DRAGHI Musikaliska sällskapet i Åbo, där han även 1824 blev director cantus vid katedralskolan och 1826 musikdir. vid akad. D. uppträdde ofta som violinist och var som sådan en framstående solist. Han torde ha skrivit promotionsmusiken 1823 och 1827, men alla hans kompositioner ha gått till spillo. A. F. Doxologi' (av grek. do'xa, lov, och lo'gos, ord), lovprisande. Det judiska gudstjänstbruket att avsluta vissa läsningar med en lovprisning fortlever i kristen gudstjänst i två former: den stora doxologin (Gloria in excelsis Deo, Ära vare Gud i höjden) i mässan och den lilla (Gloria Patri, Ära vare Fadern och Sonen), som avslutar psalmer och cantica (i mässan vid gradualbönen och intro-itus). Även slutformeln i Fader vår (Ty riket är Ditt...) kallas ofta doxologi. J. H. Å. Draba'nt, polsk dans av ceremoniell typ förekommande vid aristokratiska fester under 1700- och början av 1800-talet. Den inleddes med en högtidlig marsch och övergick sedan i en ->o b e r t a s. H- R-n Draesecke [drä:'-], Felix August Bernhard, tysk tonsättare, musikpedagog och musikskriftställare (1835—1913), vilken framträtt med en rad kompositioner, delvis i nyklassisk stil. Till hans lärjungar hörde bl. a. R. Liljefors. D. studerade vid MK i Leipzig för bl. a. J. Rietz men påverkades även av Liszt, till vars ivrigaste anhängare han hörde och vars vän han var, liksom även von Bülows. Med undantag för ett år 1888—69, då D. var dir. för MK i München, verkade han 1864—74 som lärare vid MK i Lausanne. Från 1876 bosatt i Dresden blev han 1884 lärare vid MK (1892 prof.) där. — Hdr vid univ. i Berlin 1912. Verk: 6 operor till egna texter, däribland Herrat (1853—57; Dresden 1892), Gudrun (1879 —84; Hannover 1884), Fischer und Kalif (1894— 95; Prag 1905), Merlin (1900—05; Gotha 1913) o. a. scenmusik; 4 bevarade symfonier (op. 12 G-dur, op. 25 F-dur, op. 40 Symphonia Tragica C-dur och Symphonia Comica e-moll), symfoniska dikter, uvertyrer, en violinkonsert e-moll, en pianokonsert Ess-dur op. 36, en serenad D-dur op. 49 o. a. orkesterverk; en mässa fiss-moll op. 60, ett rekviem h-moll op. 22, mysteriet Christus op. 70—73 (bestående av förspel, Die Geburt des Herrn, och 3 oratorier: Christi Weihe, Christus und Prophet och Tod und Sieg des Herrn; 1864—99) m. fl. kyrkliga och världsliga körverk; kammarmusik, bl. a. en pianokvintett B-dur op. 48, två stråkkvintetter A-dur och F- Felix Draesecke. Porträtt i olja av Robert Sterl. dur (op. 77) samt 3 stråkkvartetter (op. 27 c-moll, op. 35 e-moll och op. 66 ciss-moll), sonater för altviolin och piano, violoncell och piano samt klarinett och piano; pianostycken, sånger. Skrifter: Anweisung zum kunstgerechten Modulieren (1875), Zur Beseitigung des Tritonus (1880), Die Lehre von der Harmonia in lustige Reimlein gebracht (1883; 31900), Der gebundene Styl. Lehrbuch für Kontrapunkt und Fuge (2 bd, 1902) och tidskriftsuppsatser. Litt.: E. Roeder, F. D. Der Lebens- und Lei-densweg eines deutschen Meisters (2 bd, 1931 —37; med verkfört.). A. D. Dragbasun ->Basun. Dragharmonika ->Dragspel. Dra'ghi, Antonio, italiensk tonsättare (1635—1700), sedan 1658 verksam vid hovet i Wien, 1682 utnämnd till kejserlig kapellmästare. Efter att till en början ha gjort sig bemärkt som librettoförf., framträdde D. från 1660-talet även som kompositör och skrev t. o. m. år 1699 sammanlagt över 60 operor i venetianska skolans stil och mer än 10O tillfällighetsstycken (feste teatrali m. m.) för festligheterna vid hovet. Han komponerade vidare nära 40 oratorier och passioner (sepolcri), uppförda i halvt dramatisk form vid gudstjänsten på långfredagen; därjämte hymner, kantater m. m. — Nytr. av två mässor, ett Stabat Mater och två hymner i DTÖ 23:1. 1177 1178