DU LICHIU S Isaak Dunajevskij. Todd Duncan. Duli'chius (Deilich, Deulich), Philippus, tysk tonsättare (1562— 1631), en av sin tids mest betydande vokalkompositörer. Efter studier i Leipzig verkade D. från 1587 som kantor och musiklärare i Stettin. Bland hans kompositioner kunna nämnas Novum opus musicum ..., en hel evangelieårgång (1598—99); Centuriae octonum et septenum vocum harmonias sacras laudibus sanctissimae triados consecratas continentis... (4 bd, 1607—12; nytr. i DDT 31, 41). Litt.: H. J. Moser, Die mehrstimmige Verto-nung des Evangeliums (1931). F. L-g Dulzia'n ->Dulcian. Dumanoir [dymanåa:'r], Guillaume, fransk tonsättare (1615—slutet av århundradet), blev 1657 ledare (Roi des Violons) för hovkapellet i Paris. D. var intresserad även av danskonsten, om vilket hans balettmusik och hans skrift Le mariage de la musique avec la dance (1664; nytr. 1870) bära vittne. Några av D:s violinkompositioner finnas ännu bevarade i UUB. I Kassel föreligga i hdskr. några orkestersviter med initialerna G. D., vilka av J. Écorcheville tolkats till G. Dumanoir, av H. Riemann till G. Diesener och av T. Nor-lind till G. Düben. Litt.: J. Écorcheville, Vingt suites d’orchestre du 17e siècle fran^ais... 1 (1906). M. W. Dumas [dyma'], Louis, fransk tonsättare (f. 187 7 24/i2). D. fick sin utbildning vid MK i Paris för bl. a. Leroux, erövrade 1906 stora Rompriset, blev 1919 dir. för MK i Dijon och året därefter ledare för stadens Société de Concerts. Verk: Musikdramat La vision de Mona (Paris 1931); Symphonie romaine, Suite d’orchestre, Fantaisie för piano och orkester, Rapsodie för violoncell och orkester; mässa för soli, kör och orkester; två stråkkvartetter, en pianokvintett, en pianokvartett, en pianotrio, tre violinsonater, en violoncellsonat m. m. Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1943). K. R-n Dumesnil [dymeni'11], René, fransk musikskriftställare (f. 1879 19/6), musikkritiker i tidn. Mercure de France i Paris. Skrifter: Le rythme musical (1921), Le monde des musiciens (1924), Le Don Juan de Mozart (1927), Musiciens romantiques (1928), Richard Wagner (1929), La musique contemporaine en France (2 bd, 1930), Le livre du disque (1931, tills, m. P. Hémardinquer), Histoire de la musique illustrée (1934), Portraits de musiciens francais (1938), La musique romantique fran-caise (1944), La musique en France entre les deux guerres, 1919—1939 (1946); Histoire illustrée de la musique (1948). — Tidskr:s-uppsatser om moderna franska tonsättare. F. H. T. Du'mka (pluralis dumky), lillrysk dans med sång, ömsom dämpad och sorgbun-den, ömsom glad och upprymd. Den förekommer även i polsk folklore och har som musikalisk form utnyttjats av A. Dvorak i bl. a. dennes s. k. Dumky-trio, op. 90. K. R-n Dumont el. Du Mont [dymå/n], Henri, fransk tonsättare (omkr. 1610—84), började som korgosse i Maestricht och blev 1639 organist vid St. Paul i Paris samt slutligen 1665 musikdir. vid hovkapellet. Verk: 5 Messes Royales en plain chant (*1701), 5 böcker motetter med instrument (2—4-st.; 1652—86), 3 böcker Meslanges (2—5-st.; 1649—61) m. fl. Litt.: H. Quittard, Un musicien en France au 17e siècle, H. Du M. (1906); J. G. Prod’homme, Écrits de musiciens (1912); A. Gastoué, Les messes royales d’H. D. (1912). M. W. Dunaje'vskij, Isaak Osipovitj, rysk tonsättare (f. 1900 30/i), den mest kände företrädaren för den lättare genren bland So v j etkompositörerna. D. studerade vid MK i Charkov och har verkat som dirigent och tonsättare av scenmusik vid olika teatrar i Charkov och Moskva, varjämte han leder två kör- och dansgrupper i Leningrad. Verk: 7 operetter, däribland »Den gyllene dalen» (1937), två baletter och filmmusik; en jazzrapsodi över folkvisor; körverk och sånger, bl. a. »Sången om fosterlandet», vars huvudtema begagnas som paussignal i Moskvas radio, m. m. M. S. Du'nbar, R u d o 1 p h, negerdirigent (f. 1905 i Brittiska Guayana). Urspr. jazzmusiker, framstående klarinettist, vilket instrument han bl. a. studerat i Paris, har D. under senare tid övergått till den se 1211 1212