DORTMUND pianostycken och operor, t. ex. Die schöne Müllerin. F.H.T.;I.S. Dorpat [då'r-] (estn. Tartu, ry. Jur-jev), stad i s. ö. Estland (60 000 inv. 1938), ett centrum för den andliga odlingen inom landet, alltsedan Gustav II Adolf 1632 där anlade ett univ., Accademia Gustaviana. Dorpats musikodling har sedan gammalt varit knuten till univ. och kyrkorna, bland vilka märkas Johannes- och Mariakyrkorna. Först under 1800-talet med dess allt målmedvetnare folkliga musikrörelse höjer sig Dorpat ur sin tidigare obemärkthet som musikstad för att under seklets andra hälft dominera landets musikliv. Den sångarrörelse, som blev ett bärande led i den estniska musikens utveckling under 1800-talet, hade i Dorpat sin egentliga utgångspunkt och hemvist. Grunden lades av F. A. Brenner, som från 1839 verkade som univ.-kapellmästare. Omkr. 1860 bildades vid Mariakyrkan en sångkör av prästen A. H. Willigerode, vars energiska insatser på kyrkosångens fält snart gjorde Dorpat till en medelpunkt även för den kyrkliga musiken i Estland. Musikintresset var här liksom i hela landet framför allt bundet vid körsången: redan 1869 funnos t. ex. minst 16 manskörer i staden och dess närmaste grannskap. Willigerode var även verksam inom den av J. W. Jannsen 1865 grundade musikföreningen Wanemuine, vilken blev av grundläggande betydelse för den estniska sångarrörelsens vidare utveckling. Urspr. en manskör omfattade denna förening från 1873 även blandad kör, vartill 1875 kom en kammarmusikensemble. Verksamheten, som offentligen inletts med en körkonsert 1867, utökades till att på 1880-talet omfatta även opera-, operett- och teaterföreställningar i föreningens regi, vartill 1908 lades symfonikonserter med egen orkester. Ledare voro Jannsen 1865—70, A. Thomson 1871—73, K. A. Hermann 1873—77 och 1883—84 samt J. H. Wirkhaus 1878—95, samtliga betydelsefulla namn i landets musikutveckling. I senare tid har den musikaliska ledningen innehafts av J. Lindpere, J. Sim, J. Aavik och E. Tubin. Wanemuine och dess skapare Jannsen stodo också som initiativtagare till de stora sångarfester, som — med början 1869 — flera gånger hållits i Dorpat, och vilkas betydelse för det estniska folkets nationella samling icke kan överskattas. Intill 1944 bibehöll Wanemuine sin ledande position bland stadens musikinstitutioner. Av biåsorkestrar fanns ett flertal, enl. landets tradition ofta sammansatta av en instrumentgrupp. Kammarmusiken odlades inom Tartu Helikunsti Selts (»Dorpats tonkonstförening»), och körernas antal var alltjämt mycket stort. Bland dessa voro Tartu Meeslaulu Selts och de akademiska mans- och blandade körerna de ledande konsertsammanslutningarna. Musikundervisningen handhades av Körgem Muusika-kool (»Högre musikskolan»), vars siste dir. var A. Ojassoo. Konsertlokaler: Wanemuine, Saksa-teater. Litt.: E. Arro, Geschichte der estnischen Musik 1 (1933). G.P. Dorsey [då:'rsi], Jimmy, amerikansk jazzmusiker (f. 1904 29/2), bror till T. D., sedan 1936 ledare av en egen orkester. D. började spela trumpet men övergick senare till klarinett och saxofon, var hos P. Whiteman och andra framstående orkesterledare samt hade 1934—35 en orkester tills, m. sin bror. H- M-g Dorsey [då/rsi], Tommy, amerikansk jazzmusiker, basunist (f. 1906), bror till J. D., har vunnit sin stora popularitet som ledare av egen orkester, vilken alltid hållit sig bland USA:s främsta, samt genom sitt virtuosa basunspel. Under sin tidigare karriär samarbetade D. vanl. med brodern och hade 1934—35 tills, m. denne Dorsey Brothers Orchestra. • H. M-g Dortmund, betydande tysk industristad i Westfalen (433 800 inv. 1946), grundlagd under Karl den Stores regering och med musiktraditioner ända från 1200-talet. Efter en svår nedgångsperiod i början av 1700-talet fick musiklivet i staden ett betydande uppsving vid århundradets mitt, främst tack vare borgerskapets musikintresse. Westfaliska musikfester höllos i Dortmund 1854, 1862 och 1890. År 1912 hölls där en stor svensk musik -fest, varvid verk framfördes av bl. a. F. Ber-wald, E. Sjögren och T. Rangström. På stadens teater uppfördes W. Stenhammars opera Gillet på Solhaug. De viktigaste musikinstitutionerna intill 1945 voro Städtisches Konservatorium, Städtisches Orchester, Stadttheater (opera) och Olympia-Theater (operett). Kammarmusik har odlats av Enzen-Quartett och Dortmunder Trio. Bland stadens många körföreningar märkas Dortmunder Musikverein, Harmonie, Chorge-meinschaft Barop, Deutscher Gesangverein Dortmund-Hörde, Gemischter Chor Dortmund -Kley, Gemischter Chor Dortmund-Nord, Dortmunder Männer-Gesangverein och Südliche Sängervereinigung (damkör) samt konservato-riekören. Dessutom finns ett Bach-sällskap. Konsertlokaler: Westfalenhalle (10 000 platser), Goldsaal der Westfalenhalle, Fredenbaumsaal m. fl. Litt.: W. Feldmann, Versuch einer Geschichte der Dortmunder Concerts (1830); 1. schwe-disches Musikfest, Festbuch (1912). B.W-r 1173 1174