VON DOMMER Alfonseca komponerade bl. a. den första nationalhymnen, Himno de la Independencia. Av andra 1800-talskompositörer må nämnas P. Claudio, J. Reyes, A. M. Soler, C. Arredondo, J. M. Rodriguez och J. de Jesus Ravelo. Bland dem som under senare tid följt deri nationella linjen märkas E. Pena Morell, J. F. Garcfa, E. Mejfa-Arrendondo, L. E. Mena, J. D. Ceron, R. Ignacio, R. Dfaz, L. Rivera, E. de Marchena, N. de Broüwer, M. Simö och A. Morel. Musiklivet i Dominikanska republiken står numera på en hög nivå. Huvudstaden, Ciudad Trujillo, äger sedan 1941 en symfoniorkester (dirigent E. C. Chapi). S. å. inrättades i staden ett statligt MK. Är 1944 bildades i Santiago de los Caballeros ett dominikanskt folk-loristiskt sällskap. Litt.: J. Arzeno, Del folklore musical Domi-nicano (1927); N. Slonimsky, Music of Latin America (1945); J. M. Coopersmith, Music and musicians of the Dominican Republic: A sur-vey (i MQ 1945). I. S. von Do'mmer, A r r e y, tysk musikskriftställare (1828—1905). D. bedrev musik-, konst- och litteraturstudier i Leipzig, var en tid musikanmälare och åren 1873—89 tjänsteman vid stadsbiblioteket i Hamburg. Han framträdde även som tonsättare. Skrifter: Elemente der Musik (1862), en utökad uppl. av H. C. Kochs Musikalisch.es Lexicon (1865) och Hand-buch der Musikgeschichte (1868; 81914, omarb. av A. Schering). S. W. Domra [då'-], dombra, ryskt lutinstrument av tanbür-typ med rund korpus, lång hals och tre strängar. D., som förekommer i tre storlekar, spelas med plektron. Instrumentet omtalas i ryska källor från 1500-talet och spelade en betydande roll i 1600-talets Ryssland, trängdes därefter tillbaka men har under senare tid åter blivit allmänt. D. F. van Domselaer [då'mselär], Jacob, holländsk tonsättare (f. 1890 15/4), elev av J. Wagenaar. D. har bl. a. skrivit en symfoni samt för piano 8 sonater och Proeven van stijlkunst (studier i modern harmonik). Dona'ti el. Donato, Baldassare, 1163 italiensk kyrkomusiker (d. omkr. 1603), en av sin tids mest betydande tonsättare av madrigaler och motetter. År 1550 blev D. sångare i Markuskyrkan i Venedig, 1562 kapellmästare i dess »lilla kapell», 1580 föreståndare för kapellets seminarium samt efter Zarlinos död 1590 dennes efterträdare som förste kapellmästare. Verk: Madrigaler (5—6-st.; 1553—60), Canzoni Villanesche alla Napoletana och madrigaler (4-st.; 2 bd, 1550—58), motetter (5—8-st.; 1597) m. m. Några av D:s verk finnas i nytr. i ToAMI 1. B. A. Dona'ti, I g n a t i o, italiensk tonsättare, under förra hälften av 1600-talet verksam som kapellmästare vid Accademia di S. Spirito i Ferrara, från 1631 vid katedralen i Milano (möjligen d. 1638). D. skrev mässor, motetter, madrigaler och Concerti ecclesiastici (2—5-st.; 1618—19; omtr.) m. m. — UUB äger ett ex. av hans Salmi bos-carecci, 1639. B. L. Dona'ti, Pin o, italiensk tonsättare (f. 1907 fl/5), elev av Paribeni och sedan 1936 verksam i Verona. Verk: Operan Corradino lo Svevo (Verona 1931) och scenmusik; Pastorale della trincea för kammarorkester (1933) o. a. orkesterverk; Hungaria för kör och orkester (1935); kammarmusik och pianostycken m. m. G. M. di Dona'to, Vincenzo, italiensk tonsättare och dirigent (f. 1887 15/8). Elev av bl. a. Resphigi vid Accademia di S:ta Cecilia i Rom har di D. bl. a. varit lärare vid Accademia Filarmonica där. Han är även grundare av och red. för musiktidskr. Rassegna dorica. — Som tonsättare har han framträtt med orkesterkompositioner, kammarmusik, körverk m. m. G.M. Donaue'schingen, stad i södra Baden, Tyskland (7 000 inv. 1943). D. är främst känt för de kammarmusikfester, som gå-vos där årligen 1921—26 under namnet Donaueschinger Kammermusikaufführ-ungen i furstens av Fürstenberg slott av Gesellschaft der Musikfreunde. Festerna belyste aktuella problem och voro ett viktigt forum för tidens strävanden på det kammarmusikaliska området. Främst bland medverkande märktes Amarkvar-tetten. Festerna flyttades fr. o. m. 1927 till ->Baden-Baden. Litt.: H. Burkard, Die Musikfeststädte Do-naueschingen-Baden-Baden (i Musikblätfer des Anbruch 1927). G. T. 1164 Domra.