Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Duodecima
- Duol
- Duparc, Henri
- Dupérier, Jean
- Dupin, Paul (Louis Lothar)
- Duplexinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUPLEXINSTRUMENT
I det tidiga 1600-talets noggranna
general-basbesiffring noterades en duodecima över den
utskrivna bastonen med siffran 12. I.B-n
Duo'l (av lat. du'o, två), grupp av två
till tidsvärdet lika noter som motsvarar
ett inom taktarten eljest tredelat
tidsvärde.
I. B-n
Duparc [dypa'rk], Marie Eugène
Henri, fransk tonsättare (1848—1933), mest
bekant för sina sånger, som givit honom
en bemärkt plats inom den franska
ton-lyriken och som av många likställts med
Faurés; det var också endast dem han
själv tillmätte ett bestående värde.
D. studerade 1872—75 för Franck, som räknade
honom som en av sina mest begåvade elever.
Hans karriär som skapande musiker blev
emellertid aldrig fullföljd; redan 1885 tvangs
han av en obotlig nervsjukdom att draga sig
tillbaka från det aktiva musiklivet och
förmådde därefter inte heller komponera något.
— Hans alstring under de aktiva åren
omfattade, förutom sångerna, några orkesterverk, som
alla uppfördes men sedan till övervägande delen
förstördes av honom själv.
Verk: För sång och orkester: Chanson triste,
Invitation au voyage, La vague et la cloche,
Phydilé, La vie antérieure m. fl.; för sång och
piano: Extase, Lamento m. fl.; för orkester:
Léonore (1875), symfonisk dikt, Aux étoiles,
nocturne; för piano: Feuilles volantes (1869),
svit m. m.
Litt.: O. Séré, Musiciens franQais
d’aujour-d’hui (1911); S. Northcote, The songs of H. D.
(i ML 1932); R. Dumesnil, Portraits de
musiciens frangais (1938). K.R-n
Dupérier [dyperie'], Jean, schweizisk
tonsättare (f. 1886 17/e), elev till Barblan
och Lauber vid MK i Genève, där han
1913—28 själv undervisade i harmonilära.
Sedan 1930 är D. red. för musikavd. i Le
journal Suisse de Paris och
musikkorrespondent för Nationalzeitung i Basel.
I sina verk, t. ex. operan Le malade
imagi-naire eller Concert pour Ninette ou Ninon för
orkester, visar D. självständiga idéer men står
också unde franskt inflytande.
Verk: Operorna Le malade imaginaire (1926
—29) och Zadig (1933—35; Paris 1938); Images
d’epinal (koreografiskt divertissement; härur
två orkestersviter: Images d’epinal och Faience,
Paris 1930); orkesterverk: Musique ä deux sous
(1916), Concert pour Ninette ou Ninon (1918—
20), Résonances (1931), L’etang, la carpe et le
E. R. Duni.
Henri Duparc.
moustique (1932), Tombeau (1933);
kammarmusik: Trois airs pour un soir de mai (1936; svit
för 4 saxofoner), en violinsonat m. m.;
pianostycken; manskörer; sånger: Le mignard luth
(1915; tre poem), Trois sonnets pour Hélène
(1917), La saison passagère (1926; tre poem),
Confession blanche (1930; fyra poem) m. fl.
F. H. T.
Dupin [dypä'n], Paul, pseud. Louis
Lothar, fransk tonsättare (1865—1949),
vars bästa kompositioner äro sånger för
soloröst och för flerstämmig kör.
D. var som tonsättare självlärd och har
jämförts med målarkonstens Henri Rousseau »le
douanier». Av många kritiserad för sin
bristande teknik, som särskilt framträder i hans
verk av klassiskt format, har han dock blivit
varmt uppskattad för sin melodiska
uppfinningsförmåga och sin originella inspiration.
Verk: En opera, Marcelle, ett oratorium,
flera hundratal 3—12-st. kanons; orkesterverk (bl.
a. Symphonie populaire); kammarmusik
(violinsonater, stråkkvartetter, 40 poem för
stråkkvartett, en pianotrio m. m.); pianosonat,
pia-nosonatin; sånger m. m.
Litt.: R. Rolland, P. D. (i SIM 1908); A.
Coeu-roy, La musique frangaise möderne. 15
musiciens francais (1922); C. Koechlin, D. (i RM
1923); P. Landormy, La musique francaise
après Debussy (1943). K. R-n
Duplexinstrument (av lat. du'plex,
dubbel), kombination av två instrument
i ett, i synnerhet två olika stämda bleck
-blåsinstrument av samma typ.
Sålunda utgör dubbelhornet ett
du-plexinstrument av valthorn i F och höga B.
Medelst en mekanism öppnas resp, avstänges
så stor del av rörsystemet som erfordras för
transposition av instrumentet från den ena
stämningen till den andra. Genom att begagna
B-stämningen underlättas i hög grad
utförandet av höga toner. Moderna trumpeter ha en
liknande anordning för skiftning mellan A- och
B-stämning. Uppfinningen gjordes redan 1788
av engelsmannen C. Clagget.
En annan typ av duplexinstrument äro
sådana, där två instrument av olika typer men
1217
39. Musik. I
1218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0653.html