DVORAK skrev Het eenstimmig fransch en nederlandsch wereldlijk lied in de belgische gewesten, van de lie eeuw tot heden ... (1896) och De melodie van het nederlandsche lied en hare rythmische vormen (1902). Litt.: P. Bergmans, Notice sur F. van D. (1919). M.W. DVORAK, ANTONIN. Den tjeckiske tonsättaren Antonfn Dvorak (dvåT^ak], f. 1841 8/0 i Mühlhausen (Nelaho-zeves) i Böhmen, d. 1904 1/5 i Prag (Praha), är jämte Smetana den mest framstående av den nationellt romantiska skolan i Tjeckoslovakien. I melodik och rytmik är hans tonkonst befryndad med tjeckisk folkmusik och med slavisk över huvud. För hans orkester- och kammarmusik, inom vilka områden han givit sitt bästa, har Brahms betytt en del, men hans fantasirika harmoniska sats, hans kontrapunk-tik och hans rytmiska och spontana melodiska uppfinning äro påtagligt personliga. I några av sina verk, främst i den femte symfonin, Aus der neuen Welt, och stråkkvartetten i F-dur op. 96 representerar Dvorak den romantiska musikstil, som arbetar med exotisk tematik. Dvoråks liv. Dvorak, som var son till värdshusvärden Franz Dvorak (1814—94) och hans hustru Anna Zdenék (1818—82), tillhörde en musikaliskt intresserad, om än icke utpräglat mu-sikbegåvad familj. Redan som barn lärde han sig spela violin och erhöll från sitt fjortonde år även undervisning i altviolin, piano och orgel av organisten i den närbelägna byn Zlo-nitz (Zlonice), Anton Liebmann. År 1857 inträdde Dvorak som elev vid organistskolan i Prag, där han stannade i två år. Hans ekonomiska ställning var dock långt ifrån lysande, och han måste förtjäna sitt uppehälle som violinist i K. Komzåks då mycket ansedda under -hållningsorkester. Denna kom senare att bilda kärnan i den nya tjeckiska »Nationalteaterns» orkester, varför Dvofåk under en följd av år verkade som teatermusiker, något som blev av största värde för hans kommande utveckling, främst som operakompositör. Antonin Dvorak. Litografi av Svabinsky. Efter flera fruktlösa försök att få sina första operor — däribland Krål a uhlir (»Kungen och kolaren»; 1871) — antagna vid »Nationalteatern» vann Dvofåk äntligen en glänsande framgång med en hymn för kör och orkester op. 30, uppförd i Prag 1873. Nu lämnade tonsättaren den slitande orkestertjänsten, som han innehaft i 11 år, och mottog kallelsen som organist i S:t Adalbertskyrkan. Kort härefter ingick han äktenskap med sin elev, sångerskan Anna Öermåk. — Allt oftare framfördes nu Dvoråks verk i Prag, främst genom Smetanas förmedling, men framgångarna voro ännu så länge blott lokala. År 1875 tilldelades han det österrikiska kul-tusministeriets stipendium för sin symfoni i Ess-dur [op. 10] och fick därvid även inflytelserika förespråkare i stipendiekommitténs medlemmar, E. Hanslick, J. Herbeck och J. Brahms; med den sistnämnde slöt han en livslång vänskap. Även F. Liszt och H. von Bülow skänkte hans verk sin beundran, och Dvofåk hade sålunda förespråkare i samtidens båda stora musikläger, ehuru det efterlängtade erkännandet utanför Prag ännu lät vänta på sig. Med sina märiska duetter op. 32 (1876) erövrade han ffg. 1229 1230