DOREI Verk: Wood-notes för flöjt, harpa och stråkorkester (1925), Smoke and steel, symfonisk dikt (1932), symfoni för kammarorkester (1937), Ricercare och Suite för oboe och stråkar (1938 resp. 43), Design for radio för piano, träblå-sare, stråkar och slagverk (1944) o. a. orkesterverk; sextett för piano och träblåsare (1932), pianotrio (1937), Serenad för oboe, violin, viola och violoncell (1941) o. a. kammarmusik; körverk, orgelkompositioner och sånger m. m. H. M-g Don Pasquale [-pask°a:Te], komisk opera i 3 akter. Musik av G. Donizetti till text av S. Cammerano. Uppförd ffg.: Paris 1843; Khmn 1845; Sthlm 1848; Gbg 1869; Hfors 1870. — Huvudroller: Don Pasquale (bas), Malatesta (baryton), Er-nesto (tenor), Norina (sopran). Don Quixote [sp. uttal öån kichå'tä, sv. uttal dån kifå'tt], en av världslitteraturens stora typgestalter och hjälten i den spanske författaren Miguel de Cervantes Saavedras roman med samma namn (1605). Som stoff för musikalisk behandling har Don Quixote främst blivit känd genom J. Massenets opera och R. Strauss’ symfoniska dikt. 1. Don Quichotte [dån kiJåTtl, opera i 5 akter. Musik av J. Massenet till text av H. Cain. Uppförd ffg.: Monte Carlo 1910. — Huvudroller: Don Quichotte (baryton), Dulcinée (sopran), Sancho Panza (baryton), Juan (tenor). 2. Don Quixote, symfonisk dikt av R. Strauss, op. 35 (1897; Köln 1898). Verket är försett med underrubriken »fantastiska variationer över ett tema av ridderlig karaktär». Huvudpersonen karakteriseras av en solovio-loncell, medan Sancho Panzas temata utföras av en altviolin. Å. L-y Dons, Elisabeth Caroline Cathrine, dansk operasångerska, alt och sopran (1864—1942), tillhörde Det kgl. Teater i Köpenhamn 1885—1905 och var då dess främsta kvinnliga kraft. D. studerade för Sophie Keller och Leocadie Gerlach och visade sina ovanliga sångliga och dramatiska anlag i partier som Azucena i Trubaduren, Amneris i Aida och Orfeus. Under studier för Blanche Marchesi och Desirée Ar-töt i Paris omlades hennes röst till sopran, men innan hon lämnade Det kgl. Teater hade hon återgått till djupare liggande partier. Roller (utom nämnda): Grevinnan i Figaros bröllop, Julia i Romeo och Julia, Violetta i La traviata m. fl. Sch. Dont, Jacob, österrikisk violinist (1815—88), känd som en förträfflig vio linpedagog och som utgivare av etyder för sitt instrument, samlade under titeln Gradus ad Parnassum. D., som var son till violoncellisten Joseph Valentin D. (1776—1833), erhöll sin utbildning under J. Böhm och G. Hellmberger d. ä. vid MK i Wien, där han 1873 själv blev lärare. Bland hans elever märkes L. von Auer. G. M. Door [då:r], Anton, österrikisk pianist (1833—1919), även högt ansedd pianopedagog, bl. a. under tio år lärare vid MK i Moskva och 1869—1901 prof, vid det till Gesellschaft für Musikfreunde i Wien knutna konservatoriet. D. var elev av Czerny och Sechter och framträdde redan 1850 som pianist. På sina turnéer nådde han Skandinavien 1856 och Stockholm 1857, där han s. å. blev LMA och dit han återvände 1865. I den svenska huvudstaden deltog han flitigt i kammarmusiklivet. Är 1877 konserterade han tills, m. Sarasate. G. M. Do'pper, Cornelius, holländsk tonsättare och dirigent (1870—1939), har betecknats som den mest nationella av senare tidens holländska kompositörer. Hans musik rör sig f. ö. med ett okonstlat, friskt och robust humoristiskt tonspråk. D. erhöll sin utbildning vid MK i Leipzig. Som orkesterledare turnerade han i Nordamerika 1906—08 och var därefter till 1931 andre dirigent vid Concertgebouw-Orkest i Amsterdam. Internationellt känd blev han genom sina symfoniska variationer Ciaconna gotica (1921). Verk: 4 operor, bl. a. Fritjof (1895) och Wil-lem Ratcliff (1901; Weimar 1912), en balett och scenmusik; 7 symfonier (nr 3 Rembrandt, 1892. nr 6 Amsterdam, 1912 och nr 7 Zuiderzee), 5 sviter, en violoncellkonsert o. a. orkesterverk; kammarmusik, bl. a. en stråkkvartett (1914); körverk, pianostycken och sånger samt arr. av klassisk musik. Litt.: S. Dresden, Het muziekleven in Neder-land sins 1880 (1923). A. Th.; G. M. Do'ppio movime'nto, it., tempobet.: dubbelt tempo, dubbelt så hastigt. Dcret [dåre'], G u s t a v e, schweizisk tonsättare, dirigent och musikskriftställare (1866—1943). Ehuru i sin konst franskpåverkad sökte D. likväl framhäva det specifikt nationella och i skrift förfäkta den schweiziska musikens egenvärde och oberoende mot framför allt germanska inflytelser. D. studerade först till läkare men övergick till musiken och blev elev av bl. a. Joachim (violin) vid MH i Berlin samt av Massenet och 1169 1170