DJANEL en av dess märkligaste och mest betydande personligheter. Hans roll var den inspirerande, impulsgivande organisatörens, och tack vare hans säregna artistiska intuition, hans passionerade målmedvetenhet, hans förmåga att hopsvetsa musiker, målare och koreografer i intimt samarbete blev den av honom ledda Ryska baletten en mönstergill och starkt utvecklingsbefordrande institution i Europas konstliv under 1910- och 1920-talen. Efter ett par års universitetsstudier och ut-rikesresor organiserade Djagilev 1897 och 1898 ett par konstutställningar i Petersburg och grundade 1899 tidskr. Mir isskustva (»Konstens värld»), som utkom till 1904. Sinnet för måleri förenades hos honom med starkt musik- och balettintresse, och efter att ha anordnat en rysk konstutställning i Paris 1906 organiserade han 1907 en serie ryska konserter på Stora operan där, 1908 ett framförande av Boris Godunov med Sjaljapin i titelrollen och 1909 ett gästspel av Mariinskij teaterns balett med Fokin som koreograf och bl. a. dennes Sylfidema, Cleopatra och Armidas paviljong på programmet. Föreställningarna väckte stormande hänförelse som bevis på en balettkonstens renässans, och efter denna succé blev det regel att ryska baletten årligen hade en internationell säsong. Efter krigsutbrottet 1914 släpptes den fasta kontakten med moderscenen, och Les Baltets Russes (->Ryska baletten) blev Djagi-levs helt självständiga företag, till vilket han knöt en rad framstående tonsättare, målare, dansartister och koreografer som medarbetare. Jämförande art.: Balett. Litt.: A. Benois, S. de D... (i RM 1930); Julie Sazonova, La choreographie des ballets de D. (i RM 1930); A. L. Haskell & W. Nouvel, D.: his artistic and private life (1933); S. Lifar, La danse (21938); P. Michaut, Souvenir de D. (i RM 1938). K. R-n Djane'I, L i 1 y, nutida belgisk operasångerska, sopran. Utbildad vid Paris-konservatoriet debuterade D. som Carmen i Liége och var knuten till Stora operan i Paris från 1935. Efter 1940 har hon varit verksam i Sydamerika och USA; 1941—42 anställd vid Metropolitan. Roller: Sieglinde i Vdlkyrian, titelr. i Salo-me och Thais, Santuzza i Cavalleria rusticana, titelr. i Tosca o. a. G. P. Djävulsdrill-sonaten ->Sonata del dia-volo. Do [då], it., tonnamn använt inom olika arter av solmisation. Do motsvarar inom absoluta solmisationssy- 1151 stem med »fast do» ständigt tonen c, medan den inom relativa solmisationssystem med »rörligt do» representerar grundtonen i varje durskala. Stavelsen do infördes vid mitten av 1600-talet som ersättning för Guido av Arezzos mindre sångbara stavelse ut. ->Solmisation, Tonic Solfa, Tonika-Do. I. B-n Dobiås [då:'biaj], Våclav, tjeckisk tonsättare (f. 1909 22/n), chef för musik-avd. vid informationsministeriet i Prag (Praha). D. har studerat komposition för J. B. Foer-ster, Novåk och A. Håba. Han räknas nu som en av de mera bemärkta bland den yngre tjeckiska tonsättargenerationen och har framträtt med en rad orkesterverk, kammarmusik och kantater, bl. a. »Stalingrad» och »Stalins order om Prahas befrielse». G. M. Do'bnek, J o h a n n, ->Cochlaeus. Do'brodinsky, B e d f i c h, tjeckisk har-pist och tonsättare (f. 1906 23/2), blev 1946 lärare i harpspelning vid MA i Prag (Praha). D., vilken erhållit sin utbildning av Klickovå-Nebeskå, är sedan 1922 förste harpist vid den tjeckiska filharmonin och har som tonsättare framträtt med bl. a. en konsert för harpa och orkester (1947); han är även uppmärksammad flöjtist. G. M. Dobronic [dåbrå'nit/], An t un, jugoslavisk tonsättare (f. 1878 2/4), blev efter studier för bl. a. Novåk vid MK i Prag (Praha) 1921 lärare vid MK i Zagreb (Agram). Verk: Operor, bl. a. Rkac (Zagreb 1939), baletter, ss. Divkonjic, och scenmusik; Carneval, Simfonija vigorosa o. a. orkesterverk; kammarmusik (pianotrio och stråkkvartett m. m.); körverk (bl. a. arr. av folkvisor), pianostycken och sånger. — A study of Jugoslav music (i MQ 1926). G.M. Dobrowen [dåbråve'n], Issay Alek-sandrovitj, norsk dirigent och regissör av rysk börd (f. 1894 27/2), engagerades 1939 som ord. dirigent vid Göteborgs orkesterförening och har från 1941 varit permanent gästdirigent och -regissör vid K. teatern i Stockholm. Dobrowen har gjort sig känd som ovanligt intensiv och tem-peramentsfull orkesterledare, lika tändande på sin orkester som på publiken. Efter studier vid MK i Moskva och MA i Wien (piano för Godowsky) var Dobrowen 1917 —22 prof, i piano vid MK i Moskva och 1919— 22 dirigent vid operan där. Sistnämnda år emigrerade han och engagerades vid operan i Dresden, där han regisserade första uppförandet i denna stad av originalversionen av Musorg- 1152