DON JUAN dare på traditionerna från Cimarosa och Ros-sini. Finare musikaliskt utformad är tvåakts-operan Don Pasquale (Paris 1843), till innehållet och såsom musikalisk typskildring återgående även den på den äldre operabuffan. Donizetti utnämndes efter framgången med Lucia di Lammermoor 1835 till professor i kontrapunkt vid MK i Neapel och blev två år senare dess dir. Redan efter några år var han emellertid åter på resande fot för att fullfölja sina operaplaner på skilda skådeplatser. Är 1844 drabbades han av sinnessjukdom och överfördes efter vistelse i närheten av Paris hösten 1847 till födelsestaden, där han avled några månader senare. Hans musikaliska produktion omfattar 71 operor, av vilka några likväl icke kommit till uppförande, samt för övrigt 3 oratorier och över hundratalet smärre stycken för vokal besättning. Mycket litet kända av samtiden och eftervärlden äro ett stort antal instrumentalkompositioner (symfonier och kammarmusik), som förblivit otryckta. Enstaka uppföranden av hans stråkkvartetter — mestadels skrivna fram till 1821 — avslöja inflytande från wienklassi-cismen (Haydn och Mozart). Sceniska verk: Operorna Enrico, conte di Bor-gogna (Venedig 1818), Zoraida di Granata (Rom 1822), L’ajo nell’ imbarazzo (Rom 1824), Olivo e Pasquale (Rom 1827), Gli esiliati in Siberia (Neapel 1827), Il borgomastro di Saardam (Neapel 1827), Uesule di Roma (Neapel 1828), La regina di Golconda (Genua 1828), Anna Bolena (Milano 1830; Anna Boleyn, Sthlm 1844), Fausta (Neapel 1832), L’elisir d’amore (Milano 1832; Kärleksdrycken, Sthlm 1840), Il furioso nell’ isola di San Domingo (Rom 1833), Parisina (Florens 1833), Torquato Tasso (Rom 1833), Lucrezia Borgia (Milano 1833; Sthlm 1848), Gemma di Vergy (Milano 1834), Marino Faliero (Paris 1835), Lucia di Lammermoor (Neapel 1835; Lucie eller Bruden från Lammermoor, Sthlm 1840), Belisario (Venedig 1836; Gbg 1865), Il campa-nello di notte (Neapel 1836), Betly (Neapel 1836), Roberto d’Evereux, conte d’Essex (Neapel 1837), Maria di Rudenz (Venedig 1838), La fille du régiment (Paris 1840; Regementets dotter, Sthlm 1845), Les martyrs (Paris 1840), La favorite (Paris 1840; Leonora, Sthlm 1850), Adelia (Rom 1841), Maria Padilla (Milano 1841; Sthlm 1849), Linda di Chamounix (Wien 1842, Linda, Sthlm 1849), Don Pasquale (Paris 1843; Sthlm 1848), Maria di Rohan (Wien 1843), Don Sébastien, roi de Portugal (Paris 1843), Rita (Paris 1860), Il duca d’Alba (Rom 1882) o. a. övriga verk: Symfonier o. a. orkesterverk; 6 mässor, ett rekviem, kantater, psalmer, motet-ter och talrika solosånger m. m.; 12 stråkkvartetter, pianokompositioner etc. Litt.: A. Gabrielli, G. D. (1904); C. Caver-sazzi, G. D. (1924); dens., I quartetti per archi di G. D. (1928); G. Gavazzeni, Appunti sulla musica di G. D. (1932); dens., G. D. (1937); A. Geddo, D. (1938); G. Donati-Petténi, D. (21939); G. Zavadini, G. D. (1941; med utförlig verkfört.); A. Fraccaroli, D. (1945); G. Barblan, La »Messa di Requiem» di G. D. (i LRM 1948). — D:s brev utgåvos 1897 av A. de Eisner-Eisenhof. E. S-m Don Juan [sp. uttal Öån choa'n, sv. uttal dån ju'an], en av världslitteraturens mest kända typgestalter, begagnad för ett stort antal litterära och musikaliska framställningar. Urspr. återgående på huvudpersonen i den spanske författaren Tirso da Molinas skådespel El burlador de Sevilla y Convidado de piedra (tr. 1630) har typen sedan dess haft hemvist i romansk litteratur och nådde över Molières drama Don Juan ou Le festin de pierre (1665) sin största ryktbarhet genom Mozarts opera med samma namn. 1. D o n J u a n, it. Don Giovanni (urspr. titel Il dissoluto punito o sia il Don Giovanni), opera (»dramma giocoso») i 2 akter. Musik av W. A. Mozart till text av L. Da Ponte. Uppförd ffg.: Prag 1787; Khmn 1807; Sthlm 1813; Oslo 1836; Hfors 1840; Gbg 1863. — Huvudroller: Don Juan (baryton), Donna Anna (sopran), Donna Elvira (sopran), Leporello (bas), Zer-lina (sopran). 2. Don Juan ou Le festin de pierre, balett av G. Angiolini till musik av C. W. Gluck. Uppförd ffg.: Wien 1761; Sthlm 1925 i koreografi av H. Kröller. Är 1936 iscensattes den av M. Fokin för ryska Monte Carlo-ba-letten. 3. Don Juan, symfonisk dikt av R. Strauss, op. 20 (1888; Weimar 1889). Dess litterära bakgrund är N. Lenaus dikt Don Juan. Donkosackerna, rysk manskör, urspr. av officerare ur P. N. Wrangels vita armé, grundad under interneringen i Bulgarien 1920 av S. Jarov. D. sjöngo först i ryska kyrkan i Sofia men ha sedan 1923 företagit framgångsrika turnéer genom Europa, Skandinavien ffg. 1932, och från 1929 även genom USA, där de numera äro verksamma. Kören, som uteslutande består av amatörer, sjunger ryska soldat- och folkvisor samt hymner a cappella, ofta med rent virtuosa inslag. G. P. Dono van [då'nåvan], Richard Frank, amerikansk tonsättare, organist och musikpedagog (f. 1891 29/ii). Efter studier vid Yale Univ. School of Music, vid Inst. of Musical Art i New York och för Widor i Paris har D. verkat som lärare vid olika musikskolor i USA. Han är även dirigent för New Haven Symphony Orchestra och Bach Cantata Club i New Haven samt organist och körledare i Christ Church där. 1167 1168