prinsessan Florisse och Blå fågeln», »Rödluvan och vargen» osv. K. R-n 2. Ung. detsamma som rapsodi el. potpourri. 3. Mellanaktsmusik. Divisi, it., delade, förk. d i v., delning av orkesterstämmor, vanl. stråkstämmor, så att de två spelarna vid samma pult utföra var sin stämma; jämte denna tvådelning kan även förekomma tre—sex-delning, varvid spelarna vid olika pulter spela skilda stämmor. I- B-n Divfsio, lat., delning, el. d i s t i'n c t i o, lat., särskiljande, den inom gregoriansk sång brukliga uppdelningen av text och melodi i korta avsnitt efter deras naturliga struktur. D. betecknas i texten med lodräta streck. — D. m o d i ->Mensural-notskrift. L B-n Divi'siohymn, delhymn, innebär en fördelning av stroferna i en hymn på skilda tidegärdsgudstjänster under ett och samma liturgiska festdygn, så att t. ex. i kyrkovigningshymnen Urbs beata lerusa-lem stroferna 1—4 föreskrivas på festdagens vesper och de följande (fr. o. m. Angularis fundamentum) till nocturnen. Särskilt cistercienserna ha utnyttjat en dylik »divisio-praxis» i hög grad. Inom vissa klosterkretsar synes bruket av divisiohymn ha utsträckts ända därhän, att en och samma hymn fördelades på samtliga tidegärdsgudstjänster, även de små bönetimmarna. Därifrån var steget synbarligen ej långt till »timbönsvisorna» (ty. Stundenlieder), dikter av uppbygglig men ej direkt liturgisk art, som voro ytterst populära inom vissa ordenssällskap mot medeltidens slut (bl. a. hos birgitti-nerna) men nu ej längre torde ha sjungits utan endast reciterats el. lästs tyst. Litt.: C.-A. Moberg, Die liturgischen Hymnen in Schweden 1 (1927); Analecta Hymnica medii aevi, bd 30, Vorwort. C.-A. M. Division [divi'j‘n], eng., eg. fördelning, benämning på ett slags variationer, som utfördes så, att en klaverspelare spelade en ostinat bas (ground) med generalbasutfyllnad, vartill en violinist el. flöjtist improviserade överstämman. Denna variationsform, som är ett slags ->parti-mento, var vanlig i England under 1600-och 1700-talen. Jämförande art.: Improvisation. Litt.: C. Simpson, The division violist (1659); J. Playford, The division violin (1685); H. Play- 1149 Sergej Djagilev. ford, The division violin (1688; -T693); The division flute (1722). L B-n Divi'tis (de Ryche, le Riche), Antonius (Antoine), fransk (el. flamländsk) kontrapunktist (omkr. 1475—efter 1526), kyrkosångare hos Filip den Sköne, 1506—15 hos Ludvig XII. Han komponerade mässor, motetter och chansons (utg. 1514—51). Litt.: G. van Doorslaer, A. D. (i Tijdschrift der Vereeniging voor Nederlandsche Muziek-geschiedenis 1929). L S. Dixielandstil [dfksiländ-], ett impro-visatoriskt spelsätt med framhävande av efterslagen, vilket lanserades av Dixieland Orchestra i USA på 1920-talet, då jazzen lämnat ragtime-stadiet. Dixielandorkestern består av trumpet, klarinett, dragbasun, piano och trummor och stod under ledning av D. J. La Rocca, som komponerat den populära Tiger Rag och själv blåste trumpet. Litt.: M. Goldstein och V. Skaarup, Jazz (1934). H.M-g (de) Dj,a'gilev (Diaghilev), Ser-gej Pavlovitj, rysk balettledare (1872— 1929). Ehuru icke utövande konstnär framståi’ Djagilev i balettens historia som 1150