DRESDEN, SEM Dresden. Orgelläktaren i Kreuzkirche med Dresdner Kreuzchor. 1856 under namn av Königliches Konservatori-um, vid vilket bl. a. K. A. Reissiger (1856—59), J. Rietz (1860—77) och F. Wüllner (1877—84) verkat som ledare, vidare Dresdner Musik-schule, gr. 1890 av R. L. Schneider, samt Dres-dener Seminar, vilket i senare tid stått under ledning av H. Kutzschbach. Bland bibliotek och samlingar intog musik -avd. vid Sächsische Landesbibliothek främsta rummet med rikhaltigt bestånd av bl. a. autografer och manuskript. Konsertlokaler: Gewerbehaus, Ausstellungs-palast, Volkswohlsaal, Vereinshaus, Künstler-haus, vartill komma de större kyrkorna. Dresden efter andra världskriget. Musiklivet i Dresden har osedvanligt snabbt lyckats hämta sig efter de svåra avbräck, som förorsakades av den omfattande förstörelsen av stadens centrala delar under världskrigets sista månader. Liksom flerstädes i Tyskland av i dag intager dock den moderna musiken en alltför framskjuten ställning på konsertprogrammen i förhållande till den klassiska. Av nuvarande institutioner märkes främst Staatsoper, som från hösten 1948 ger representationer i Schauspielhaus under J. Keilberths ledning. Under kollektiv styrelse står Volks-oper, vars dirigent, Herbert Nerlich, särskilt gynnat den nutida operakonsten. År 1948 har grundats en ny scen, Deutsche Volksbühne, som mellan operett och skådespel stundom framför opera verk under ledning av Wilhelm Licht. Staatskapelles symfonikonserter fortsätta med Keilberth som dirigent och avhållas ännu så länge i Bühlauer Kurhaus. Den moderna musikens egentliga högborg i Dresden är emellertid Dresdner Phil-harmonie under H. Bongartz. Nyare kammarmusik odlas främst inom Sektion Neue Musik av Kul-turbund, medan talrika kvartettensembler vårda de klassiska traditionerna inom denna konstart. Bland kyrkokörerna intager Kreuzchor alltjämt samma position; den står numera under anförarskap av Rudolf Mauersberger. Litt.: M. Fürstenau, Zur Ge-schichte der Musik und des Thea-ters am Hofe zu D. (2 bd, 1861— 62); R. Prölss, Geschichte des Hof-theaters zu D. (1876); M. Fürstenau. Das Konservatorium für Musik in D. (1856 bis 1881) (1881); K. Held, Das Kreuzkantorat zu D. (i VJ 1894); O. Schmid, Das sächsische Königshaus in musikalischer Betä-tigung (1900); dens., Geschichte der Dreyssigschen Singakademie (1907); A. Reichert, 50 Jahre Sinfoniekon- zerte 1858 bis 1908 (1908); O. Schmid, Die Heim-stätten der Sächsischen Landestheater (1919); K. M. Pembaur, Drei Jahrhunderte Kirchen-musik am sächsischen Hofe (1920); R. Englän-der, J G. Naumann als Opernkomponist. Mit neuen Beiträgen zur Musikgeschichte D:s und Stockholms (1922); dens., Zur Musikgeschichte D:s gegen 1800 (i ZMW s. å.); O. Socher, 700 Jahre Dresdner Kreuzchor (21937); R. Englän-der, Instrumentalmusik i D. under wienklassisk tid (i STM 1945, 1947 och 1948). G.P. Dre'sden, S e m, holländsk tonsättare, dirigent, musikskriftställare och -pedagog (f. 1884 2/4), vars verksamhet varit av utomordentlig betydelse för musiklivets utveckling i Holland. Som tonsättare är Dresden modernt nationellt inriktad. Dresden har varit elev av bl. a. Zweers i Amsterdam och Pfitzner i Berlin. År 1919 blev han huvudlärare i komposition vid MK i Amsterdam, 1924 dess dir. och 1937 dir. för MK i Haag. Dresden har vidare grundat flera kör-sammanslutningar, varit deras ledare och tar aktiv del i landets musikpedagogiska frågor; blev 1945 ordf, i den statliga kommissionen för musikalisk uppfostran, s. å. medlem i en liknande kommission för landets orkester- och operaföretag. Han blev 1918 musikkritiker i 1187 1188