VON DÜBEN, G. Anders von Düben. Samtida oljemålning. (Svenska Porträttarkivet, Nationalmuseum.) SvK 39 har två melodier av Düben, nr 120 och 440. Hans kompositionsstil är tidens italienska men med stark tysk påverkan. Dübens största förtjänst ligger i att han samlat otaliga verk av samtida mästare, vilka han nedskrivit bl. a. i de fem banden Motetti et Concerti, skrivna mellan åren 1663 och 1667. Tillsammans med andra musikalier, som tillhört släkten Düben och hovkapellet, ingå de i den värdefulla Dübenska samlingen i UUB. Litt.: Se Düben, släkten, samt T. Norlind, Zur Biographie Christian Ritter’s (i SIMG 1910/11); B. Lundgren, Tre brev från Gustav D. till landshövding Gustav Duwall i Falun (i STM 1945). B.L. 10. von Düben, Gustaf (1659—1726), son till 9, från 1682 anställd som kam-marpage hos tronföljaren, sedermera Karl XII, inträdde 1685 i hovkapellet, där han enligt avlöningslistorna kvarstod till 1688, blev 1691 efter faderns död hovkapellmästare, ehuru befattningen i realiteten sköttes av Christian Ritter. Strax efter Karl XII:s tronbestigning adlades von Düben 1698 och erhöll hovintendents 1243 värdighet. Genom giftermål (1695) med borgmästaren Nils Hansson Törnes dotter Sara erhöll han en betydande förmögenhet, vilken jämte adlandet bidrog till att föra honom in i huvudstadens förnämsta kretsar. För att uteslutande ägna sig åt hovtjänst överlämnade han hovkapellmästarebefattningen åt sin yngre bror Anders von Düben, följde Karl XII på hans fälttåg och stod högt i gunst hos konungen, vilket renderade honom hovmarskalks titel 1712 och friherrevärdighet 1718. Om von Düben komponerat något är ovisst, i varje fall finns inte något verk av honom bevarat till vår tid. Litt.: Se Düben, släkten. B. L. 13. von Düben, Andreas (Anders) (1673—1738), yngste son till 9, hovkapellist 1689, hovkapellmästare 1699— 1726. von Düben adlades 1707, blev kammarherre 1711 och upphöjdes i friherr-ligt stånd 1719; två år senare hovmarskalk. Den direkta ledningen av kapellet överlämnade han 1713 till Gottfried Buchholtz och kvarstod själv endast som ett slags föredragande chef. År 1727 lämnade han hovkapellet definitivt och ledningen övertogs av kammarherre Carl Franc. von Düben nedlade ett betydande arbete på hovkapellets organisation. Bl. a. inrättade han flera nya befattningar för sådana musiker, som tidigare endast varit »unpvaktande». Genom upprättandet av stadgar för kapellet fastställdes hovmusikernas rättigheter och skyldigheter. En annan nyhet var, att hovkapellisterna nu även fingo medverka vid teatertruppens föreställningar. von Dübens kompositioner utgöras endast av några mindre tillfällighetsstycken och några danser avsedda för hovet. En balett av honom uppfördes på slottet den 6 febr. 1701, och denna trycktes senare i förkortad form. Framför allt är von Dübens namn förbundet med den storslagna gåva, som han 1733 förärade Uppsala universitetsbibliotek. Han överlämnade då två kistor musikalier, utgörande Dübensläktens och hovkapellets samlade notbibliotek. Den notsamling, som på detta sätt räddades åt eftervärlden, utgör f. n. en av de värdefullaste källorna för kännedomen om denna tids musik. Litt.: Se Düben, släkten, samt T. Norlind, Vor 1700 gedruckte Musikalien in den schwe-dischen Bibliotheken (i SIMG 1907/08). B.L. van Dyck [fann daik], E r n e s t Marie Hubert, belgisk operasångare, tenor 1244