- Project Runeberg -  Sohlmans musiklexikon / Första upplagan. 1. A - Egypten /
1217-1218

(1948-1952) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duodecima - Duol - Duparc, Henri - Dupérier, Jean - Dupin, Paul (Louis Lothar) - Duplexinstrument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DUPLEXINSTRUMENT I det tidiga 1600-talets noggranna general-basbesiffring noterades en duodecima över den utskrivna bastonen med siffran 12. I.B-n Duo'l (av lat. du'o, två), grupp av två till tidsvärdet lika noter som motsvarar ett inom taktarten eljest tredelat tidsvärde. I. B-n Duparc [dypa'rk], Marie Eugène Henri, fransk tonsättare (1848—1933), mest bekant för sina sånger, som givit honom en bemärkt plats inom den franska ton-lyriken och som av många likställts med Faurés; det var också endast dem han själv tillmätte ett bestående värde. D. studerade 1872—75 för Franck, som räknade honom som en av sina mest begåvade elever. Hans karriär som skapande musiker blev emellertid aldrig fullföljd; redan 1885 tvangs han av en obotlig nervsjukdom att draga sig tillbaka från det aktiva musiklivet och förmådde därefter inte heller komponera något. — Hans alstring under de aktiva åren omfattade, förutom sångerna, några orkesterverk, som alla uppfördes men sedan till övervägande delen förstördes av honom själv. Verk: För sång och orkester: Chanson triste, Invitation au voyage, La vague et la cloche, Phydilé, La vie antérieure m. fl.; för sång och piano: Extase, Lamento m. fl.; för orkester: Léonore (1875), symfonisk dikt, Aux étoiles, nocturne; för piano: Feuilles volantes (1869), svit m. m. Litt.: O. Séré, Musiciens franQais d’aujour-d’hui (1911); S. Northcote, The songs of H. D. (i ML 1932); R. Dumesnil, Portraits de musiciens frangais (1938). K.R-n Dupérier [dyperie'], Jean, schweizisk tonsättare (f. 1886 17/e), elev till Barblan och Lauber vid MK i Genève, där han 1913—28 själv undervisade i harmonilära. Sedan 1930 är D. red. för musikavd. i Le journal Suisse de Paris och musikkorrespondent för Nationalzeitung i Basel. I sina verk, t. ex. operan Le malade imagi-naire eller Concert pour Ninette ou Ninon för orkester, visar D. självständiga idéer men står också unde franskt inflytande. Verk: Operorna Le malade imaginaire (1926 —29) och Zadig (1933—35; Paris 1938); Images d’epinal (koreografiskt divertissement; härur två orkestersviter: Images d’epinal och Faience, Paris 1930); orkesterverk: Musique ä deux sous (1916), Concert pour Ninette ou Ninon (1918— 20), Résonances (1931), L’etang, la carpe et le E. R. Duni. Henri Duparc. moustique (1932), Tombeau (1933); kammarmusik: Trois airs pour un soir de mai (1936; svit för 4 saxofoner), en violinsonat m. m.; pianostycken; manskörer; sånger: Le mignard luth (1915; tre poem), Trois sonnets pour Hélène (1917), La saison passagère (1926; tre poem), Confession blanche (1930; fyra poem) m. fl. F. H. T. Dupin [dypä'n], Paul, pseud. Louis Lothar, fransk tonsättare (1865—1949), vars bästa kompositioner äro sånger för soloröst och för flerstämmig kör. D. var som tonsättare självlärd och har jämförts med målarkonstens Henri Rousseau »le douanier». Av många kritiserad för sin bristande teknik, som särskilt framträder i hans verk av klassiskt format, har han dock blivit varmt uppskattad för sin melodiska uppfinningsförmåga och sin originella inspiration. Verk: En opera, Marcelle, ett oratorium, flera hundratal 3—12-st. kanons; orkesterverk (bl. a. Symphonie populaire); kammarmusik (violinsonater, stråkkvartetter, 40 poem för stråkkvartett, en pianotrio m. m.); pianosonat, pia-nosonatin; sånger m. m. Litt.: R. Rolland, P. D. (i SIM 1908); A. Coeu-roy, La musique frangaise möderne. 15 musiciens francais (1922); C. Koechlin, D. (i RM 1923); P. Landormy, La musique francaise après Debussy (1943). K. R-n Duplexinstrument (av lat. du'plex, dubbel), kombination av två instrument i ett, i synnerhet två olika stämda bleck -blåsinstrument av samma typ. Sålunda utgör dubbelhornet ett du-plexinstrument av valthorn i F och höga B. Medelst en mekanism öppnas resp, avstänges så stor del av rörsystemet som erfordras för transposition av instrumentet från den ena stämningen till den andra. Genom att begagna B-stämningen underlättas i hög grad utförandet av höga toner. Moderna trumpeter ha en liknande anordning för skiftning mellan A- och B-stämning. Uppfinningen gjordes redan 1788 av engelsmannen C. Clagget. En annan typ av duplexinstrument äro sådana, där två instrument av olika typer men 1217 39. Musik. I 1218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free